Om avtalen vi borde ha koll på

9 februari, 2012 klockan 06:10

Om lite mindre än en månad inför Google en ny sekretesspolicy och förändrar sina användarvillkor. Det är inget konstigt med det. Nätbaserade tjänster behöver uppdatera sina användaravtal i takt med att utbud och funktioner förändras.

Men handen på hjärtat; hur många läser de där avtalen egentligen? På sin höjd brukar jag skumma igenom de flesta och sedan klicka i en ruta och trycka på ”OK”- eller ”jag godkänner”-knappen. Vänner och kollegor jag pratar med instämmer. Få tar sig tiden att läsa igenom de långa texterna som är formulerade på juristengelska.

Googles förändring av sina policyer innebär att du som användare av deras tjänster (Gmail, Google-konto, Youtube, Picasa m.m) framöver endast behöver godkänna ett avtal som gäller allt. Det är både bra och dåligt. Istället för 60 olika policyer, kommer det framöver endast finnas ett men det ger dem å andra sidan möjlighet till samordning och integrering. Och det är nog där vi användare ska börja fundera på vad Google håller på med.

Den som använder Gmail vet redan att reklamen i högerspalten anpassar sig till innehållet i mejlen. Skriver du till en kompis om en resa till Paris kan det vara så att annonserna till höger om inskrivningsrutan handlar om flygresor och hotell i just Paris. Det har vi som användare gått med på i Gmails användaravtal.

När nu Google samordnar kommer liknande saker inträffa på Youtube eller om du loggar in på Picasa med samma Google-konto. All information om dig samlas på ett ställe och tjänsterna anpassas efter ditt beteendemönster: vad du mejlar om, vad du googlar på, vad du tittar på för klipp hos Youtube.

Det känns lite skrämmande, eller hur? Därför är det viktigt att vi läser användaravtalen och vet vad vi går med på, men också funderar på vad vi använder våra olika konton till. Lyssnar du på musik på Youtube som du kanske inte vill ska kopplas ihop med samma det Gmailkonto som du kanske mejlar med i jobbet? Skapa dig ett annat konto för Youtube eller var inte inloggad när du tittar på klippen.

Samtidigt som det går att komma runt allt detta måste vi också acceptera att allt mer av vad vi gör på nätet loggas av någon part, exempelvis FRA eller Google.
Det är priset vi betalar för våra gratistjänster.

Sandra Jakob

Dela

Hela världens universitet i din dator

1 februari, 2012 klockan 15:00

Som distanskursberoende, kämpandes mot impulsen att klicka sig in på studera.nu och leta upp lockande 7,5-poängare, vet jag att utbudet av spännande kurser vid landets universitet och högskolor är enormt. Lite för stort. Hur spännande kursen än är ångrar jag mig lite när lediga timmar efter jobbet måste ägnas åt en hemtenta i stället för en film, lång middag eller sömn. Men plötsligt släpptes botemedlet mot kunskapsabstinensen
Det heter itunesU och är en app från Apple, för den utbildningssektion som sedan en tid tillbaka funnits i itunes med samma namn. Här finns kurser från universitet över hela världen samlade. I datorn, mobilen eller ipaden går det att ta del av lektioner i form av filmade föreläsningar, ljudinspelningar eller länkar till läsmaterial. Helt gratis – men utan stressande datum för prov och inlämningar. Det bästa av två världar.
Via itunesU kan du läsa en nybörjarkurs i arabiska som ges vid Dalarnas universitet eller ”International law” vid Yale. Kanske har du funderat på att lära dig göra egna mobilappar – kolla in kursen i apputveckling som ges vid Stanford university. Eller läs om hälsa och näringslära, statistik eller ekosystem. Verkar kursen bra är det kanske läge att läsa den ”på riktigt” nästa termin för att få handledningen och högskolepoängen.
Fler svenska högskolor borde dela med sig av sina utbildningar. De finansieras av oss alla och det finns ingen anledning att även de som inte kan eller vill söka en kurs skulle få tillgång till materialet. En del av förklaringen till att så inte sker ligger förmodligen i en rädsla för att tappa i auktoritet. En farhåga som förhoppningsvis försvinner i takt med att möjligheterna upptäcks.
I dag sågade Jan Björklund (FP) Sollentuna kommuns modell, där surfplattor används i undervisningen av de yngsta.
”Jag blir oerhört provocerad när kommunala företrädare anser att böcker tillhör forntiden”, sa han till DN.
Själv blir jag oerhört provocerad av att en utbildningsminister sätter kanal före innehåll.
För vad är det vi får tillgång till genom surfplattorna om inte all världens läsning. Böcker, artiklar, outgivet material. Filmer och ljudinspelningar.
Innehållet är det viktiga. Om det sedan presenteras i pocket, inbunden bok eller digitalt är helt oväsentligt. Jan Björklund: Det finns en kurs i itunesU som heter ”Classroom 2.0″. Den kanske vore något för dig.