De bygger sig en båt - i 17 år

1995 bestämde de sig för att rusta upp fiskekuttern Ziva som var på väg till båtkyrkogården. Projektet väntar fortfarande på sjösättning.

Det är ett riktigt långtidsprojekt som möter oss i en lada utanför Väsby. I mer än sjutton års tid har båtbyggarentusiasterna Håkan Åkerblom och Pawel Radzim lagt vardera tio timmar i veckan på att rusta sin gamla skuta.

Men att de skulle hinna passera 50-strecket innan sjösättning fanns inte riktigt med i planerna när de 1995 köpte den skrotfärdiga fiskekuttern Ziva av fiskaren Paul Wallin. I stället för tänkt sjösättning midsommar 2000 står den kvar på torra land.

Så vad var det egentligen som hände?

– Den var i sämre skick än vi trodde, säger de.

Och tittar småleende på varandra. Frågan har ställts tidigare....

Vi får snart en bild av två perfektionister som vill göra rätt in i minsta detalj. Den medfarna skutan har plockats ner bräda för bräda, där det murkna och dåliga hyvlats bort och det friska bevarats. Dåliga bitar som inte längre platsar som bordläggning har i stället fått fortsatt liv inne i båtens innandöme.

– Det enda rätta var att plocka ner varje planka, säger Håkan Åkerblom.

Och berättar att han som ung jobbat med sillfiske åt fiskare Wallin. Men det är historia i dag. Lastutrymmet där sillådorna landade förr har förvandlats till en kajuta med sittplatser, pentry, toalett och tolv sovplatser. Allt minutiöst planerat för att ta tillvara varje kvadratcentimeter på bästa sätt.

De säger att de är autodidakta, självlärda, som båtbyggare.

– Håkan har renoverat hus och är allmänt händig, och jag hade rustat en mindre båt tidigare, berättar Pawel.

Mycket tid har gått åt till att studera traditionella skutor, och sedan har de ägnat en hel del tankemöda åt att klura ut den rätta lösningen för deras Ziva.

– Det känns rätt tillfredsställande att lösa olika problem under vägen, förklarar Håkan.

Under resans gång har det till exempel samlats ihop granrötter efter stormen Gudrun, för att få gediget material till båtens knän, ett slags skeppsvirke.

20 000 kronor betalade de för att rädda båten från upphuggning i Gilleleje. Prislappen motsvarande värdet för motor, motoraxel och propeller,

– Vi var egentligen ute efter skrovet men fick motorn på köpet.

Sedan dess har de satsat vardera 500 kronor i månaden och summerar cirka en kvarts miljon i bara materialkostnader. Dessutom har de lagt 18 000 arbetstimmar på båten där Håkan jobbar på styrbordssidan medan Pawel ägnar sig åt babord, i de fall de inte behöver hjälpas åt.

Och de gör inte avkall på arbetsinsatsen - tio timmar i veckan. Varken mer eller mindre. De vill inte riskera att bränna ut sig och tröttna.

– Nu längtar man till nästa gång man ska hit, säger Håkan.

Men vad säger familjen? Har ni aldrig semester?

– Jodå, men då får man jobba in det i förväg, eller i efterhand.

Och Pawel berättar att hans fru tycker att det är bättre att han har den här hobbyn än sitter och häckar i soffan framför TV:n.

Parallellt med båtbyggandet har de även jobbat med att slå ner pålar och förbereda kajplats i Höganäs hamn. Där ska deras båt ligga utmed piren, med Kullens skutseglares Valkyrian som närmaste granne.

När segelskutan väl ligger i sjön har de i alla fall bestämt sitt drömresmål. Då är det en slags Hurtigrutten med egen båt som står på önskelistan, det vill säga seglats utmed den norska kusten med sikte på Lofoten och Nordkap, och kanske rentav Svalbard.

Men båten är som sagt inte riktigt klar. Närmast väntar de bland annat på att plåtslagaren ska leverera 60 meter långt ovaljärn som ska löpa runt båten på relingens utsida, och rodret ska få nya beslag. Så kanske nästa år?

– Så har vi sagt de sista fem åren, att nästa år ska det i alla fall bli av.

Berättar de med ett skratt. Och visar att de numera har de lärt sig hur de ska besvara den givna frågan:

När blir det sjösättning?

– Klockan 8...

Erik Melkersson
erik.melkersson@hd.se 042-489 94 27