hd.se
Den öppna granskningen ger ärligare journalistik
Jag har aldrig jobbat som journalist utan möjlighet att maila, googla och surfa.
Visst har jag varit ute och gjort jobb utan att ha haft tillgång till internet. Under mina första år i yrket hade nästan ingen en mobiltelefon som det gick att surfa med och de gånger jag jobbat utomlands har internet inte alltid funnits till hands när vi behövt skicka in. Men aldrig som innan internet var något gemene man kände till.
Jag har hört berättelserna på redaktionerna. Hur TT:s nyheter kom som telegram i en teleprinter. Hur det lyste en lampa i taket vid stora nyheter, hur redaktionerna var fulla av uppslagsböcker och telefonkataloger och hur filmrullar skickades hem med flygplan för att bilderna snabbt skulle nå tidningen.
Det är svårt att föreställa sig, även för mig som faktiskt bara ägt en dator i tio år. För nästa generation kommer det förmodligen vara omöjligt att tänka sig in i hur det var.
Min bild av tiden jag aldrig fick uppleva präglas av nostalgi. Jag tänker mig att journalisterna var tvungna att kunna mycket mer, prata med fler, hade tid att läsa böcker.
Men, å andra sidan – i dag kan vi intervjua människor på andra sidan jorden på några minuter. Vi kan få tag i aktuell statistik dygnet runt. Vi kan kartlägga personer på ett helt annat sätt.
Det är inte bara möjligheten att snabbt sätta sig in i ett ämne, hitta information och skapa kontakt som förändrats. Även våra läsares möjlighet att göra detsamma har revolutionerats i takt med att antalet bredbandsabonnemang ökat.
Journalistik har alltid granskats av mottagarna. I dag kan det ske öppet och samordnat på ett sätt som inte var möjligt förr. Läskigt? Ja, ibland. Men oerhört nyttigt.
Jag vet att många kollegor drabbats av drev, aggressiva kommentarer och kampanjande motståndare. Det är baksidan, men den är inte helt ny. De värsta påhopp jag fått i yrket har kommit med pappersposten. Kuvert fyllda med tidningsklipp, brev som skrivits i vredesmod med darrande penna.
Det är klart att det är lättare att maila än att köpa frimärke och gå till brevlådan.
Men det är också det som är det positiva. Fel och brister i vår journalistik följer inte längre med tidningen i pappersinsamlingen. De lyfts nästan alltid fram, i sociala medier, på bloggar eller i kommentarer.
Den press den vetskapen sätter på oss journalister leder förhoppningsvis till en bättre, mer noggrann och ärlig journalistik.
