Taggat

Som distanskursberoende, kämpandes mot impulsen att klicka sig in på studera.nu och leta upp lockande 7,5-poängare, vet jag att utbudet av spännande kurser vid landets universitet och högskolor är enormt. Lite för stort. Hur spännande kursen än är ångrar jag mig lite när lediga timmar efter jobbet måste ägnas åt en hemtenta i stället för en film, lång middag eller sömn. Men plötsligt släpptes botemedlet mot kunskapsabstinensen
Det heter itunesU och är en app från Apple, för den utbildningssektion som sedan en tid tillbaka funnits i itunes med samma namn. Här finns kurser från universitet över hela världen samlade. I datorn, mobilen eller ipaden går det att ta del av lektioner i form av filmade föreläsningar, ljudinspelningar eller länkar till läsmaterial. Helt gratis – men utan stressande datum för prov och inlämningar. Det bästa av två världar.
Via itunesU kan du läsa en nybörjarkurs i arabiska som ges vid Dalarnas universitet eller ”International law” vid Yale. Kanske har du funderat på att lära dig göra egna mobilappar – kolla in kursen i apputveckling som ges vid Stanford university. Eller läs om hälsa och näringslära, statistik eller ekosystem. Verkar kursen bra är det kanske läge att läsa den ”på riktigt” nästa termin för att få handledningen och högskolepoängen.
Fler svenska högskolor borde dela med sig av sina utbildningar. De finansieras av oss alla och det finns ingen anledning att även de som inte kan eller vill söka en kurs skulle få tillgång till materialet. En del av förklaringen till att så inte sker ligger förmodligen i en rädsla för att tappa i auktoritet. En farhåga som förhoppningsvis försvinner i takt med att möjligheterna upptäcks.
I dag sågade Jan Björklund (FP) Sollentuna kommuns modell, där surfplattor används i undervisningen av de yngsta.
”Jag blir oerhört provocerad när kommunala företrädare anser att böcker tillhör forntiden”, sa han till DN.
Själv blir jag oerhört provocerad av att en utbildningsminister sätter kanal före innehåll.
För vad är det vi får tillgång till genom surfplattorna om inte all världens läsning. Böcker, artiklar, outgivet material. Filmer och ljudinspelningar.
Innehållet är det viktiga. Om det sedan presenteras i pocket, inbunden bok eller digitalt är helt oväsentligt. Jan Björklund: Det finns en kurs i itunesU som heter ”Classroom 2.0″. Den kanske vore något för dig.

Tove Hansson

Nätkrönika, publiceras i HD 2 februari 2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Vissa reklamkampanjer är mer lyckade än andra. De flesta jag känner kan ange en reklam de hatar (tills nyligen var det Sibas julkampanj) eller en som de älskar (Poolias om vikten av att rekrytera rätt med Jesus och Judas som exempel).

I takt med att vi flyttar ut vår konsumtion och kommunikation på nätet har också reklamarna och företagen börjat hitta dit. Förutom rena annonser på sajter ägnar sig många åt att försöka komma åt den mest värdefulla reklamen av alla: rekommendationen.

Vi vet alla att vi är mer välvilliga till en viss produkt eller ett visst märke om vi har fått rekommendationer från vänner eller andra vars smak vi uppskattar. Så fungerar det även på nätet. Man klickar hellre på en kampanjbild som har delats av en vän på Facebook än om samma bild hade dykt upp som en annons på en sida.

Som konsument på nätet läser jag gärna andra människors rekommendationer som kommer upp när jag söker på något. Jag gillar att man via de sociala medierna ofta kan komma i direkt kontakt med företag och ifrågasätta deras produkter/tjänster på ett enkelt och snabbt sätt. Jag gillar att man kan sprida positiva rekommendationer till sina vänner på ett enkelt sätt. Men nätet är konsumentens arena, företagen kan inte diktera villkoren på samma sätt som man hittills har gjort. På nätet blir de ifrågasatta och såväl negativa som positiva rekommendationer är synliga för alla.

Att nätet har andra spelregler fick McDonalds erfara när de i veckan försökte sig på att skapa en diskussion kring människors upplevelser av deras restauranger och mat. Företaget hade tänkt sig att folk skulle dela med sig av sina positiva upplevelser genom att skriva om det med etiketten #McDstories på Twitter. Tji fick dem.

Istället för roliga berättelser fick kedjan i stället kommentarer där konsumenterna berättade sina värsta historier om McDonalds produkter. En användare skrev enligt branschtidningen Resumé: ”Hamnade på sjukhus efter att ha blivit matförgiftad på McDonalds 1989. Har inte ätit där sedan dess och är numera vegetarian. Borde stämt McDonalds #McDstories”.

