En klubb för män med en egen moral

I somras var det nära att vi i Sverige fick uppleva ett nytt brutalt krig mellan mc-gäng. Isolerade våldsamheter i bikermiljön avlöste varandra och när hösten närmade sig kom det till ett avgörande. Men… Outlaws MC lade ner verksamheten och försvann från Sverige. Och sedan startade debatten om Bandidos, om att gänget växt sig stort och farligt för samhället. HD:s Ulf Kristiansson har under hösten träffat framträdande ledare i Bandidos vid ett antal tillfällen och ger en bild av hur det ser ut inifrån.

Inrikes. Det kan låta konstigt, men det här en klubb som kan acceptera mord och grov misshandel samtidigt som den förbjuder bankrån och våld mot kvinnor.
En klubb där medlemmarna ställer upp till 100 procent för varandra, men låter var och en ta ansvar för sina egna beslut.
En klubb med våldsamma män som är artiga… också.
Svårt att få ihop? Kanske.
En förmiddag när jag kommer till klubbhuset på Planteringsvägen i Helsingborg sitter Clark, som ingår i Bandidos Europeiska ledning, i sin fåtölj. Han kollar nyheterna på text-tv och blir plötsligt upprörd.
— Vilket jävla svineri!
Han läser nyheten att en 14-årig flicka blivit våldtagen.
— Det har varit mycket sånt på sista tiden. Det är bara inte acceptabelt.
Han bläddrar vidare med fjärrkontrollen, kommenterar det brända liket på Hisingen i Göteborg. Men inte alls med samma emfas som våldtäkten.
Våldtäkt, våld mot kvinnor, övergrepp på barn är inte komplicerade, de är bara förbjudna. Sådant man inte gör.
— Fan, jag börjar bli hungrig.

Precis då kommer en prospect in, bärandes på Willys-kassar. Medlemmarnas frukost, perfekt timing.
Jag reagerar inte när medlemmar sätter sig och prospecten dukar fram frukosten till dem.
Det var lite annorlunda första gången jag besökte Bandidos klubbhus. Jag tyckte att det såg lite konstigt ut att en vuxen man passade upp på andra vuxna män.
Plockade fram käk, dukade, såg till att fylla på det som saknades, blandade saft och sedan städade bort allt.
Ovant i världen utanför, helt naturligt i den här miljön. Prospecten hjälper till med det mesta i klubbhuset, ser till så att det finns käk, att det är hyfsat rent.
Kör ärenden.
Det är den här tiden han har på sig att visa vem han är, visa att han fungerar i gruppen.
Om ungefär två år kan han bli probationary, vilket är det sista steget innan man blir medlem och kan lättast beskrivas som medlem light i Bandidos.
En ny prospect har då tagit hans plats och får lära sig hitta grejorna på Willys.

Perioden som probationary varar i ett halvår, han får då vara med på klubbens möten men inte rösta.
Om inget särskilt händer under de sex månaderna blir han slutligen medlem.
— Man blir duktig på att leva ett gruppliv med tiden, säger Johan som varit i bikervärlden i drygt 20 år. Och nu är även han med i Bandidos Europeiska ledning.
Han var en av dem som bildade Morbids MC som blev Bandidos MC Helsingborg i mitten 1990-talet.
— Det är speciellt, det är som en familj. Man har mycket folk omkring sig och det är rätt skoj när man väl lärt sig, fortsätter han.
På en vägg i klubbhuset hänger två porträtt. De visar Joe och Face, två medlemmar som mördades under konflikten med Hells Angels.
— Man tänker på dem ofta, det var ju ens kompisar, säger Johan.

Han berättar att klubben under de tolv år som gått sedan Joe mördades gett hans son julklappar och födelsedagspresenter varje år. Och ibland också lite fickpengar.
— Egentligen är vi rätt enkla, gammaldags killar. Vi vill att män ska vara män och kvinnor kvinnor… man kan nog säga att vi är konservativa, säger Clark.
Konservatismen och ett gammalmodigt mansideal ligger som en grund i det mesta. En riktig karl står för sitt ord, en riktig karl agerar, en riktig karl gnäller inte, en riktig karl skvallrar inte, en riktig karl reder ut sina problem utan att blanda in en massa andra.
När man känner till deras ideal blir det lite lättare att förstå varför bikers agerar som de gör i givna situationer.
Till exempel den våldsamma uppgörelsen mellan Bandidos och Hells Angels på 1990-talet.
- Det handlade helt enkelt om att vara herre på täppan, att inte vika ner sig. Jag tror inte att folk begriper att vi var beredda att offra så mycket för så lite, säger Johan.

