Taggat

Hd.se:s webbtv-reporter Anne Lichtenstein gästbloggar i Taggat om årets julklapp – surfplattan.

Årets julklapp är ett skämt och sådana brukar vara gratis…

”Vi måste följa upp hur det går för Ipaden”, säger min nyhetschef. ”Den är ju faktiskt årets julklapp”.
Jag vrider mig i stolen. ”Årets julklapp, är ju faktiskt surfplattan, inte Apples Ipad i sig”.
Men Sverige har drabbats av Ipad-hysteri. Och samtidigt som Ipaden hypas kommer  rapporter om hur var femte svensk inte har råd att köpa de julklappar de vill och då handlar det förmodligen om billigare julklappar än surfplattan. 350 000 svenskar säljer saker på Blocket för att ha råd med sina julklappar.
Mediernas rapportering har skapat en efterfrågan på en produkt som många faktiskt inte ens har råd att köpa till sig själva. Än mindre ge bort i julklapp. Hur tänkte vi nu? Hur tänkte Handelns utredningsinstitut som valde surfplattan för oss julklappstipstörstande medborgare att tråna efter i år?
Ja, den fantastiska Ipaden släpptes natten till tisdag. Samtidigt har det funnits andra och billigare surfplattor på marknaden sedan ett tag. Men de har inte samma status som Apples Ipad. I alla fall om vi ska tro försäljarna. Och vi sväljer betet i medievärlden. Orden ringer i huvudet på mig ”Apple står för kvalité” – kvalité, kvalité (eko, eko, eko). Skriver man något tre gånger går det enligt retorikens alla regler rätt in i hjärnan. Många vill ha den, men få vet varför den skulle vara bättre än sina konkurrenter. Inte ens säljaren som jag pratade med när jag var ute och gjorde reportage om surfplattan visste att Samsungs platta hade telefonfunktion men inte Apples. Varför låter vi handlarna lura i oss att Ipaden är så mycket bättre? Jag har själv gått på det.
Det påstås att över 50 000 svenskar har skaffat en Ipad i förväg, enligt en artikel i SvD. Så eftertrånad är den.
Julen ska vara den tid där man ska koppla av och stressa ner. Istället har vi skapat en köpstress hos konsumenterna som bara ökar år efter år.
Förra året var det spikmattan. Pris cirka 449 kronor för piggar i ryggen var väl godtagbart, i dag kostar den 49 kronor på rea. 2008 en upplevelse. Pris allt från gratis till dyrare varianter. 2007 utsågs GPS:en (satellitnavigator) för cirka 3000 kronor. Jag tyckte den var en ovanligt dyr ”Årets Julklapp”.
Men vad är det nu surfplattan är bra för? Inte ens svenska IT-chefer tror på den som arbetsredskap. 66 procent av IT-cheferna på medelstora företag i Sverige dissar den, i en undersökning gjord av telekomföretaget TDC.
Hårdvarubristerna är otaliga. Sämre prestanda, mindre processorkraft, och litet minne, om man jämför den med bärbara datorer. Och drar man jämförelsen mot smartphones så är ju poängen att det ska gå att ringa på dem också. Vilket fungerar på vissa plattor men inte på Apples version. Det bästa användningsområdet är väl Airhockey, vilket på sin höjd betyder att min kollegas treåriga dotter skulle gilla den.
Jag undrar i mitt stilla sinne, vad blir nästa års julklapp? Ett miniflygplan med egen landningsbana? Då får jag en upplevelse. Då får jag GPS. Då får jag ryggmassage i luftgroparna. Allt i ett med andra ord. Bara jag får surfplattan i stolsryggen så är jag nöjd.

Anne Lichtenstein

En kompis berättade förra veckan hur han tänkt tipsa en vän om en film, genom att skicka en länk i ett meddelande på Facebook.

Men tji fick han -  där sa Facebook stopp och belägg.

Eller ja, ordagrant sa de: ”This message contains blocked content that has previously been flagged as abusive or spammy”, och vägrade med det låta meddelandet gå iväg.

Filmen låg nämligen på en streamningsajt som kan ha innehåll som både är lagligt och piratuppladdat. Och då anser Facebook alltså att det är bäst att ta det säkra före det osäkra och sätta in en spärr.

Detta är absolut inte ett nytt fenomen. Bland andra Marcin de Kaminski skrev förra våren om hur Facebook försökte spärra The Pirate Bay (men nu verkar det fungera att skicka länkar som leder dit).

Men för mig är det en påminnelse om varför jag inte kommer att fimpa mina e-postadresser till förmån för Facebooks meddelandetjänst, till exempel.

Jag vill kunna välja själv vad jag vill skicka till mina kontakter.

Tove Hansson

P.S: På tal om Facebook: Sajten har fått OK på sin ansökan om att varumärkesskydda ordet ”Face”, i sammanhang som ligger nära Facebooks eget affärsområde (socialisera på nätet, alltså).

Läs mer på Techcrunch.

I Båstad kommun har de IT-ansvariga beslutat om ett filter, som begränsar de anställdas möjlighet att surfa på sidor som kommunen klassat som sociala medier, till exempel Facebook, Twitter och vissa bloggverktyg. Om det skriver vi i dagens tidning.

De anställda får surfa på dessa sidor i sex tiominutersintervaller om dagen.

Ungefär här började jag fundera på om det kan vara ett skämt. Eller om det inte finns någon som arbetar med kommunikation i Båstad kommun. De har det. De kan inte heller läsa bloggar.

När tidningen var på Båstads kommun för att göra det här jobbet träffade de kommunens informatör Nina Gregoriusson.