En timme in i kampanjandet gick företagets representant in och avbröt allt.
”Det gick inte som vi planerade”, kommenterade kampanjchefen Rick Wion.

Just nu gillar jag…
På sajten reco.se kan du rekommendera eller varna för olika företag och dess tjänster. Du kan också sortera rekommendationerna efter stad och bransch och på så vis få en bra överblick över vad som är bäst och sämst där du bor.

Just nu gillar jag inte…
Alla som kritiserar onyanserat och utan proportioner på ätet. Jag tycker synd om dem som får utstå enorm kritik kring något som kanske redan har åtgärdats eller som har varit ett missförstånd.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 26 januari 2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

I går startade vi vår granskning av det webbverktyg som används i den kommunala grundskolan i Helsingborg, Unikum. Med hjälp av det ska lärare, elever och föräldrar kommunicera. Genom insändare till tidningen, kommentarer till artiklar på hd.se och samtal har vi förstått att det finns en viss kritik mot verktyget. Lärare har bland annat skrivit att det tar mycket tid och föräldrar pratat om att det är svårt att använda – men handlar det om några få personer eller är problemen med Unikum utbredda? Vi har även hört positiva åsikter, som att det är bra att snabbt kunna ta del av information. De som berörs av ett sådant här system är många: Föräldrar, elever och skolpersonal.

Därför bestämde vi oss för att förutsättningslöst granska Unikum och hur det används i Helsingborg.
Det gör vi helt öppet med hjälp av er läsare. På vår blogg kommer vi under resans gång att berätta vad vi gör, hur det går och vad vi kommer fram till. När vi i går sjösatte bloggen rullade inläggen och telefonsamtalen in – responsen var klart större än jag förväntat mig.
Vi började med att publicera en del av läsarnas åsikter för att få, och ge, en bild av vad det är som upprör eller engagerar. Men vi kommer inte bara att låta granskningen styras av läsarnas input utan använder även samma verktyg som alltid vid en granskning, som att titta på ekonomi, upphandlingar och avtal, göra research och intervjuer.

Metoden, att berätta under tiden och inte först när ett färdigt jobb finns att publicera, är inte ny. I dag är den nästintill standard när en ”medborgargranskning” växer fram på bloggar och i forum. I traditionell media blev öppna granskningar populärt för ett par år sedan. Jag är nästan alltid lite skeptisk till fenomen som plötsligt höjs till skyarna av ”alla” – det är så lätt att saker då bara görs för att de ska, utan någon tanke med vad det ska ge. Vi kan inte vara öppna med allt. Källskyddet är viktigt och att likaså att inte publicera förhastade jobb som i efterhand inte visar sig stämma.

Men i sammanhang där vinster och risker är väl genomtänkta kan öppenheten bidra med mycket bra.
Läsarna ser hur vi arbetar, diskussionen kan hjälpa oss att ”hitta grejen” och får vi in många åsikter märker vi vad som berör. Inte minst slipper vi att få in de riktigt bra tipsen först efter att artikeln publicerats.
Det blir spännande att se vart granskningen av Unikum tar oss. Följ med och bidra även du! Du hittar oss på www.hd.se/unikumkollen

Tove Hansson

Nätkrönika, publicerad i HD 19 januari  2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Det här med att betala för grejer på nätet, tänker ni på det ibland? Jag gör det rätt ofta. Några gånger i veckan går jag in på Appstore och tittar vad de har för nytt på topplistorna. Då börjar jag alltid med att titta på gratislistan och sneglar sedan på den som innehåller de betalda apparna. Ibland köper jag något, men allt som oftast tar jag bara hem någon ny app som inte kostar något.

De flesta, om inte alla, gillar gratis. Och gratis på nätet finns det gott om. Jag diskuterade just denna fråga med mina kollegor och i då sa en av dem att ”man är bortskämd med att det mesta finns gratis numera”.

En undersökning utförd av analysföretaget Mediavision säger att hälften av alla smartphoneägare har köpt en app eller betalat för en tjänst som exempelvis Spotify eller ett spel den senaste månaden. Det handlar om cirka 1,7 miljoner svenskar, de flesta med en Iphone i fickan. Enligt undersökningen är Androidägare mindre benägna att betala för sina appar.

Mina kollegor var samstämmiga när de sa att allt handlar om vilken app de köper när de bestämmer sig för om de ska betala för något på nätet eller i mobilen. Det de kunde tänka sig att betala för var appar som handlar om deras specialintressen, vissa spel och Spotify. Så tror jag att de flesta tänker.