Det var ett krig som ingen kunde vinna. Det enda Bandidos och Hells Angels kunde göra var att försöka döda så många av varann som möjligt. Men vinna i den meningen att den ena klubben skulle ge upp och försvinna var inte möjligt.
Det tog tre år, tolv döda och över 70 mordförsök innan Bandidos och Hells Angels ledare kunde ta i hand inför media och berätta att kriget var över.
— Vi gjorde som många stater gjort förr. Vi ersatte krigshandlingar med diplomati, säger Johan.

Och än i dag träffas Bandidos och Hells Angels regelbundet för att diskutera frågor och situationer som kan påverka lugnet i bikermiljön.
Relationen mellan de båda forna fienderna är okej. Samtalen har fungerat, det har varit lugnt men plötsligt dök Outlaws MC upp som en gökunge i det svenska bikerboet i början av 2000-talet.
Det var egentligen inget större bekymmer, de var få, de befann sig i Mellansverige och respekten för medlemmarna i Outlaws var väldigt låg inom både Hells Angels och Bandidos.
Inom Bandidos fanns dock en viss irritation över att Outlaws startat två avdelningar i Sverige, utan att man snackat med dem. Bandidos och Outlaws har nämligen ett vänskapligt förhållande i både USA och England sedan förr.

Att då etablera sig i ett område där Bandidos redan finns, utan att snacka om saken är ett etikettsbrott.
Johan berättar att Outlaws stängde Bandidos ute, inte ville träffas.
— Det fanns också förolämpningar mot oss på deras hemsida, säger han.
När Outlaws MC fick BFL Loyalty som supporterorganisation tidigare i år förändrades situationen drastiskt. Outlaws blev i ett slag mycket större, hade då stödgrupper på flera platser i landet och väldigt nära både Bandidos och Hells Angels.
En våldsam konflikt närmade sig.
Bandidos började stressa och jaga Outlaws med en högre intensitet, de fick inte vara i fred nånstans och det uppstod ständiga incidenter, bråk mellan dem och personer från Bandidos och dess support-team.
Men den mest högljudda smällen stod inte Bandidos för.
I början av september detonerade en bomb vid Outlaws tomma klubbhus i Åtvidaberg. Attentatsmannen, som tillhörde sfären kring klubben Top Side MC, dödades av bomben.
Kort efter smällen var maktkampen över, Outlaws medlemmar tog av sina västar, lämnade organisationen och bikerlivet.

Samtidigt med det ökade trycket på Outlaws pågick ett spel bakom kulisserna och när Outlaws medlemmar gav upp stod det klart BFL Loyalty valt att gå över till Bandidos.
Top Side MC upphörde kort därpå att vara en klubb, medlemmarna blev i stället hangarounds till Hells Angels.
Därmed var lugnet i bikervärlden återställt. Ett hotande krig hade undvikits.
Men just det blev aldrig den stora nyheten runt om i Sverige. I stället blev det mer fokus på att Bandidos tagit över Outlaws supporterorganisation BFL Loyalty och därmed blivit mycket större och farligare för samhället.
Vilket väcker en viss besvikelse bland en del medlemmar i Bandidos.
— Vi räknar inte med att bli hyllade, men det känns lite konstigt att ingen verkar tycka att det är bra att det blev en lugn lösning på situationen, säger Johan.
Han håller med om att Bandidos fått större makt genom att BFL Loyalty nu ingår i Bandidos-sfären.
— Ja, på så sätt att vi blivit en större organisation och ingen kan ge sig på oss och komma undan med det. Men inte annars.

