Så undviker du Facebookspamet

Dela denna artikel

26 maj, 2011 klockan 11:30

Den här krönikan kanske verkar väldigt basic, men den senaste tiden har mitt Facebookflöde svämmat över av spam. Samma meddelande postas om och om igen. Ofta handlar det om att den som klickar ska få se något spännande eller få veta vilka som besökt den egna profilen.
Folk klickar fortfarande. Därför tänkte jag att det var läge med några rader om hur man vet när man ska undvika att göra det.
De senaste åren har skräpposten flyttat med oss och kommer inte bara i e-posten, utan dyker också upp på nätverkssajterna. Spam på Facebook sprids när någon klickat på en länk till en applikation – varpå de falska meddelandena sprider sig ännu mer, då fler klickar. Så har spamlavinen rullat igång.
Vill du slippa sprida vidare spam till dina vänner, vara säker på att din personliga information förblir privat och undvika virus så gäller en sak: Tänk innan du klickar. På länkar på Facebook likväl som i e-post. I dag är det inte ovanligt att spamprogrammen kopierar ett ord ur din egen e-postadress eller någon av dina vänners för att få dig att öppna mailet.
Några saker att tänka på:
* Rimligheten. Skickar din tillknäppta chef plötsligt en länk som lovar dig väldigt privata bilder på en kändistjej, bara du klickar? Fundera en stund på det innan du slår till.
* Språket. Skriver din klasskompis plötsligt saker som ”OMG! It’s Unbelievable!” på dina Facebooksida, trots att du aldrig hört henne använda ett ord på engelska i skolan? Låter det konstigt kan det vara en anledning att vara försiktig.
* Funktionen. Lovar någon att du ska kunna se vilka som varit inne på din Facebookprofil? Den funktionen finns inte, så det är ett falskt löfte. Samma sak gäller hur lång tid du varit inloggad.
* Uppmaningar. Ber någon dig att göra någonting? Vill jag visa en rolig video postar jag den helt enkelt på min Facebooksida. Jag lägger inte upp den och uppmanar mina vänner att klicka på den.
Vad ska man göra om det verkar skumt?
Det enklaste är att fråga innan du klickar. En rolig film kan det förmodligen vänta tills i morgon då du är på jobbet och kan fråga kollegan vad det är han eller hon skickat.
Om du ändå klickat – skriv en statusuppdatering om att dina vänner inte ska göra samma misstag om det postas meddelanden som ser ut att komma från dig på deras sidor. Byt lösenord på din användare och om du sparat ned en fil på datorn, kör ditt virusprogram.

Tove Hansson

När domstolen flyttar till Facebook

Dela denna artikel

25 maj, 2011 klockan 19:22

En helt vanlig, blåsig majtisdag slutar för en Malmöfamilj med att polisen måste bevaka deras radhus efter att de fått ta emot hotsamtal efter hotsamtal. Deras son och bror sitter i polisförhör. Det är hans fel att tusentals fotbollsfans har fått kvällens match och sin fotbollsglädje förstörd. Några av dem vill ge igen. Nästan på minuten en timme efter att matchen avbröts länkar någon till 18-åringens Facebookprofil i en diskussionstråd på forumet Flashback.

Jag vet inte om det var den första publiceringen av hans personuppgifter. De kan ha spridits redan tidigare än så, på Facebook, andra forum och Twitter, men var det började är inte det viktiga. För några år sedan hängdes personer i sådana här fall ut på smalare diskussionsforum. I dag sker det på Facebook och görs av sådana som du och jag, våra kollegor, grannar eller klasskamrater. Alla som var på plats på Swedbank stadion denna blåsiga majkväll kunde se vem det var som sprang in på planen. Väljer man att hoppa in på en fotbollsplan mitt i ett pågående Skånederby har man liksom valt att synas, det är inte mycket att orda om. Att några skulle känna igen ansiktet och skriva hans namn på nätet var inte heller oväntat. Malmö är Sveriges minsta storstad, alla känner apan och allt det där.

Men det var startskottet för en lynchmobb som under allt från hårda ord till uppmaningar om hembesök och rena dödshot spred killens namn, personnummer och adress på nätet.  På onsdagen hade 3 000 personer enats i en Facebookgrupp för dem som hatar den namngivne 18-åringen. Gruppens administratörer hade fullt upp med att radera inlägg som passerat lagens gränser. Vem som helst tar självmant på sig domarrollen och mötesplatserna på nätet blir domstolen. Oskyldig till motsatsen är bevisad har blivit skyldig så snart någon hittat din bild på nätet.

Efter bara några timmar tror vi att vi vet allt om huliganen.
Vi dömer honom efter den kortfattade information vi hittat på hans Facebookprofil innan den stängdes ned – eller kanske efter vad vi hört att andra hann läsa. Att han röstade på Sverigedemokraterna betraktas som fakta. Att tro att man kan hitta sanning i vilka grupper någon är med i på ett forum är farligt – givetvis kan vi inte veta hur han röstat. Men det är lättare att dödshota ett monster än en människa.
Jag undrar vad de som sprider 18-åringens hemadress skulle känna om någon tog uppmaningarna på allvar och misshandlade honom?
Jag vill tro att det är få som vill se det hända på riktigt. Det är hårda ord som är lätta att skriva i ilskans hetta. Förmodligen utan en tanke på vem som kan drabbas och på att det man gör till och med kan vara olagligt.
Under tiden håller sig en polisbevakad 18-åring och hans familj inomhus.

Tove Hansson

Glöm katalogerna – ta hjälp av recensionerna istället

Dela denna artikel

19 maj, 2011 klockan 08:02

Jag blev väldigt glad häromveckan. På mitt favoritcafé i Helsingborg blev jag tilltalad av en läsare som följer mina krönikor. Vi pratade om sociala medier och jag frågade honom om vad han själv är intresserad av när det gäller internet och sociala nätverk. Han berättade om sin besvikelse när det gäller alla reseföretags hemsidor. Speciellt fundersam var han kring den falska marknadsföringen av hotellrum på sajter där rummen på bilderna och i beskrivningarna framstår som större och lyxigare inredda än vad de egentligen är.

Förr trycktes reseföretagens kataloger två gånger om året. Nu kan du få dagligt uppdaterad information om hotellen och dess servicenivå med hjälp av ett antal sajter.

Det första jag gör när jag planerar en resa är att kolla min favoritsajt i kategorin: tripadvisor.com. Där recenserar användarna hotell i hela världen, laddar upp sina egna bilder och filmer från poolområden, badrum och frukostmatsalar. I nio fall av tio har jag haft stor hjälp av andras omdömen vid val av hotell inför en resa. En gång kollade jag upp ett hotell i Paris innan bokning och bestämde mig raskt för att inte åka dit efter att ha läst om flera resenärers problem med smutsiga rum.

På sajter som Tripadvisor lägger många användare ner en hel del tid på att betygsätta hotellen utifrån kriterier som gör det lättare för andra att hitta rätt typ av boende. Recensenterna brukar på ett konstruktivt sätt formulera vad som var bra och dåligt med hotellet och berätta om hur de upplevde servicenivån bland personalen.

Konsumentkraften blir extra stark på internet där grupper, på ett enkelt sätt, kan organisera sig för eller emot en produkt eller tjänst. Därför kan hotell, som förstår vikten av bra recensioner, få massor av gratis marknadsföring av nöjda gäster, alltmedan hotell med missnöjda gäster kan få sitt anseende raserat. Det viktigaste är dock att resenärerna faktiskt inte blir blåsta. Gör därför en koll innan avfärd, och lämna en recension vid hemkomsten. Det vinner vi alla på i slutändan.

Tips på bra resesajter där recensionerna regerar:

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 19 maj 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Magkänslan leder dig rätt

Dela denna artikel

5 maj, 2011 klockan 04:00

Det är på helgen som det händer allra mest i mina vänners Facebookflöden. Det är då man ser bilder från födelsedagsfesterna, bröllopen, grillkvällarna och helgutflykterna. Det är då de kommer med finurliga och skämtsamma kommentarer. Så långt, så bra. Problem uppstår när helgstatusarna blir lite väl personliga, ärliga, intima.

Det hände tidigt en morgon i helgen. En kompis hade uppdaterat sin profil med bilder från en fest kvällen innan. På morgonen hade hon, i ett lyckorus, just skrivit en status som upplyste oss alla om att hennes förhållande till en person förändrats under natten.

Vi som är lite insatta i hennes liv vet att det ligger en lång historia bakom denna status och att hon bara har berättat det för enstaka vänner. Hennes status var detaljerad på ett sätt som gjorde det klart även för den mest oinsatte vad som hade hänt. Med andra ord hade det antagligen gått lite för fort när hon satte sig vid tangentbordet och ville dela med sig av sin glädje. Det är oerhört lätt hänt att det blir så, speciellt när känslorna (positiva som negativa) tar över ens sinne.

Var går gränsen för vad vi delar med oss av oss själva i de sociala medierna? Jag har bekanta som jag endast har träffat i jobbsammanhang och som häver ur sig bilder på sina barn, sommarstugor och partners till allmän beskådan. Å andra sidan har jag vänner som inte yppar ett ord om sina förhållanden eller visar bilder på annat än konkreta föremål i sina flöden. Det går inte att säga att någon part gör rätt eftersom vi alla har olika syn på vad vi vill berätta för andra.

Det är helt enkelt upp till var och en att hitta sin stil i de sociala medierna men jag brukar rekommendera följande tumregel: känns det inte helt bra i maggropen och kan du inte tänka dig att berätta det för vem som helst på bussen? Då ska du helst inte publicera det på din Facebook eller i din Twitter heller.

Min kompis plockade bort sin uppdatering efter någon timme. I stället pryds hennes profil just nu med ordet: ”oops”.

***

JUST NU GILLAR JAG…
Text-tv-appen till Iphone och Android. Enkel, smart, snabb och överskådlig. Nostalgikänslans får man på köpet.

JUST NU GILLAR JAG INTE…
Människor som är allmänt taskiga mot varandra i kommentarsfälten på Facebook. Hade det funnits en ogilla-knapp hade jag fått använda den flera gånger per dag på människor som inte kan behärska sig.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 4 maj 2011.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/L

IT-konsulten som råkade blir världsreporter

Dela denna artikel

2 maj, 2011 klockan 11:34

Klockan ett på natten i Abbottabad, Pakistan:
It-konsulten och caféägaren Sohaib Athar störs av en helikopter och beklagar sig på Twitter.
”Helikopter ovanför Abbottabad vid 01:00 (sällsynt händelse)”, skriver han och skämtar om att han ska ta ut sin gigantiska flugsmälla för att få tyst på den.
Nästa inlägg handlar om en smäll som får hans fönster att skaka.
Han fortsätter att berätta vad som händer, om skottlossning, dödsoffer och rykten. Utan att ha en aning hur stor händelsen han skriver om är.
Några timmar senare drunknar Sohaib Athar i e-post från media och han har fått över 15 000 nya följare på några timmar.
”Uh oh, nu är jag killen som livebloggade Usama-räden utan att veta om det”, kommenterar han den oväntade utvecklingen.

Klockan 06.58, på en tågstation i Skåne:
”Åh fan, Usama Bin Laden är död!”
Ett utrop på en tyst perrong, full av morgontrötta pendlare. Vi som har smartphones i fickorna börjar scrolla för att läsa vad som hänt. De andra bläddrar vidare i medtagna morgontidningar eller gratistidningarna de plockat åt sig på vägen in. Som inte innehåller ett ord om världshändelsen.

De senaste årens debatt om papperstidningens problem blir tydlig när kvinnan bredvid mig läser om lördagens valborgsmässofirande i Lund medan jag läser Sohaib Athars rapportering direkt från platsen.

Under början och slutet av Obamas tal postades 4 000 inlägg i sekunden på Twitter och nyheten var ute innan talet – men klockslag eller rekordsiffror är inte det intressanta.
Möjligheten att ställa frågor direkt till en person på plats i Pakistan är svindlande. Men mest imponerande är den kollektiva källkritik som gör det svårt för en falsk nyhet att överleva. Den sätter press på oss journalister vilket inte minst visade sig då den bild som sades visa Bin Ladens döda kropp, och som publicerades av till exempel Aftonbladet, Nyheter 24 och bildbyrån Scanpix, drogs tillbaka. Då hade snacket om att bilden var falsk gått på nätet ett bra tag.

Att tolka utvecklingen som ännu en knuff mot döden för ”gammelmedia” är att missförstå händelserna. Tidningarna har fortfarande en viktig roll, bärande för diskussionerna på nätet är länkar till artiklar. De sociala medierna blir snarare en plats att diskutera det som hänt och sprida artiklar med nyttig information än redaktioner där nyheterna skapas – även om det också sker, som när någon plötsligt och ibland ofrivilligt blir enda världsreporter på plats.

Vi måste hitta vår vår roll i det nya kretsloppet. Vad bidrar vi med när vi inte längre kan vara först, och inte heller på plats? I några år kan vi leva på att berätta vad som hänt för de som fortfarande har morgontidningen som sin primära nyhetskälla men de blir allt färre.

Det är en helt fantastisk tid att jobba som journalist. Världen som en gång var så mycket mer svåråtkomlig ligger framför våra fötter. Vi har alla framtida händelsers Sohaib Athars inom ett meddelandes räckhåll. Nu gäller det bara att vi tar tillvara på möjligheterna istället för att fastna i ältande av problemen.

Tove Hansson

Länkar:

Här kan du läsa Sohaib Athars twitter.

Här kan du läsa vad andra säger på Twitter om Usama Bin Ladens död.

Gammalt inlägg: Hur och varför följa en händelse på Twitter?

Huvudnyheter