Själv betalar jag för cirka fem tjänster på nätet. Det handlar då främst om sajter som erbjuder backuplagring, min sajts webbhotell och Spotify. Till mobilen tar jag hem och betalar för appar som jag har testat hos andra eller som jag är väldigt nyfiken på. Vad är då värt att betala för? Allt beror på din egen ekonomi och vad du själv är beredd att betala för.

Använder jag en tjänst på nätet flera gånger i veckan och ett premiumkonto inte kostar alltför mycket tycker jag att det är hyggligt att visa stöd för personerna bakom tjänsten genom att betala lite mer för att få tillgång till hela tjänsten.

Vad är då rimligt att ge för exempelvis en app? För min del brukar jag jämföra kostnaden med vad jag brukar ge för en kopp riktigt bra kaffe på café. Är appen i fråga värd att offra en fika för? Det är inte en helt klockren tumregel men ändå ett riktmärke.

Funderar du själv på vad som är mycket eller lite? Jämför då med en kostnad för något du gillar och konsumerar varje vecka. Kanske blir det lättare då.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 12 januari  2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Min morfar närmar sig sakta de 80. Det märks inte om man tittar på hans skrivbord.
Bärbar dator, trådlös uppkoppling och Spotify kopplat till vardagsrummets högtalare. Barnbarnen stolta över att ha morfar bland vännerna på Facebook.
Det jag älskar med teknik är inte glansiga prylar och statusfyllda märken, utan just hur den kan hjälpa oss att förenkla våra liv. Kommunicera och hålla kontakten, skaffa nya vänner, dokumentera våra liv och dela minnen med varandra. Lyssna på låtar från förr eller hitta musik från andra sidan jorden på en sekund.
Men även om morfar klarar det mesta själv innebär en jul med släkten för min del att pröva på hur det är att jobba som helpdesk. Lösenord behöver ändras, virusprogram installeras och någon har problem med mobiltelefonen. Är det ingen som ber om support brukar det vara lätt att hitta sådant de behöver få ordnat utan att de vet om det.
En julledig dag utan supportuppdrag fastnar jag med en gammal pärm, fylld av släkthistoria. Gamla bilder på små torp och listor på de som växte upp där. Tanken på all kunskap som funnits i släktleden svindlar. Funderingar på hur mycket av det som gått förlorat gör mig yr.
Det jag behöver kunna för att hjälpa familjen med sina vardagliga teknikbesvär känns plötsligt som en oerhört tillfällig kunskap. Jag frågar genast mormor hur hon lagar sina fantastiska vita praliner. Skriver ner, försöker memorera.
Sedan tänker jag på de som inte har någon att fråga. Varken om praliner eller bredband. På 70-åringar som inte vågar ta sig an Spotify eller e-post. På 28-åringar som inte har recept att ärva.
På väg hem från julfirandet sitter en äldre kvinna bredvid mig på bussen. Hon har problem med mobilen och svär lite tyst över den. Men i stället för att lägga ned den i handväskan vänder hon sig till mig. ”Är du bra på sådana här?”, undrar hon och jag försöker hjälpa henne att få igång ljudet.
Ingen stor sak, men att hon frågade gjorde mig glad. Fler borde våga be om hjälp. Och vågar de inte borde vi andra erbjuda hjälpen när vi förstår att den behövs.
Det är juletid. Fira med att hjälpa någon annan. Och snart är det ett nytt år – ett tillfälle att lova att du nästa år låter någon annan lära dig något. Kunskap är fantastiskt. Men det är bara om vi sprider den som alla får vara med. Oavsett ålder.

Tove Hansson

Nätkrönika, publicerad i HD 29 december 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Det är trångt överallt i samhället. Barn trängs på förskolor och skolor, äldre på boenden, partyfolket på krogen och de flesta av oss i köer i matbutiken. Men vi är inte de enda som trängs. Det gör våra smartphones också. De trängs i det som de behöver för att fungera och vara användbara; i operatörernas 3G-nät.

Det är faktiskt oerhört trångt i 3G-nätet och det har att göra med den snabba utvecklingen för mobiltelefoner. En gång i tiden när 3G-nätstekniken utvecklades tänkte ingen att anstormningen av telefoner med system som Android eller Iphone skulle bli så populära. Det var ingen som tänkte att antalet mobila bredband skulle bli så populärt som det är.