Från ganska många års lugn har Bandidos MC Helsingborg åter hamnat i debatten. Dels genom Outlaws-affären, dels genom händelser på andra ställen i landet.
— Visst påverkar det oss, säger Johan.
— Jag har levt i den här miljön i hela mitt vuxna liv och personligen skiter jag fullständigt i vad folk tycker och tror om oss. Men det är besvärligt för klubben att det finns så många konstiga rykten, säger Clark som hunnit bli 47 år.
Inom Bandidos finns flera berättelser om hur anhöriga och vänner råkat illa ut bara för att de har kopplingar till mc-klubben. Barn som fått lämna dagis, flickvänner som hotats med avsked, bekanta som blivit av med sina jobb.
Jag vet inte hur mycket som ligger i det. Men jag vet att det pratas om det.
Och det här är nog grunden för att Bandidos efter tolv år i Sverige för första gången släpper in en journalist i sitt klubbhus.
— Vi trodde att om vi höll käften och inte kommenterade någonting så skulle alla dumheter som påstås om oss dö ut av sig självt. Men så blev det inte, säger Johan.

Polisens bild av Bandidos är, för att uttrycka det milt, inte så positiv. Man har till exempel länge hävdat att mc-gängen sysslar med narkotikahandel i stor skala. Men det är sällan det bevisas genom åtal och fällande domar.
Och när det gäller Bandidos äldsta avdelning i Sverige, Helsingborg, finns det inga aktuella ärenden som visar att det är en kriminell organisation.
Men att utifrån det påstå att Bandidos medlemmar är laglydiga vore naivt. Flera har ett kriminellt förflutet och samtliga är nog beredda att begå brott, om det anses nödvändigt. Och en av medlemmarna är enligt uppgift med på polisens lista över personer som ska punktmarkeras.
Ingen jag pratat med i Bandidos gör heller någon hemlighet av den aggressivitet som finns.
- Men vi har faktiskt en ganska hög moral, vi har egna interna regler och det är till exempel inte tillåtet att ägna sig åt utpressning, säger Johan.

Han inser att det låter konstigt då just utpressning påstås vara en av Bandidos nischer.
— Jag vet, men frågan är vad som kallas utpressning. Vi har varit med om grejor där folk velat ha tillbaka utlånade pengar och så blir de anmälda för utpressning.
Det kan också vara en fråga om ord.
Utpressning och påhittade skulder är förbjudet. Medan indrivning av en skuld kan vara acceptabelt.
Indrivningar som medlemmar tagit på sig har slutat med ett flertal domar för utpressning.
Johan säger också att brottslingar kopplas till Bandidos, utan att vara med där.
Ett exempel på det inträffade tidigare i år. En man ska enligt uppgift försökt pressa pengar av en krögare i Helsingborg, men det slutade inte i någon större succé. Mannen fick helt enkelt stryk av dem han försökte skrämma till att betala.
— Det påstods att han var med i Bandidos, men det var han aldrig. Han var hangaround till vårt support-team och befann sig väldigt, väldigt långt ute i periferin.
Och efter den händelsen är han inte ens hangaround längre.
Dessutom finns det en aspekt till.

Världen utanför ser ofta Bandidos som en enhet i den bemärkelsen att om en medlem, prospect eller hangaround begår brott så ser man det som ett brott begånget av klubben. Medan Bandidos själva hela tiden hävdar att det handlar om enskilda personer. Att de får ta ansvar för det de gör, att det inte är rätt att stämpla hela klubben och andra medlemmar.
— Vi är vuxna män, var och en får stå för vad den gör.
Just nu sitter en av deras medlemmar i fängelse, han misshandlade personer som tidigare gett sig på hans son.
— Man kan absolut förstå att han vill försvara sin son. Men det var kanske inte så genomtänkt.
Mannen som sitter inne är fortfarande medlem i Bandidos. Trots att hans frånvaro i viss mån ställt till det. Hans del av klubbarbetet får nu skötas av andra och hans möjlighet att betala medlemsavgiften kan försämras av fängelsevistelsen.
— Vi vill inte att folk ska sitta i fängelse. Men det är omöjligt för oss som klubb att ta ansvar för vad varje enskild medlem gör.

