Vi känner väl alla till historierna om de svenska charterturisterna som en gång i tiden frågade om det fanns svenskt kaffe på hotellen i Spanien? Läs mer →

Jag har inte kunnat sluta tänka på den tonåriga flickan som i början av mars tog livet av sig i Kumla, förmodligen efter att ha varit i någon typ av kontakt med en äldre man via internet. Läs mer →

Min vän K är lyrisk. En av hennes favoritserier ska bli film, flera år efter att den lades ner.

Läs mer →

I går kväll visade Uppdrag Granskning sitt i förväg väldigt omtalade reportage om näthat; om männen och kvinnorna som hatar kvinnor på nätet. I trailern till programmet läser tolv framstående svenska kvinnor upp vad de får höra om sig själva i mejl och kommentarer.

Det är vidriga ord som beskriver ett besinningslöst våld som aldrig borde tänkas ut, knappast användas som hot. Det är ord från människor som är våra grannar, kollegor eller till och med vänner och familjemedlemmar. Vem är näthatarna och vad driver dem till att spy ur sig den ena elakheten efter den andra mot människor som de aldrig ens har träffat?

Dessa frågor funderar jag ofta kring, speciellt eftersom jag och mina kollegor på hd.se sitter mitt i kommentarsflödet på vår nyhetssajt. Vi raderar en del kommentarer, men långt ifrån lika många som man skulle kunna tro att vi gör.

Större delen av de raderade kommentarerna ryker från sajten därför att kommentatorn inte kan ha ett respektfullt bemötande gentemot personer som förekommer i våra artiklar eller mot journalisten som har skrivit texten.

Det som fascinerar mig mest är den kreativitet som kommentatorerna uppvisar när de ska beskriva sitt enorma hat mot enskilda individer, folkgrupper eller människor med handikapp. Ja, till och med människor som kämpar för sitt liv eller har det tufft på grund av olika fysiska hinder blir attackerade. Särskilt ser näthatarna ut att gilla människor som sticker ut för att de vågar gå mot strömmen, har en avvikande åsikt eller kämpar för alla människors lika rättigheter.

Borde inte de människorna vara en grupp som vi motiverar att fortsätta sin kamp? Vi lever trots allt i en demokrati där vi vill ha ett öppet och tolerant samhälle. Eller?

Tidigare i krönikan undrade jag vem näthatarna är. Enligt min erfarenhet brukar det vara människor som är ofantligt missnöjda med sina liv och sig själva. Det är människor som göder sin egen låga självkänsla genom att kasta skit på andra. Jag kan ibland tänka att det är människor som skulle behöva få känna lite på sin egen medicin.

Men det är inte rätt väg att gå!

Rätt väg är att stå upp för varandra och säga ifrån! Nätmobbning skiljer sig inte alls från vanlig mobbning på både skolor och arbetsplatser. Var och en av oss kan, när vi ser något elakt, säga ifrån och visa att vi inte tänker tolerera respektlösheten som vissa människor svänger sig med. Det kan och får aldrig bli accepterat att hota andra människor. Vare sig på nätet eller på gatan.

Sandra Jakob

Just nu…
… älskar jag att ett så brett program som Uppdrag Granskning tar upp näthatet. Kanske fler inser allvaret i frågan.

Just nu gillar jag inte…
…att hatarna direkt började hata i kommentarsfälten på Uppdrag gransknings sajt. Det säger en del om kraften i deras vidriga beteende.

Krönika publicerad i Helsingborgs Dagblad 7 februari 2013