hd.se
Om att slänga bort minnen
Jag var på jakt efter gammalt meddelande häromkvällen. Trots att jag var på det klara med vem som skickade det till mig och vad det innehöll kunde jag inte för mitt liv komma på var jag hade tagit emot det. Var det i mobilen en gång i tiden? Kom det kanske i mejlen? På Twitter eller Facebook? Eller någon annan av alla de nättjänster där jag är registrerad och som har en meddelandefunktion (de är, tyvärr, alltför många).
Tack och lov har de flesta tjänster vettiga sökfunktioner som underlättar i sökandet. Jag hittade relativt snabbt till det önskade meddelandet men fann samtidigt en hel massa annat: länkar, personliga brev, gratulationer, sorgliga besked, inbjudningar till fester och mingelkvällar från flera år tillbaka.
Faktum är att jag till slut satt i närmare tre timmar och gick igenom beskrivningar och reflektioner av händelser.
Vissa saker hade jag helt glömt bort; som den gången när en kompis träffat en intressant kille på krogen men missat vad han hette och alla vännerna engagerade sig i jakten att få reda på mer om honom. Diskussionen landade i närmare 50 mejl innan killens namn och telefonnummer till slut låg på bordet och hon tog mod till sig att ringa och fråga om en dejt (kuriosa: de passade inte ihop och hon är i dag lyckligt sambo med en annan). Jag hittade också ett meddelande, långt som ett ösregn, från en annan vän som djupt personligt berättade om en nära anhörigs bortgång och sin familjs sorg.
Samtidigt som jag blev tagen och rörd över att finna alla dessa gamla minnen, började jag fundera över säkerhetsrisken. Konton kan hackas. Människors ytterst personliga tankar kan hamna i orätta händer. Var det verkligen säkert att ha allt sparat så tillgängligt? Nej, instinktivt kändes det fel. Jag sparade texterna som betydde mest i ett dokument på ett annat ställe och raderade en stor del av mina digitala minnen. Det kändes också oerhört tråkigt och jag har i efterhand funderat på om jag gjorde rätt.
Tänk om jag någon gång i framtiden behöver meddelandena?
Men jag tänker att man minns de största händelserna och att andra faktorer kommer framkalla känslorna som är knutna till dem.
Då kvittar det om de finns i min inbox eller inte.