Alla dessa trängs på ett nät som inte är dimensionerat att fungera för så många olika tekniska prylar. Konsekvensen märker jag av dagligen. Förutom att min egen telefon ”kastas ut” från nätet titt som tätt hör jag dagligen klagomål från mina kollegor. De tappar nätkontakten och kan inte använda sina smartphones för att ringa eller kolla tidtabeller med när de pendlar. Frustrationen är total.

Att telefonen fungerar är väsentligt men att telefonen har tillgång till ett stabilt och snabbt nät är kanske det viktigaste av allt. Vad ska man med en fungerande smartphone till om man inte kan använda den?

Den enkla lösningen är att operatörerna bygger ut näten. De nya 4G-näten håller som bäst på att etableras och kommer snart att omfatta de flesta tätorter i landet. Man får hoppas att de är dimensionerade för utvecklingen som visar att vi allt mer använder oss av våra telefoner till mer än bara samtal.

Annars finns det en annan lösning som hade underlättat för både operatörerna och konsumenterna: gratis trådlöst internet (wifi).

Flygplatsen Kastrup i Köpenhamn har förstått grejen. De erbjuder nu gratis wifi till sina resenärer och det underlättar på flera sätt. Förutom att 3G-nätet blir avlastat, slipper konsumenten dyra roamingkostnader för surfande och kan fortfarande ha tillgång till funktioner i telefonen som de har behov av – mejl, tidtabeller och så vidare.

Öppet wifi på platser där människor är i genomströmning är en infrastrukturfråga och som sådan borde den diskuteras politiskt. Vi är ett samhälle som i mångt och mycket är beroende av den digitala tekniken. Då måste vi också ha enkel tillgång till den.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 8 december 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Jag har mer än en gång skrivit om min Facebookskepsis. Den grundar sig i att företaget är alldeles för slutet. De är dessutom ovarsamma med vår information, som när de plötsligt stängde ned min kollegas konto och krävde att han skulle skicka in en id-handling. Och inte sällan är de sneaky när det kommer till sekretessinställningarna. En ändring kan göra att den som tror sig skriva sina statusuppdateringar enbart för de närmaste vännerna plötsligt har dem öppna för alla – sådant är inte okej.
Jag är glad att HD inte följt Aftonbladets exempel och tvingar läsare som vill kommentera artiklar att använda sitt Facebookkonto. Det skulle vara farligt för vår läsarkontakt.
Trots det blev jag glad när jag läste att Helsingborgs hamn använder Facebook för intern kommunikation (de kallar det intranät, men internwebb eller internforum är nog mer korrekt). Hamnens marknads- och informationschef Andreas Eriksson har tagit fram lösningen med tanke på de många anställda som inte sitter vid datorn på jobbet, och kanske inte har någon jobb-epost. I en facebookgrupp kan de snabbt nå information och diskutera jobbrelaterade frågor, via mobil eller dator.
Det här kan vara en jättebra idé om man tänkt igenom det noga. Och det verkar de ha gjort. Framförallt verkar de vara redo att testa.
Med en samlingsplats för kollegorna på Facebook blir jobbdiskussionerna enkla att komma åt. De flesta är ändå inne på sajten då och då. Dessutom krävs inga resurser, den är gratis att använda.
Min erfarenhet är att internforum ofta glöms bort vilket för med sig att informationen missas. Dessutom är kommunikationen ofta inte prioriterad. Det handlar allt för ofta om enkelriktad information från företaget till de anställda och även om den tekniska möjligheten för diskussion finns är det sällan den används.
Men att jobbsnacket alltid finns där kan också bli stressande. Det blir svårare för de som vill hålla privatliv och jobb separat. Och att det inte kostar betyder att ingen kan kräva support, underhåll eller makt över innehåll och plattform.
Det här är ett test för Helsingborgs hamn. De lägger inte ut hemlig information som inte får läcka och all information finns även på andra ställen för den som inte har ett konto.
Efter de förutsättningarna tycker jag att det ska bli spännande att se hur det går – inte minst om fler kommer att ta efter.
För diskussioner på en inte perfekt plattform är bättre än inga diskussioner på en perfekt sådan.

Tove Hansson

Nätkrönika, publicerad i HD 1 december 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Jag har förvirrat in mig i ett anteckningsträsk och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ut.

Jag skulle digitalisera mina anteckningar. Samla allt på ett ställe, organisera och göra materialet sökbart. Det lät vettigt och praktiskt, speciellt det här med söket.

Egentligen är jag en post-it och Moleskinemänniska. Jag gillar att skriva ner mina små minneslistor på gula lappar och sen stryka grejer från dem allt eftersom det blir klart.

