Brister i räddningsarbetet vid Steglingebranden

Nödläget hade inte behövt inträffa med bättre organisation, däremot är risken för brännskador en del av jobbet. Det visar räddningstjänstens internutredning av storbranden på Steglinge gård.

Två rökdykare som hamnar i en återvändsgränd och i cirka 30 sekunder inte vet var de är. Samtidigt saknas ansvarig arbetsledare som kan leta efter dem när en av dem skickar ut nödanrop.

Det var inte bara miljonvärden som gick upp i rök i den anlagda branden på Steglinge gård den 8 maj. Storbranden var även en riskfylld insats för brandmännen som i det här fallet klarade sig helskinnade tack vare att brandröken lättade, utan att någon börjat leta efter dem.

– Det gjordes inga räddningsförsök. Det lyckliga i omständigheten är att röken avtar så att killarna själva kan se igen och ta sig från platsen, säger brandmästare Henrik Persson som gjort räddningstjänstens olycksutredning.

Och målar upp en bild av en farlig situation för personalen.

– Man ska hämta ut ett räddningsfordon som håller på att brinna upp. Då går man vilse inne bland alla potatislådor och byggnader och hamnar i en återvändsgränd.

Henrik Persson menar att storbranden visar på brister i räddningstjänstens intrimmade sätt att arbeta med insatsledare, styrkeledare och brandmän.

– Vi behöver se över den operativa funktIonen när det är så stor insats, säger Henrik Persson.

– Vi har dragit slutsatsen att detta är ett organisatoriskt problem som vi måste lösa. Vi har behov av fler arbetsledande funktioner när vi är så pass mycket folk som vi var vid det här tillfället.

Han pekar på att det vid tillfället saknades arbetsledare för nämnda rökdykare och att det togs egna beslut om att försöka rädda ett fordon utan att det först gjordes en riskanalys där man vägde risken för personalen mot behovet av att rädda fordonet.

Väl framme insåg nu rökdykarna att de inte kunde rädda fordonet.

– En heltidsbrandman och en deltidsbrandman träffas vid fordonet och gör gemensam sak i att ta sig därifrån, förklarar Henrik Persson.

Utredningen visar även på brister i radiokommunikationen. När en rökdykare skickade ut nödanrop fanns det ingen som visste var de var. Nödanropet uppfattades på andra håll där man inledningsvis befarade att brandmän gått in i byggnader där de inte skulle gå in.

– Nödlägesanropet gick fritt ut i etern utan att där egentligen fanns någon som kunde ta emot det, konstaterar Henrik Persson.

Och pekar på att det rör sig om ett cirka 12 000 kvadratmeter stort område som gjorde det svårt att ha en samlad överblick.

– Det eskalerande scenariot splittrade grupperna, skriver han i utredningen.

Den uppmärksammade storbranden bekämpades av flertalet brandkårer, varav 16 man från Höganäs räddningstjänst - elva heltidare och fem deltidsbrandmän.

Två av männen brännskadades under det inledande släckningsarbetet. Deras uppgift var att släcka potatislådor som brann och höll på att sprida branden till närliggande byggnad. Men värmestrålningen var stark och när den kraftiga vinden spred branden över en sex meter bred gång kunde man inte hindra spridningen. Deras rökdykledare gav dem order att avbryta och när de drog sig tillbaka kände de stickande känslor på skuldror och armar.

– De uppsöker omedelbart ambulanspersonal som är på plats och får adekvat vård med kylning och brännskadeförband. Tack vare det blir inte skadorna värre, förklarar Henrik Persson.

– Lyckligtvis har inte skadorna varit bestående utan blåsor och rodnad har försvunnit efter några dagar. Ingen av de drabbade känner i dag av sina skador.

Henrik Persson konstaterar att de klarat sig så pass bra tack vare ny utrustning och ser det inträffade som ett bevis för att man måste fortsätta att prioritera bra skyddsutrustning för personalen.

– Risken för brännskador är ju en del av vårt yrke.

Räddningstjänstens olycksutredning skickas nu till Arbetsmiljöverket som kommer att granska bägge händelserna.

Erik Melkersson
erik.melkersson@hd.se 042-489 94 27