Johan själv har suttit inne två gånger, sammanlagt fem år, för grova vapenbrott.
— Det var en självbevarelsegrej, det handlade inte om att tjäna pengar utan var en helt annan sak.
Det var i samband med konflikten med Hells Angels på 1990-talet och det behövdes vapen. Det var innehavet av dessa vapen som Johan dömdes för.
— Det var en utvecklande tid för mig att sitta inne. Jag läste upp mina gymnasiebetyg.
Det finns en fråga som nog är vanligare än alla andra när det gäller Bandidos.
"Var får de pengarna ifrån?"
— Vad är det för pengar folk menar? Ser det ut som om vi har en massa pengar? frågar Johan.
Alla vanliga tecken på ett gott ekonomiskt tillstånd lyser med sin frånvaro. Men det kostar pengar att leva, även om man inte lever dyrt och stort.
— De flesta av oss arbetar och två är sjukpensionärer, säger Johan.

Han är en av dem som har en anställning, han jobbar i ett serviceyrke och betalar skatt.
Att göra en noggrann koll är inte helt lätt. Bara en sådan sak som att reda ut vilka som är medlemmar…
— Vi berättar inte hur många vi är, säger Johan.
Men tillägger att ett normalt antal medlemmar i en avdelning är tio.
Fast det kan vara sju, eller åtta. Kanske elva...
En del är kända. Och dem kan man ju titta lite närmare på, men att utifrån den deklarerade inkomsten dra slutsatsen om de försörjer sig på brott eller inte är en omöjlighet.
Den deklarerade inkomsten säger helt enkelt inte så mycket om det.
Dessutom är det inte särskilt aktuella upplysningar som finns hos skattemyndigheten.
Och man kan ha firma och ta ut väldigt lite i lön. Eller så kan man jobba svart, vilket inte är ett helt ovanligt fenomen i Sverige.
Hur ser det ut hos kronofogden då?
Jo, det finns skulder hos flera av medlemmarna. Rejäla hos några, lite mer modesta hos andra.
— Man kan kanske förstå att det inte är så lockande att ha en deklarerad inkomst när man har skulder hos fogden, säger Johan.
Som själv är en av dem som har ett rent register hos Kronofogden.
- Jag har däremot ett abstrakt förhållande till Skattemyndigheten, konstaterar en annan medlem torrt.
Detta abstrakta förhållande har lett till en konkret skuld på drygt 100 000 kronor till staten.
På dagtid, vardagar kan det vara rätt öde i klubbhuset på Planteringsvägen.
Men det är aldrig någonsin tomt, det finns alltid minst en person där. Alltid.
Plus Rocco.
Clarks matvrak till hund som vid ett tillfälle lyckades sätta i sig två Big Mac och en Whopper.
En rätt kaxig hund med ett stort mått av självförtroende. Han tjatar till exempel inte om att få gå ut. Han mer.., kräver det.

Medlemmar och prospects har en annan framtoning än Rocco. Besökare tas emot med gästfrihet och respekt.
Och det är svårt att få ihop den bilden med den mer aggressiva och våldsamma bild som också finns.
Bandidos skulle i och för sig ganska snabbt kunna ändra den bilden, om man helt enkelt bestämde sig för att kasta ut dem som gjorde sig skyldiga till brott. Men det finns inga sådana tankar.
Sammanhållningen i klubben är viktigare än hur man uppfattas.
— Vi kastar inte ut folk hur som helst, säger Jim Tinndahn, Bandidos Europapresident.
Men det händer att folk blir uteslutna. Den senaste var den hangaround till Bandidos provmedlemsklubb i Ystad som hotade journalister i Sjöbo.
Ett annat utmärkande drag är beslutsamheten. Bandidos och Hells Angels visade den under konflikten 1990-talet. Man visade den nu när Outlaws MC försökte växa. Och man visar den gentemot myndigheterna.
— De kan aldrig ta bort oss, aldrig. Vi kommer alltid att finnas kvar, säger Jim Tinndahn.

Fotnot: Clark och Johan har valt att bli intervjuade med bara sina förnamn publicerade.

Ulf Kristiansson ulf.kristiansson@hd.se042-489 91 11