Gula lappar sitter på mina datorskärmar, på kylskåpet och i plånboken med allt från ”fixa”-listan till ”handla”-listan. I mina anteckningsböcker finns inspirerande citat, jobbidéer, kröniketeman, urrivna artiklar och bilder från magasin och tidningar. En salig blandning som vid första ögonkastet ser lite härligt bohemisk ut.

Samtidigt hade det varit praktiskt att kunna söka, gruppera exempelvis inspirationsbilderna och ha tillgång till allt genom mobilen – var jag än befinner mig.

Nyligen påbörjade jag därför jakten på det perfekta anteckningsverktyget på nätet.

Sedan tidigare hade jag hört av flera bekanta att Evernote är ett riktigt bra system för att samla bilder, text och annat. De har en app för mobilen där du kan skriva in text eller ladda upp bilder till programmet. Väl inne i systemet kan användaren sedan kategorisera sitt material och gruppera det, skriva till små anteckningar, mejla ut det till andra eller dela det i olika sociala kanaler.

Lätt, praktiskt och bra. Toppen tänkte jag och satte igång, började ladda upp bilder på föremål och kopiera in citat och texter från bloggar och tidningar.

Men vi människor är vanedjur. Jag kunde inte riktigt släppa mina gula lappar och överfulla anteckningsböcker. Så nu sitter jag där med två system – och hittar ingenting. Ibland har jag mina ”handla”-listor i mobilappen, ibland på en gul lapp i plånboken och ibland i mejlen. Vissa bilder har jag kategoriserat som citat, andra som inspiration och vissa har jag inte skrivit in något på. Det där med sök är således helt omöjligt att använda.

Omstarten och digitaliseringen blev inte vad jag hade tänkt mig. Jag är snarare mer anteckningsförvirrad än någonsin.

Säg den olycka som inte för något gott med sig. I och med att jag fick en ny vana att spara ner mer digitalt material i mitt nätbaserade anteckningsprogram så har jag fler inspirerande bilder än någonsin i min samling.

Men jag kan inte släppa mina gula lappar. De får leva ett tag till.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 24 november 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Hälften av treåringarna använder internet. Och vi surfar allt mer mobilt.
Det är två av slutsatserna i årets version av ”Svenskarna och internet” som ges ut av Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Varje år kartläggs svenskarnas nätvanor genom 2 000 telefonintervjuer, och resultatet jämförs med tidigare års. Läsning som inte sällan tar död på ett gäng uppfattningar vi trodde var sanningar. Att e-posten är den nya faxen verkar till exempel få hålla med mig om – 95 procent av befolkningen använder e-post, att jämföra med att 63 procent använder Facebook. Visst, jag kommer också att ha kvar mina e-postkonton om några år, men är fortfarande säker på att de kommer användas allt mer sällan.
Men de mest intressanta siffrorna ur undersökningen är de som visar att internet tillkommer, inte ersätter.
Ett påstående, som ofta hörs från de med en mer skeptisk inställning till nätet, är att tidningsläsning på internet tar över pappersläsningen. Men rapporten visar tvärtom att de som läser mest nyheter på nätet läser lika mycket papperstidningar som andra.
När det kommer till musik är det ännu tydligare. De som fildelar och laddar ner musik betalar oftare för musik, bland annat i form av abonnemang på tjänster som Spotify, än de som inte laddar ner musik, och de som surfar på mobilen använder internet hemma minst lika mycket som de som inte har en mobil som det går att surfa på.
I rapporten konstateras det märkliga i att de flesta verkar få in ett par timmars internet i vardagen utan att förändra sina gamla levnadsvanor – nätet har blivit ett komplement snarare än en konkurrent till andra medievanor.
Men dygnet har precis som förra året bara 24 timmar. Så var kommer surftiden från?
Vi blir mer mobila. Pendlingstid, tid i bankomatkön och i tandläkarens väntrum kan användas till att surfa, och under det senaste året har antalet personer i åldrarna 12-25 som surfat i mobiltelefonen dubblerats.
Vi multitaskar mer. Kolla in Twitter under sändningstiden för något av våra mest populära tv-program: Twittrarna går bananas, och även på Facebook är tv-kommenterande i realtid ett utbrett fredagsnöje.
Utbudet ökar och vi konsumerar mer. Men gränserna flyter ihop – vi tittar på tv på nätet och lyssnar på radio i mobilen. Och precis som att diskoteken inte dödade dansbandsmusiken verkar surfandet ännu inte vara det som tar kål på vår läsning på papper.

Tove Hansson