”Informatör Nina Gregoriusson är normalt befriad från begränsningen. Dock har något tekniskt fel tillfälligt satt henne bakom samma restriktioner som övriga anställda i Båstads kommun.”

Det är så dumt så att det är svårt att kommentera.

En kommun har allt att vinna på att de anställda håller koll på vad invånarna tycker, snackar om, undrar eller har problem med. Allt sådant snack blir lätttillgängligt när det finns på nätet – men Båstad klipper snabbt sina möjligheter till enkel och snabb koll. För snackas det på Facebook eller en blogg kan de som jobbar med frågan på kommunen inte läsa.

Men det handlar inte bara om allt som missas. Det är även en misstroendeförklaring gentemot personalen. Det är en självklarhet att de anställda ska sköta sina arbeten. Men så länge de gör det bör det inte spela någon roll om de då och då uppdaterar Facebook, håller koll på branchen med hjälp av Twitter, snackar med kollegan bredvid eller går ut på en rökpaus. Sköter de inte sitt jobb så är det en annan fråga, som inte handlar om möjligheten att lägga tid på privatsurfande.

Sådana här regler tenderar också ofta att bli meningslösa i praktiken. I dag har många mobiler som det går att surfa på. Där går det att kolla Facebook under arbetstid, hur mycket jobbdatorerna än spärras.

Även innan smartphone-tiden tog sig anställda förbi sådana här filter. På de ställen jag jobbat där det funnits den här typen av surfspärrar (det är tyvärr inte helt ovanligt), har det alltid funnits någon tekniksmart person som lärt kollegorna hur man gör. Det enda detta skapar är irritation bland medarbetarna, och en känsla av att arbetsgivaren inte litar på en. Den som förlorar på det i längden är bara arbetsgivaren.

Tove Hansson

Räddningstjänsten i västra Blekinge berättar vad de gör om dagar och nätter, på Facebook och Twitter. Ett föredöme, och något fler myndigheter och andra som på olika sätt sysslar med händelser (som SOS Alarm, som inte är en myndighet utan ett aktiebolag) borde ta efter. Det borde vara en självklarhet att berätta för allmänheten ungefär vad de sysslar med – men givetvis utan att de lämnar ut detaljer om inblandade personer.

En av de fina sakerna med nätet, när det används rätt, är att alla, snabbt och gratis, kan få tillgång till väldigt mycket information.

Men tyvärr brister det fortfarande i användandet av nätet för många av dessa aktörer. Väldigt märkligt kan man tycka, då verksamheterna ofta är beroende av att människor får reda på vad som hänt. När vi för ett år sedan hade en stor vattenläcka i Helsingborg sa kommunens kommunikationsdirektör Birgitta Darrell så här till hd.se:

– Vi använder radion, för Räddningstjänsten meddelar även Sveriges Radio P4 när de meddelar oss om vad som hänt. Så då går det ut på P4. Det omedelbara för vår del är hemsidan, vi hade information på hemsidan klockan 07.30. Vi har inga andra möjligheter.

Till kommunens försvar måste jag säga att de har bättrat sig. Men fortfarande är det inte en självklarhet att sprida information där de berörda finns – som på Facebook. Lite märkligt är det, 2010.

Här har jag samlat några av de ställen på nätet där jag hittar information om vad som händer.

Har du tips på fler? Har jag missat någon? Lämna en kommentar!

Sjöräddningssällskapet är bra på Facebook, men tyvärr publiceras händelserna ibland lång tid efter att de inträffat.

Polisen: Polisen skriver om vissa av de larm de ryckt ut på på sin hemsida.

En privatperson har satt upp ett Twitterkonto där Skånepolisens händelserapporter går ut via ett rss-flöde. Motsvarande finns för polisen i andra delar av landet.

SMHI snackar väder på Facebook

Krisinformation informerar på Twitter (och svarar från ett annat konto; @red_krisinfo)

Vår egen lokala räddningstjänst, Räddningstjänsten Skåne nordväst, publicerar kalender och larmrapport på sin hemsida, men tyvärr rätt sent.

Helsingborgs stad har en facebooksida för H+ och en om Helsingborgs nya hemsida. Men ingen övergripande informationskanal på Facebook eller på Twitter, vad jag kunnat hitta.

På Trafikverket går att hitta information om trafikstörningar.

Tove Hansson

I dag ramlade jag över en kampanj som visade sig vara gammal, men som jag inte sett förut. Det är Hjärnfonden som på en sajt som handlar om hur hjärnan funkar låter besökaren testa hur det kan kännas att surfa för den som har migrän, dyslexi eller spelberoende.

Testa att surfa på hd.se med migrän,

…eller med dyslexi,

…eller besök Hjärnfondens hemsida som spelberoende.

Nu tror jag inte att det är precis så här det känns att surfa för alla med migrän, dyslexi eller spelberoende – men det kan jag i och för sig inte ha en aning om. Någon som vet får gärna berätta i en kommentar. Men kampanjen fick mig att tänka på tillgänglighet på webben, något som är oerhört viktigt för oss som lokaltidning. Alla ska kunna ta del av det vi berättar om. Det är lätt att glömma att en sajt inte bara ska vara lättöverskådlig, praktisk och snygg utan även funka för alla.

Tove Hansson

Demonstrerar du ofta? Då kanske det här är en idé för dig. Ipad+ pinne = plakat. Går väldigt snabbt att byta budskap, om du skulle ändra dig under demonstrationen.

Klippet, från en demonstration i Litauen, hittade jag på Macworld.