Skolan måste ta ett digitalt jättekliv

Sent nittiotal och min åttondeklass, i tidens anda klädda i championtröjor, adidasbyxor med knäppning längs benet och filaskor, trängdes i skolans moderna datorsal.
Yra av de möjligheter som plötsligt låg framför oss fick vi lära oss att chatta och spara ner bilder av våra idoler på den diskett var och en tilldelats.
Det har gått femton år – och utvecklingen vi sett under de åren hade vi aldrig kunnat föreställa oss i den där mörka datorsalen. Som 25-åringar kan vi surfa i mobilen, videochatta med mormor och hålla kontakten med varandra på Facebook.
Men hur mycket har förändrats i skolan sedan dess? Hur många elever köar fortfarande för en timme vid en dator?
En kartläggning som stiftelsen Datorn i utbildningen just nu gör på sin hemsida visar att 192 av landets 290 kommuner har någon form av digital satsning på minst en skola, till exempel att varje elev fått en dator. Det betyder att alltför många skolor inte har det.
Fortfarande får elever samsas om få datorer. Skoluppgifter ska göras i program som eleverna förutsätts ha tillgång till hemma. Den elev som har högavlönade föräldrar får ett försprång, den som måste dela familjens dator med tre syskon hamnar på efterkälken.
Det handlar inte bara om att kunna använda en dator eller skapa en presentation. Minst lika viktigt är det att barnen får förutsättningar att förstå innebörden av datalagringsdirektiv, användaravtal och källkritik på nätet.
Hur ska det gå till om lärarna inte själva har rätt digital kompetens?
Representanter för Lärarförbundet säger till SVT att de vill se en nationell digital strategi för skolan, för att förhindra en orättvis utveckling. Danmark har investerat 500 miljoner kronor i en sådan.
Det finns många lärare där ute som är fantastiskt duktiga och kreativa kring att använda IT i undervisningen. Men barns förberedelse inför ett digitalt liv får inte hänga på enskilda eldsjälar.
Championtröjorna och nittiotalets pagefrisyrer har både hunnit dö ut och komma tillbaka som retromode. Men datorsalarna från min högstadietid finns fortfarande kvar på många skolor. Så även lärare, som enligt läroplanen ska lära sina elever att använda så kallad modern teknik, men som själva känner sig osäkra så snart de kommer i närheten av ett tangentbord.
En nationell digital strategi skulle vara ett stöd för både dem och eleverna. Det måste få kosta – annars kommer framtidens klyftor bli allt djupare.

Tove Hansson

Tove Hansson
tove.hansson@hd.se