Flera utbyten av året i Indien

Amanda Andersson vill uppmuntra alla som tänkt tanken på att studera utomlands att göra slag i saken. För hennes del innebar vistelsen i indiska delstaten Rajasthan att det framtida yrkesvalet står klart.

Djurintresset har hon fått via mamma och pappa. Men på allvar tände det till först i slutet av studieåret i Indien, när hon arbetade som volontär i staden Jaipur i nordvästra Indien.

De två sista månaderna jobbade jag på ett djurhärbärge. Nu har jag bestämt mig. Jag ska bli veterinär, säger Amanda Andersson med fast blick där hon sitter vid vardagsrumsbordet med en stor kopp kaffe framför sig.

När hon planerade för att studera ett år utomlands kände hon måttligt för resmål som USA eller England. Efter lite efterforskningar fastnade hon för Indien.

Jag har alltid varit intresserad av människor, religion och språk.

En lämplig organisation att kontakta visade sig vara YFU, Youth for understanding.

Jag gick på en av de bästa flickskolorna i Indien. YFU intervjuade och matchade så att vi skulle komma till en familj som passade, säger Amanda Andersson.

Hon berättar att det mesta kändes främmande de första månaderna.

Det var jättejobbigt, så annorlunda. Till exempel så måste jag vara hemma klockan nio på kvällen. Om jag blev lite sen gav föräldrarna i familjen min värdsyster, den äldsta flickan i familjen, i uppgift att prata med mig.

Jag hade det ändå fritt jämfört med många andra som berättade att de inte ens fick gå ut själva utan alltid hade någon familjemedlem med sig.

Något annat som hon nämner spontant är frukostvanorna. Det tog lite tid för henne att vänja sig vid att det serverades lagad mat till frukost, ingen fralla med kaffe där inte.

Men jag kände faktiskt inte så stor hemlängtan. Jag hade ju fått en hel familj med tre syskon. Dessutom fick jag känna på hur det skulle ha varit att ha syskon. Det är också fördelar med att vara själv, säger ensambarnet Amanda Andersson.

Att valet blev Indien är inte så konstigt. Varje jul, sedan Amanda var liten, har familjen Andersson haft för vana att åka till främmande land, och flera gånger har resorna gått till Indiens grannland Sri Lanka.

Hon säger att hon vill återvända till Jaipur så fort det blir möjligt. Fast en längre vistelse lär få vänta. Först väntar två eller tre år på gymnasiet och sedan veterinärutbildning.

Innan jag åkte gick jag ett år på Olympiaskolan i Helsingborg men nu när jag fortsätter gymnasiet har jag sökt till IB-programmet i Helsingborg. Vi får se om mina mattekunskaper räcker till att hoppa in i andra året eller om jag får börja om från första årskursen, säger hon.

Hon verkar ta allt som det kommer. Kanske en behållning från året Indien?

Suzanne Ingvaldson