Färdigklippt efter ett halvt sekel
Efter 50 år stänger Peggy och Stig Ebbesson sin salong intill Folkparken. De kommer att sakna kunderna, och uppenbarligen kommer kunderna att sakna dem.
Bildmaterial
"Vi tyckte att det är dags att sluta med flaggan i topp. Tänk om telefonen slutar ringa och folk tycker att vi är för gamla och gaggiga", säger Peggy Ebbesson, 75, med Stig, 77, vid sin sida.
Peggy-salongen stängde vid midsommar. Nu blir det vinterförvaring åt trädgårdens växter i rummet. Och det hjälper inte att tjata, bara sonen och Stig blir klippta här framöver.
I 50 år har kunderna kommit till salongen på Götagatan. Både för hårbehandlingar, men också för snacket.
Höganäs. Skylten sitter fortfarande kvar på det vita huset med svart spetsigt tak i korsningen Götagatan–Långarödsvägen. Peggy Ebbesson slår sig ner i en av de skinnklädda stolarna med pedalhiss och plockar upp ett vykort.
Det är slut på en 50 år lång epok.
Kundkorten med historik om färgningar och permanentningar är redan slängda. Men vykorten kommer Peggy att spara – "Tack för alla år". "Jag kommer ihåg gotteborden till jul". "Jag minns när jag var liten och fick sitta på en låda i stolen".
En dam på 94 år sa att "jag trodde aldrig jag skulle överleva dig som frisör Peggy, det här känns sorgligt".
När Peggy vid midsommar lade ner saxen för sista gången insåg hon att hon kommer att sakna kunderna, de har blivit som vänner med åren.
– Vissa har man kommit väldigt nära. Jag har sagt till Stig i bland, att det är konstigt att de berättar allt för mig. Men de vet att jag inte säger det till någon annan, antar jag.
Hennes man Stig har jobbat i salongen nästan lika länge. När Peggy öppnade sin salong hade de nyss gift sig och köpt huset.
– Vi växte upp tillsammans, gled ifrån varandra när jag flyttade till andra sidan Höganäs och fann varandra senare igen på dans, säger Stig.
Att han så småningom hamnade på heltid i salongen var mer en slump. Han var instrumentmakare på Höganäsbolaget och tog tjänstledigt för att hjälpa till i salongen vid behov. Men efter för många tjänstledigheter sa bolaget nej, så han lämnade in en ansökan om uppsägning och fokuserade på schamponeringen i stället.
För Peggys del började karriären redan när hon var 15 år. Hennes morbror drev Oscar Magnussons damsalonger på Storgatan, där Gitts ligger i dag, och hon fick en elevplats under fyra år.
Sedan blev hon kvar ytterligare sex år, tills pappan frågade om hon inte funderade över att skaffa en egen salong. Sagt och gjort, snart var frisörstolarna på plats i villan.
Peggy-salongen har haft fyra anställda. Det har funnits två tvättplatser, fyra stolar för klippning och tre torkplatser. När det var som mest intensivt fick kunderna sitta i trappan i hallen och vänta på sin tur.
– Det här har inte varit ett jobb, det har bara varit kul, säger Stig.
Stämningen i den hemtrevliga salongen beskriver Peggy och Stig som familjär. De vill gärna avliva myten om salongen som en plats för tantskvaller – här har de bara pratat med folk, inte om dem.
Nu har en torkkåpa hamnat på tippen och en tvättstol har fått nytt liv i en annan salong. Håren på golvet är undansopade och den enda hårspray som luktar är Peggys egen från i morse.
– En sak kommer jag aldrig att sakna, och det är skatten och momsen. Jag har aldrig varit intresserad av den biten utan det har andra fått ta hand om, säger Peggy.
Hon säger skämtsamt att frisörsalongen nu genomgår en "privatisering", där bara Stig och sonen Jimmy som bor i Stockholm får klippa sig i fortsättningen. Och att hon inte riktigt har vant sig vid att vara pensionär än, det känns fortfarande som semester.
I fortsättningen kommer salongen att fungera som vinterförvaring åt växter och för orkidéer som ska växa till sig. Peggy och Stig har ett stort trädgårdsintresse.
– Och så ska jag ju själv fixa håret i bland, säger Peggy.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus