När valet fortfarande kändes avlägset snackades det mycket om hur politikerna skulle använda sig av ”sociala medier” – det uttjatade begrepp som helt enkelt betyder att de skulle vara närvarande på olika platser där människor möts på nätet. Och visst twittras det om alliansen och visst vattenmärks det Facebookbilder för att visa stöd för de rödgröna – men jag hade nog trott att det skulle vara mer, och inte minst mer nytt. Att partier och block skulle investera, om inte pengar så lite nya och kanske vågade idéer i kampen om inte minst de rekordmånga förstagångsväljarnas röster.
När jag söker i Appstore på jakt efter val-appar för min Iphone förvånas jag över hur få de är. Jag hittar den lokala moderatpolitikern My Nannesson (som jag pratat med här), som utöver Göran Hägglund är den enda politiker som har en egen app (rätta mig gärna om jag missat någon här!).
Jag testade de valappar jag kunde hitta. Detta är inte på något vis ett grundligt test, utan mer att betrakta som en kort presentation av den mobila valrörelsen för iphoneägaren!
Allmänna valappar:
Korseld (7 kronor). Två ledarskribenter med olika politisk utgångspunkt – Sanna Rayman från Svenska dagbladet och Katrine Kielos från Aftonbladet har under sommaren förenats i tidningarnas gemensamma webbsatsning Korseld där de intervjuat politiker i webbtv-inslag. Satsningen finns även i Iphoneformat och här kan du ta ställning till ett antal frågor och se vem av skribenterna du håller med. Du kan se hur andra tyckt, hur lång tid det är kvar till valet, läsa bloggar, få länktips och se webb-tv.
Det är en genomarbetad app. Den fungerar som den ska, är lätt att använda och känns genomtänkt. Men även om sju kronor är väldigt lite pengar känns det ändå inte riktigt värt pengarna. Hade den varit gratis hade jag varit helnöjd – nu känner jag att jag egentligen inte fått något jag inte kunnat läsa på en vanlig sajt.
Dagens PS Val 2010 (gratis). Genom att klicka tumme upp, tumme ner, hjärtefråga eller ”vet ej” på 28 påståenden får du veta vilka partiers åsikter som bäst överensstämmer med dina. Den som gjort ett sådant här test på nätet känner igen konceptet – och det känns så där. Det är inget revolutionerande, mer tidsfördriv. Det går att se statistik baserad på alla användares resultat, men jag saknar information om hur många som testat. Det finns en funktion till, ett RSS-flöde med PS valnyheter.
Valet 2010 (gratis). Väldigt kortfattad information om valet, möjlighet att rösta genom att helt enkelt klicka på ett parti och se statistik över hur andra röstat. Det är vad den här väldigt basic valappen, utvecklad av Lonely Duck som i presentationen skriver att det är helt utan politiska syften, innehåller. Det jag gillar mest är möjligheten att på en karta se hur personer i det område kartan visar har röstat. Men med tanke på att det totala antalet röster i skrivande stund är 2075, och de som laddar ner och använder appen är en rejält begränsad målgrupp, är det inte särskilt representativt.
Här kan jag tänka mig ett helt gäng fler funktioner. Relevanta länkar, kortfattad fakta om partiernas hjärtefrågor, RSS från flera nyhetskällor och möjlighet att diskutera, till exempel.
Partiernas valappar:
Rösta 2010 (gratis). Socialdemokraterna har lanserat den märkligaste appen – det är bara en karta över vallokaler och en länk till en valfilm. Det går att visa vallokaler i närheten (se skärmdumpen ovan) när det gäller förtidsröstning, men inte för vallokaler 19 september – de visas bara i listform. Märkligt. Det här känns som något valmyndighetens borde kommit med, inte ett parti.
”Mys kampanj” (gratis). Helsingborgpolitikern My Nannesson presenterar sig själv, uppmanar användaren att kontakta henne via mail och bjuder på ett spel i (väldigt mycket) Paper Toss-stil. Det är inte en app jag kommer att återvända till, men jag tycker att initiativet är väldigt kul och jag är förvånad över att My verkar vara den enda politikern som kampanjar på det här sättet. Jag hade gärna sett länk till Facebook och/eller Twitter och ett mer beroendeframkallande spel, men initiativet är kul och det ger pluspoäng. Jag tror att My kan komma med en riktigt bra app till nästa val när hon hunnit känna på det och fundera vidare.
Alliansen (gratis). Här går det att pyssla ihop meningar med hjälp av kylskåpspoesi, och publicera dikter man blir extra nöjd med. Sedan går det att läsa mer om alliansens ”värdeord”. Och inget mer. En app som inte ger mig någonting, än en känsla av att kylskåpspoesi känns väldigt 90-tal. Jag kan inte ens läsa vad andra diktat. Nej, hade det varit någon form av tävling eller ett sätt att skapa en fråga och få svar av en politiker så okej, men som det ser ut nu – nej.
De rödgröna (gratis). Den här appen är motsatsen – full av åsikter och politik. Här kan man till exempel se vad de rödgröna eller alliansen (enligt de rödgröna) tycker i en viss fråga, läsa bloggar och delta genom att antingen anmäla sig som valarbetare eller ställa en fråga. Så här borde fler valappar se ut. Det enda jag faktiskt har att anmärka på är avsaknaden av delningsknappar och den konstiga bilden där alla rödgröna partiledare oengagerat blänger åt olika håll, men den har ju faktiskt inte med själva appen att göra…
Göran säger (gratis). Jag måste erkänna att jag blev riktigt förvånad över att det var just Kristdemokraterna som kom med den roligaste appen. Vem vill inte höra Göran Hägglund prata svengelska eller säga ”Verklighetens folk” om och om igen? Avslappnat, kul och med självdistans. Dessutom ett snyggt sätt att få användaren att läsa mer om partiet, genom ”Vad säger Göran mer?”. Ingen nyttoapp men den jag visat för kompisar – och som säkert kan luckra upp kd:s-torrstämpel.
Centerpartiet (gratis). ”Centerpartiet” heter den här appen. Maudchock vore ett lämpligare namn, säger jag. En bild på Maud själv är starten – sedan kan man genom att svara på frågor få reda på hur mycket Maud man är, lyssna på Mauds ljudbok och läsa om centerpartiet. Visst, informativt, men som sagt – är det här en C-app eller en Maud-app? Det känns som att det inte riktigt finns en samlad tanke med vad man vill med appen.
Andra som skrivit om valappar före mig (fyll på med länkar i kommentarerna om jag missat någon!):
Maria Hägglöf, Svenska Dagbladet, Dagens media.
Tove Hansson
