Hästar tränas på olika faror

KRAPPERUP Publicerad 20 maj 2012 kl. 19:00

Gå genom prassliga presenningar, se elden i vitögat och lyssna på det ormlika väsandet från tryckluftsaggregatet. På söndagen fick hästarna och inte minst ryttare öva sig i farligheter som man kan stöta på i ridvardagen.

  • Hanna Olofsson tränade tillsammans med Stjarna på Krapperup.HD/NST Sonny Thoresen

  • Jenny Olofsson möter en boll tillsammans med hästen Selina. Christina Andersson rullar bollen mot ekipaget.HD/NST Sonny Thoresen

  • Metall som låter när man går på det kan vara otäckt.HD/NST Sonny Thoresen

  • Hästen ryggar instinktivt, men Jenny Olofsson tränar Selina att agera lugnt och sansat på bland annat oförutsedda ljud.HD/NST Sonny Thoresen

  • Hanna Olofsson rider in under skynket på Stjarna, som ska lära sig att behålla lugnet även om ett prassligt plastsjok som flyger upp i närheten. Ronny Andersson hjälper hästtränaren Christina Andersson att hålla - och släppa - skynket.HD/NST Sonny Thoresen

  • Hästen Mira har precis klarat sig förbi den prassliga presenningen. Fast till 90 procent handlar det om Sissel Ågård Orsmark, ryttaren. Det säger Christina Andersson, som tillsammans med Nelly Olofsson håller i skynket.HD/NST Sonny Thoresen

  • Sissel Ågård Orsmark på Mira och Hanna Olofsson på Stjarna under hästträningen på Krapperup.HD/NST Sonny Thoresen

  • Ronny Andersson står bredvid medan Hanna Olofsson rider Stjarna över den högljudda metallen.HD/NST Sonny Thoresen

Det pågår miljöträning för hästar på Krapperup. Kusk - Kullasällskapet för körning - har ordnat kursen där hästtränaren Christina Andersson ska lära båda hästar och ryttare att bemästra sina rädslor.

Samtidigt som hon vippar på locket till en brevlåda försedd med huggtänder ska Jenny Olofsson, Sissela Ågård Orsmark och Jenny Olofsson rida förbi med sina hästar.

– I början är det lite obehagligt, men nu börjar vi bli vana, säger Hanna Olofsson.

Det hela går ut på att sprida lugn till sina hästar inför saker som man kan stöta på under sin ridtur. Som en bullrande cementblandare. Eller ett prassligt plastsjok som plötsligt kan flyga upp. Det sistnämnda får de öva på genom att gå när eller till och med inne i en gigantisk presenning.

När ekipagen har passerat faran från ena hållet, är det dags att göra det igen - från det andra. Hästarna har nämligen lite problem med sina olika hjärnhalvor.

– De är som karlar. De har inga synapser mellan hjärnhalvorna så därför måste man göra det så att de ser det med båda ögonen, säger Christina Andersson.

I sin träning har hon inspirerats av hur polisen tränar sina hästar. Men det är inte lika tuffa tag.

– Vi forcerar ingenting utan de får göra det i sin egen takt. Alla hästar är individer och de kan vara rädda för helt olika saker.

Som New Forest-stoet Mira. Knallskotten var jätteotäcka, tyckte hon. Däremot var presenningen ingen match alls.

Ronny Andersson sätter igång pysmaskinen. Och alla tre hästarna ryggar instinktivt eftersom de tror att det är en orm som väser.

– Till 90 procent handlar det om ryttaren. Det handlar om att skapa förtroende så att hästen litar på sin ryttare, säger Christina Andersson.

Efter några timmar i solgasset är både hästar och ryttare utpumpade. Och förhoppningsvis mindre rädda.

Maria Berkmo
042-489 94 24

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Höganäs