Taggat

Sista dagen av den långa, solvarma påskledigheten träffade jag en vän. Hon på cykel, jag på rullskridskor, årets första dag i sommarklänning. Vi tog en lång tur i vårsolen och pratade om sådant som hänt sedan sist: påskfirande, helgens fester, väntande tvättider.
Och mord, fängelsestraff och skjutvapen.
Min kompis hade nämligen fastnat i en diskussionstråd på forumet Flashback.
Hon fann sig plötsligt sittandes framför forumet i timmar och bokmärkte diskussionstrådar för att kunna fortsätta senare.
”Jag läser det som en roman”, sa hon.
Jag kände igen mig själv, mina kollegor, vänner och nätbekanta.
Händer det något som är stort nog att hamna i tidningen eller där en kändis är inblandad dyker det nästan garanterat upp en tråd om det på Flashback.
Den som vill kan med några klick ta reda på det mesta som gömmer sig bakom kvällstidningarnas pixlade bilder och få en ordentlig dos skvaller på köpet. Man blir lätt beroende. Vill veta allt.
Hur påverkar det oss? Och inte minst de som figurerar i diskussionerna?
Nätet är obarmhärtigt. På Flashback kan tjejen du dumpade i nian slå tillbaka och berätta allt om dina ungdomssynder när du kikar upp i offentligheten tjugo år senare.
När jag och min vän tog en paus på gräset, tittade på magnolian och solade vinterbleka ben, pratade vi om mordoffer och deras anhöriga med förnamn trots att vi aldrig träffat dem. Men efter en timme på Flashback, med länkar till bloggar och facebookprofiler, vet vi mer om deras liv än om våra grannar.
Tror vi i alla fall. En hel del är rykten eller rena lögner. Kanske är allt påhittat av den där högstadiefienden som ser sin chans att ge igen, vad vet vi?
Den som ser sitt liv fläkas ut måste känna sig fruktansvärt maktlös. Samtidigt kanske det kan vara bra för oss att se att det är riktiga människor som finns bakom anonyma artiklar om ond bråd död. Att ”23-åringen” blir en person av kött och blod kanske kan hjälpa oss att förstå våldets konsekvenser.
Att vi plötsligt kan komma så nära kommer helt säkert att påverka oss i längden. Men hur? Kommer vi att vänja oss, är det en yr period av nyfikenhet eller får den som växer upp i dag bara lära sig att aldrig göra ett misstag?
Jag hoppas att det kan lära oss att alla människor har något i bagaget. Tills dess tycker jag synd om de som offras på vägen.

Tove Hansson

Twitter: @tovehansson

Nätkrönika, publicerad i HD 28 april 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP.

Samtidigt som nätets roll blir allt viktigare för barn och ungdomar ökar klyftorna mellan fattiga och rika barnfamiljer, rapporterar Rädda Barnen. Värst är situationen för ensamstående föräldrar.
Var tionde barn lever i en familj vars inkomster inte räcker till sådant som mat, hyra eller kläder. Hem där en egen dator, kanske även en gemensam sådan, eller en mobil som det går att surfa med bara är att glömma.
Vad händer med de barnen när skolarbete, umgänge med kompisarna och fritidsintressen till allt större del utspelas på nätet? När de dessutom riskerar att gå miste om grunderna till kunskaper som behövs för framtida studier och arbeten.
Datorn har tagit över tv:ns roll hos tonåringarna. 70 % av ungdomarna mellan 12-16 år svarade ”internet” när Medierådet frågade vad de oftast gjorde på fritiden. Något fler än så har en dator på rummet.
När jag växte upp kastade vi avundsjuka blickar på granntjejens egna tv på rummet.
I vuxen ålder kan jag se att det var rätt bra att tvingas kompromissa med syskonen kring den gemensamma tv:n, att umgås i stället för att stanna på rummet och att ibland se program som någon annan valt.
Att inte ha en dator på rummet är långt från en katastrof. Men att inte alls ha tillgång till internet hemma riskerar att sätta barnet i underläge.
För att de ekonomiska klyftorna inte ska resultera i även en digital har skolan en viktig roll. I många skolor, bland annat i Helsingborg, får eleverna en egen dator.
Det är ett bra första steg men det är viktigt att det inte stannar där.
Vuxna som finns i barnens närhet måste kunna erbjuda stöd och hjälp, lika mycket som för alla andra områden i barnens liv. Det stödet kostar inte pengar, men en vuxen som själv är nätvan har självklart lättare att förstå den miljö där barnet vistas.
Kunskapsklyftorna kan, till skillnad från de ekonomiska, de som jobbar med barn påverka. Genom att prata med barnen om vad de gör på nätet, se till att alla barn får samma grundkunskaper och om det inte redan är så, arbeta för att skolan ska erbjuda alla barn tillgång till en dator.
Tar inte vuxenvärlden det ansvaret riskerar vi att få en grupp som när de vuxit upp står ännu längre utanför samhället.

Tove Hansson

Nätkrönika, publicerad i HD 14 april 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP.