Konsumenten har makten på nätet

26 januari, 2012 klockan 08:30

Vissa reklamkampanjer är mer lyckade än andra. De flesta jag känner kan ange en reklam de hatar (tills nyligen var det Sibas julkampanj) eller en som de älskar (Poolias om vikten av att rekrytera rätt med Jesus och Judas som exempel).

I takt med att vi flyttar ut vår konsumtion och kommunikation på nätet har också reklamarna och företagen börjat hitta dit. Förutom rena annonser på sajter ägnar sig många åt att försöka komma åt den mest värdefulla reklamen av alla: rekommendationen.

Vi vet alla att vi är mer välvilliga till en viss produkt eller ett visst märke om vi har fått rekommendationer från vänner eller andra vars smak vi uppskattar. Så fungerar det även på nätet. Man klickar hellre på en kampanjbild som har delats av en vän på Facebook än om samma bild hade dykt upp som en annons på en sida.

Som konsument på nätet läser jag gärna andra människors rekommendationer som kommer upp när jag söker på något. Jag gillar att man via de sociala medierna ofta kan komma i direkt kontakt med företag och ifrågasätta deras produkter/tjänster på ett enkelt och snabbt sätt. Jag gillar att man kan sprida positiva rekommendationer till sina vänner på ett enkelt sätt. Men nätet är konsumentens arena, företagen kan inte diktera villkoren på samma sätt som man hittills har gjort. På nätet blir de ifrågasatta och såväl negativa som positiva rekommendationer är synliga för alla.

Att nätet har andra spelregler fick McDonalds erfara när de i veckan försökte sig på att skapa en diskussion kring människors upplevelser av deras restauranger och mat. Företaget hade tänkt sig att folk skulle dela med sig av sina positiva upplevelser genom att skriva om det med etiketten #McDstories på Twitter. Tji fick dem.

Istället för roliga berättelser fick kedjan i stället kommentarer där konsumenterna berättade sina värsta historier om McDonalds produkter. En användare skrev enligt branschtidningen Resumé: ”Hamnade på sjukhus efter att ha blivit matförgiftad på McDonalds 1989. Har inte ätit där sedan dess och är numera vegetarian. Borde stämt McDonalds #McDstories”.

En timme in i kampanjandet gick företagets representant in och avbröt allt.
”Det gick inte som vi planerade”, kommenterade kampanjchefen Rick Wion.

Just nu gillar jag…
På sajten reco.se kan du rekommendera eller varna för olika företag och dess tjänster. Du kan också sortera rekommendationerna efter stad och bransch och på så vis få en bra överblick över vad som är bäst och sämst där du bor.

Just nu gillar jag inte…
Alla som kritiserar onyanserat och utan proportioner på ätet. Jag tycker synd om dem som får utstå enorm kritik kring något som kanske redan har åtgärdats eller som har varit ett missförstånd.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 26 januari 2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Dela

Därför granskar vi Unikum tillsammans med er

19 januari, 2012 klockan 12:07

I går startade vi vår granskning av det webbverktyg som används i den kommunala grundskolan i Helsingborg, Unikum. Med hjälp av det ska lärare, elever och föräldrar kommunicera. Genom insändare till tidningen, kommentarer till artiklar på hd.se och samtal har vi förstått att det finns en viss kritik mot verktyget. Lärare har bland annat skrivit att det tar mycket tid och föräldrar pratat om att det är svårt att använda – men handlar det om några få personer eller är problemen med Unikum utbredda? Vi har även hört positiva åsikter, som att det är bra att snabbt kunna ta del av information. De som berörs av ett sådant här system är många: Föräldrar, elever och skolpersonal.

Därför bestämde vi oss för att förutsättningslöst granska Unikum och hur det används i Helsingborg.
Det gör vi helt öppet med hjälp av er läsare. På vår blogg kommer vi under resans gång att berätta vad vi gör, hur det går och vad vi kommer fram till. När vi i går sjösatte bloggen rullade inläggen och telefonsamtalen in – responsen var klart större än jag förväntat mig.
Vi började med att publicera en del av läsarnas åsikter för att få, och ge, en bild av vad det är som upprör eller engagerar. Men vi kommer inte bara att låta granskningen styras av läsarnas input utan använder även samma verktyg som alltid vid en granskning, som att titta på ekonomi, upphandlingar och avtal, göra research och intervjuer.

Metoden, att berätta under tiden och inte först när ett färdigt jobb finns att publicera, är inte ny. I dag är den nästintill standard när en ”medborgargranskning” växer fram på bloggar och i forum. I traditionell media blev öppna granskningar populärt för ett par år sedan. Jag är nästan alltid lite skeptisk till fenomen som plötsligt höjs till skyarna av ”alla” – det är så lätt att saker då bara görs för att de ska, utan någon tanke med vad det ska ge. Vi kan inte vara öppna med allt. Källskyddet är viktigt och att likaså att inte publicera förhastade jobb som i efterhand inte visar sig stämma.

Men i sammanhang där vinster och risker är väl genomtänkta kan öppenheten bidra med mycket bra.
Läsarna ser hur vi arbetar, diskussionen kan hjälpa oss att ”hitta grejen” och får vi in många åsikter märker vi vad som berör. Inte minst slipper vi att få in de riktigt bra tipsen först efter att artikeln publicerats.
Det blir spännande att se vart granskningen av Unikum tar oss. Följ med och bidra även du! Du hittar oss på www.hd.se/unikumkollen

Tove Hansson

Nätkrönika, publicerad i HD 19 januari 2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP

Dela

Vad betalar du för?

12 januari, 2012 klockan 07:30

Det här med att betala för grejer på nätet, tänker ni på det ibland? Jag gör det rätt ofta. Några gånger i veckan går jag in på Appstore och tittar vad de har för nytt på topplistorna. Då börjar jag alltid med att titta på gratislistan och sneglar sedan på den som innehåller de betalda apparna. Ibland köper jag något, men allt som oftast tar jag bara hem någon ny app som inte kostar något.

De flesta, om inte alla, gillar gratis. Och gratis på nätet finns det gott om. Jag diskuterade just denna fråga med mina kollegor och i då sa en av dem att ”man är bortskämd med att det mesta finns gratis numera”.

En undersökning utförd av analysföretaget Mediavision säger att hälften av alla smartphoneägare har köpt en app eller betalat för en tjänst som exempelvis Spotify eller ett spel den senaste månaden. Det handlar om cirka 1,7 miljoner svenskar, de flesta med en Iphone i fickan. Enligt undersökningen är Androidägare mindre benägna att betala för sina appar.

Mina kollegor var samstämmiga när de sa att allt handlar om vilken app de köper när de bestämmer sig för om de ska betala för något på nätet eller i mobilen. Det de kunde tänka sig att betala för var appar som handlar om deras specialintressen, vissa spel och Spotify. Så tror jag att de flesta tänker.

Själv betalar jag för cirka fem tjänster på nätet. Det handlar då främst om sajter som erbjuder backuplagring, min sajts webbhotell och Spotify. Till mobilen tar jag hem och betalar för appar som jag har testat hos andra eller som jag är väldigt nyfiken på. Vad är då värt att betala för? Allt beror på din egen ekonomi och vad du själv är beredd att betala för.

Använder jag en tjänst på nätet flera gånger i veckan och ett premiumkonto inte kostar alltför mycket tycker jag att det är hyggligt att visa stöd för personerna bakom tjänsten genom att betala lite mer för att få tillgång till hela tjänsten.

Vad är då rimligt att ge för exempelvis en app? För min del brukar jag jämföra kostnaden med vad jag brukar ge för en kopp riktigt bra kaffe på café. Är appen i fråga värd att offra en fika för? Det är inte en helt klockren tumregel men ändå ett riktmärke.

Funderar du själv på vad som är mycket eller lite? Jämför då med en kostnad för något du gillar och konsumerar varje vecka. Kanske blir det lättare då.

Sandra Jakob

Nätkrönika, publicerad i HD 12 januari 2012.
Nätkrönikor av Tove Hansson och Sandra Jakob, varje torsdag i HD/NST/LP