I skuggan av Alzheimer
Att leva med alzheimer. Kenneth har problem med närminnet. Karin har små knep för att klara att baka. Sara berättar om tårarna och om tryggheten i att ha någon att tala med. Möt två patienter med alzheimer och en anhörig. Alla går hos minnesmottagningen. De förlorar nu sin läkare.
Bildmaterial
Värsta problemet för Kenneth Lundahl är att närminnet liksom hakar upp sig.
Kenneth Lundahl har sitt sommarparadis i Dalarna. Men han tycker också om att vara i trädgården vid huset i Förslöv, tillsammans med familjens två små hundar.
HELSINGBORG.
Det började med stressen.
I somras blev Kenneth Lundahl pensionär. Men tidigare arbetade han som kriminalinspektör. Undan för undan försämrades hans arbetsmiljö.
Det var besparingar, det blev mer arbete och svårt att hinna med alla brott som skulle utredas.
— Jag märkte i skallen att det blev mycket, säger han.
Sedan kom hjärtinfarkten 2004.
Och därefter minnesstörningarna.
Kenneth Lundahl tog upp dem med distriktsläkaren och blev ganska snart remitterad till minnesmottagningen i Ängelholm. Närapå nästgårds för honom, Kenneth Lundahl och hans fru Lillemor bor i Förslöv.
— Det var tester och röntgenundersökningar och tester igen, berättar de.
Till slut visste minnesmottagningens överläkare Anne Börjesson Hanson vad det handlade om.
— Du har början till Alzheimers sjukdom, sa hon.
Kenneth Lundahl blev inte så förvånad. Han hade ett minne av en pappa som blev förvirrad på ålderns höst.
— Hon sa dessutom att om jag har tur, så kan det dröja upp till 20 år innan jag får allvarliga problem med min alzheimer. Jag fick också mediciner.
Vad tänkte du när du fick diagnosen?
— Jag tänkte först på att ringa syskonen och berätta. Fast det behöver ju inte vara ärftligt.
Sedan åkte han och Lillemor till Dalarna för att hålla sommar i stugan där.
I dag märks hans alzheimer mest på att närminnet inte alltid fungerar. Bak i tiden är det inga hinder. Men ibland är det som om närminnet hakar upp sig.
— Jag kan för mitt liv inte komma på en sak som någon frågar om, men några timmar eller någon dag senare så dyker svaret plötsligt upp, berättar han.
Kenneth Lundahl säger att han kände sig trygg med minnesmottagningen i Ängelholm.
— Jag åker till Anne Börjesson Hansons nya jobb om det behövs. Jag vill inte släppa henne som min läkare, säger han.
Att åka till minnesmottagningen i Lund kommer inte på fråga för honom.
Kenneth och Lillemor säger att de hade tur som inledningsvis hamnade på en vårdcentral där läkarna var kunniga och intresserade av demenssjukdomar.
— Jag har förstått att en del hinner bli ganska dåliga innan de får rätt hjälp. Inte minst om det saknas en anhörig som kan knuffa på, säger Lillemor Lundahl.
Hon säger att minnesmottagningen hela tiden brydde sig om henne också.
— Jag fick också prata med Anne Börjesson Hanson. Hon brukade ibland dessutom samla grupper med alzheimerpatienter och deras anhöriga. Vi sågs som människor, inte bara som patienter.
Kenneth Lundahl har valt att gå ut öppet med att han har alzheimer.
— Kanske det kan hjälpa någon annan, säger han.
Winnie Gravlund
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus