Om att investera i barnens framtid

Dela denna artikel

19 juni, 2014 klockan 07:50

Jag minns när jag för första gången för några år sedan såg ett Youtubeklipp där en bebis bläddrade på en surfplatta, valde filmer och hanterade den som det mest naturliga i hela världen. Jag tänkte då att det kändes så främmande att en ettåring kunde hantera en sån pryl.

Häromveckan hade jag släktingar på besök och deras ettåring hängde stundtals vid pappans smarta mobil. Han kunde också hantera den, hade igång Spotify och dansade till musiken som strömmade ur telefonen. När han tröttnade, bytte han helt enkelt låt och fortsatte dansa. Vi skrattade gott åt hans påhitt och njöt av hans vassa danssteg.

En ettåring.

Jag tjatar ofta om de nya tiderna men vad tusan, ni måste ha märkt av det själva kära läsare? Att de yngre hänger vid mobilerna, surfplattorna eller datorn (fast den börjar fasas ut känns det som, men mer om det vid ett annat tillfälle). Att de yngsta tar till sig tekniken utan några instruktionsböcker, kurser eller hjälp av andra. De bara gör.

Under hösten och våren har jag följt hur det på Tekniska museet i Stockholm och andra platser har arrangerats kurser i programmering för barn i 10-årsåldern. De har, i sällskap av sina föräldrar, lärt sig att programmera enkla spel. En dykare som hoppar i en sjö och tar upp en skatt är exempel på spel som jag har sett att mina bekantas barn har lyckats producera under kursens två dagar. Föräldrarna vittnar om entusiastiska barn som längtar efter att få göra mer, lära sig mer och ägna mer tid åt att skapa nya spel och program.

Oftast när jag diskuterar med äldre får jag hör argumentet att det är bättre att barnen är fysiskt aktiva, springer ute och leker. Jag håller med, lek och spring och bus i naturen är jätteviktigt för barnen. Men ett teknikintresse ska inte stävjas, det ska uppmuntras. Alla vill inte spela fotboll, dansa eller rida.

En vän som också är kvinna och nörd blev nyligen kallad till en av våra svenska partiledare för en diskussion om tekniken och samhället inför valet i höst. På mötet fanns flera tongivande entreprenörer och digitala förespråkare. De var samstämmiga i att en stor del av Sveriges framtida industri ligger i den digitala sfären, att entreprenörerna är utomordentligt viktiga för svenskt näringsliv och att vi i just dessa områden är ett konkurranskraftigt land på den globala marknaden. Både musiktjänsten Spotify och de oerhört populära barnspelen Toca Boca är svenskutvecklade.

Då ska vi inte ta bort barnen från surfplattor, datorer och mobiler med orden att det inte är bra för dem. Det är det visst det. Det är en investering i deras framtid.

Detta är min sista krönika innan sommaruppehållet. Det återstår att se om det blir fler i höst.
Ha en riktigt skön sommar kära läsare!

Om att hitta ny kunskap

Dela denna artikel

12 juni, 2014 klockan 07:50

Ibland hittar man en outsinlig källa med kunskap och tankeväckande berättelser. De senaste åren har det varit Twitter i min värld. Där samlades många i branschen och utbytte historier, tips och betraktelser från vardagen. Numera är nätverket på Twitter så pass stort att mycket av utbytet drunknar i den enorma mängd statusuppdateringar som rullar förbi.

Jag har alltid gillat forum. Förutom att man får tips och goda råd kan man läsa om folks livshistorier och få helt oväntade perspektiv på sina egna frågor och funderingar. Genom åren har blivit både uppläxad, utskälld och applåderad. Det är onekligen en omvälvande känslomässig historia att diskutera på nätet…

Numera är mitt favoritforum quora.com – en amerikansk sajt som har som motto att de ska vara ”din bästa källa till kunskap”. Det är ett motto som de verkligen lever upp till. Jag har de senaste åren läst trådar som har fått mina ögon att tåras, fått mig att skratta, fundera på om folk är riktigt kloka och imponeras över ödmjukheten och självinsikten hos vissa. Frågor som ”Vad är det klokaste beslut som du har tagit och hur förändrade det ditt liv”, ”Vilken anses vara tidernas bästa limerick” och ”Hur känns det att plötsligt och oväntat bli av med jobbet” får på Quora smarta svar och drar till sig intelligenta människor som med stor omsorg svarar på frågorna.

Det är i grunden en social frågor- och svar sajt, så kallad Q&A på engelska. Tanken är att en användare ställer en fråga och får svar av andra. Den sociala biten ligger i att användarna kan sätta plus eller minus framför svaren och på det viset ranka fram det bästa, som också hamnar längst upp i tråden. Alla framträder med eget namn och plattformen har på kort tid lyckats dra till sig stora branschnamn, personer på ledande befattningar och människor med mångårig erfarenhet av bland annat nätutveckling. Där finns allt från lärare via Facebookutvecklare till fångar.

Det är just finessen med Quora ; dess blandning av människor och snabba tillgång till helt otrolig kunskap. Exempelvis har de ett utbytesprogram med San Quentin-fängelset i USA som gör det möjligt för fångar att ta del av de nya medierna, kommunicera med omvägen och därigenom göra sin övergång tillbaka till samhället lite lättare. I deras lilla hörn av Quora finns också min favorittråd: ”Hur känns det att prova ny teknologi efter att ha suttit mer än 20 år i fängelse”.

Ibland kan de mest oväntade trådarna ge dig nya insikter om tiden vi lever i.

Om att Rysslands väg inte är ett alternativ

Dela denna artikel

5 juni, 2014 klockan 07:50

Oftast känner jag att vi lever i härliga tider. Samhället har tack vare internet blivit mer öppet. Fler kommunicerar och fler människor hittar varandra – tack vare internet. Tillgången till information, kunskap och lärande är bättre än någonsin – tack vare internet.

Det är underbart.

Det är när konservativa, inskränkta värden krockar med de nya som de härliga tiderna får något mörkt över sig.

Jag blev nyligen lite mörkrädd när jag läste om Rysslands nya lagar som reglerar bloggarna. Min branschtidning, Journalisten, rapporterar att det finns paragrafer som riktar sig specifikt mot de sociala medierna i den nya antiterroristlagen som antogs av Duman under våren. Enligt den nya lagen måste bloggare som har fler än 3000 dagliga besökare registrera sin blogg och kan inte använda den som en anonym plattform. Bloggarna får inte heller använda svordomar (!) och kan bötfällas om de brister i sin faktakoll. Böter på upp till 100 000 kronor och en avstängning från bloggen i 30 dagar är ett saftigt straff.

Lagen anses vara luddig och en del skribenter på internet menar att det är svårt att avgöra hur godtycklig bedömningen av bloggarnas ”brott” kommer att bli.

Spontant känner jag att det är en mörk väg vi går mot. Jag har full förståelse för att länder vill komma åt de personer som vill förstöra demokratiska samhällen med extremistiska texter, människor som publicerar barnpornografi och andra hemska, grymma saker. Men att inskränka öppenheten så som Ryssland har gjort är inte ett alternativ. Är det inte bättre att vi alla, kollektivt, bestämmer oss för att börja prata om hur vi vill ha det på nätet? Att vi alla bestämmer oss för att det inte är rätt väg att gå, när vägen leder till restriktioner.

Under den senaste månadens översvämningar på Balkan blev uppståndelsen stor i de sociala medierna. Många rapporterade om hjälpen som skickades till de drabbade och människor samlades på Facebook kring rapporteringen för att veta hur det har gått med deras nära och kära. I Serbien har nu tre personer åtalats för uppvigling efter att de spritt rykten som senare visat sig vara osanna på Facebook. Tre Facebookstatusar som alltså inte var faktakollade, enligt den ryska principen.

Hur ska man i detalj kunna reglera de sociala medierna, det vill säga människors kommunikation på nätet? Vem ska säga vad som är okej och vad som är olagligt?
Ska det vara politiker som utgår från egna intressen eller ska det vara ett samhälle som kollektivt bestämmer sig för hur vi ska bemöta varandra och informationen på nätet?

Om att samlas, hjälpa och stötta

Dela denna artikel

22 maj, 2014 klockan 07:45

Låt mig vara ovanligt tjatig för en stund.

Låt mig återigen få tjata om hur nätet, men kanske specifikt sociala medier, får människor att nå varandra, skapar engagemang och är något som främjar kommunikationen mellan människor.

Översvämningarna på Balkan har de senaste dagarna varit i mina tankar. Inte så långt från oss, i Europa, kämpar människor för att rädda det lilla de äger. Efter kriget och bombningarna på 1990-talet kom fattigdomen. Återuppbyggnadsfasen har tagit flera år. Människorna behövde få hoppet tillbaka, få känna att det finns en framtid efter allt elände. När de nu har börjat se framåt, fått glädja sig åt en bättre framtid, kom vattnet. Det har regnat, regnat och regnat.

Mer behöver jag nog inte berätta. Ni har säkert sett bilderna av översvämmade städer och människor på flykt undan vattnet i HD och i andra medier.

I allt detta elände har det i sociala medier och på internet hänt något fantastiskt. Där det för 20 år sedan fanns hat, finns det nu samarbete och gemenskap. Där människor för 20 år sedan började peka ut, gruppera, och våldföra sig på varandra på grund av religion finns det nu bara en vilja att hjälpa alla – oavsett nationalitet, religion eller efternamn.

Det finns en stor Balkandiaspora över hela världen på grund av kriget. Dessa människor har genom att mobilisera via Facebook, Instagram och Twitter på kort tid lyckats samla ihop pengar och förnödenheter till de drabbade. Söker man bara på Facebook kommer det upp en stor mängd grupper och events med information om hur insamlingarna går till, vad som behövs och hur man ska gå tillväga för att hjälpa till. Det är beundransvärt hur snabbt det har gått att mobilisera människor tack vare spridningen via sociala medier.

Beundransvärt är också hur kändisar med rötterna på Balkan väljer att hjälpa till för att skapa opinion och få fler att hjälpa till. Tennisesset Novak Djokovic är ovanligt bra på sociala medier och en flitig Facebookanvändare. Han lägger gärna ut personliga meddelanden till sina fans men har de senaste dagarna främst använt sin sida till att uppmana både kollegor och fans att skicka hjälp till Balkan.

Låt mig vara ovanligt tjatig för en stund.

Låt mig få tjata om värmen jag känner när människor är medmänskliga och gör allt för att de som har det dåligt ställt ska få klara sig genom katastrofer som dessa.

Låt mig återigen få tjata om hur viktigt det är att vi är medvetna om sociala mediers kraft; speciellt när de kan användas till så mycket goda gärningar som de senaste dagarna.

 

Om att prova något nytt när det kniper

Dela denna artikel

15 maj, 2014 klockan 07:50

Ibland funderar jag på hur vissa saker kan bli så övertydliga på nätet. I den bransch som jag verkar, mediebranschen, är läget hårt just nu. Redaktioner läggs ner, många blir uppsagda och ytterligare några är oroliga för sina jobb. Det är verkligen övertydligt på nätet. Förutom dystra statusuppdateringar på Twitter och Facebook och tråkiga nyheter från branschpressen så är det allt fler som hittar till nätverksplatser som de tidigare aldrig har varit intresserade av.

Ett sådant exempel är Linkedin. Känner ni till det professionella nätverket med många miljoner användare? Där samlas människor och skapar profiler, nätverkar och hittar nya jobb via rekommendationer, annonser eller nya kontakter. Man får helt enkelt upp ögonen för varandra professionellt och får möjlighet att berätta om sina färdigheter, erfarenheter och intressen. Användarnas profiler fungerar som digitala cv:n. Det finns också möjligt att bli vänner med varandra och följa varandras karriärer. Linkedin är helt enkelt ett socialt, modernt, helt nätbaserat karriärverktyg.

På senare tid har jag fått en mängd nya kontakter på Linkedin. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att folk är mer intresserade av att nätverka när tiderna är dåliga och de kanske så småningom blir tvingade att söka ett nytt jobb. Sedan är det självklart så att bara för att man väljer att vara aktiv på Linkedin behöver det inte betyda att man vill ha ett nytt jobb. Många är nyfikna på att nätverka utan att egentligen vara på jakt efter ett nytt jobb.

Samtidigt som jag tycker att det är jättebra att fler hittar smarta sätt att använda sig av tillgängliga sociala plattformar på nätet, kan jag känna att det vore roligare om drivkraften hade varit människors naturliga nyfikenhet snarare än nöd.

****

Just nu gillar jag…
… nyhetsflashar i mobilen från de stora kvällstidningarnas appar. De är (oftast) intressanta och jag märker hur jag startar flera konversationer baserat på vad de säger händer just nu. Ett utmärkt sätt att ha koll på läget i Sverige och världen.

Just nu gillar jag inte…
… att ovan nämnda appar inte har gett användarna större möjligheter att välja vilka nyheter som ska flashas. Jag vill inte ha sport men alla utrikesnyheter och vissa nöjesrubriker. Det är dags att ta valmöjligheterna till nästa nivå!

Om att vandra i katalogernas förlovade land

Dela denna artikel

8 maj, 2014 klockan 10:00

De senaste månaderna har jag vandrat i det som rättmätigt borde kallas för katalogernas förlovade land – byggbranschen.
Jag undrar om någon annan bransch älskar sina kataloger lika mycket som alla företag som ägnar sig åt byggande? Medan de flesta andra kastar ut sina kataloger och hänvisar till sina sajter känns det som att byggbranschen står och stampar på dammig plats. Till och med det stora möbelvaruhusets legendariska kataloger blir allt tunnare och de hänvisar istället till sina bloggar och sajten.
Jag har surfat på företag som säljer alla möjliga typer av produkter till hemmet. Spånskivor, handtag, badrumsinredning etcetera, etcetera. De har alla en gemensam idé om att presentera sina företag och produkter på sajterna. Presentationer i all ära; det är trevligt att läsa lite om företagen men det är inte poängen. Poängen är att man ska få riktigt bra information om den enskilda produkt som man är intresserad av, alternativt få inspiration som gör att man kan tänka sig att ha företagets produkter i sin hemmiljö. För att åstadkomma detta krävs dels bra produktbilder, detaljrik information om prylen men också möjlighet att få se produkterna i inspirerande miljöer. Om någon i byggbranschen läser det här så fick ni just tre tips gratis. Varsågoda!

Men det räcker inte med det. Det är grunden. Är man ambitiös som företagare ser man också till att det finns ett program tillgängligt som gör det möjligt att bygga upp ett kök, badrum, en walk in closet eller tvättstuga. Det finns inget som inspirerar så till att renovera som när man kan bygga något själv på datorn. Jag lovar, det blir alltid dyrare än vad man har tänkt sig…

Det bästa som jag hittills har sett i sajtväg är ett svenskt badrumsföretag som verkligen har satsat på sin sajt. De har förutom ovan nämnda designverktyg också laddat upp sina produkt- samt inspirationsbilder på Pinterest, byggt in ordentliga delningsknappar till Facebook och Twitter samt lagt upp detaljerad information om samtliga produkter.
Men det är ett företag bland hundra. Resten hänvisar hela tiden till sina kataloger. Öppnar man dem blir man oftast inspirerad och får rätt information. Katalogerna är detaljrika och tillfredsställer alla informationsbehov. Men för att få tag på en katalog behöver man antingen beställa en eller hämta upp ett exemplar hos en handlare. Sajterna är ett knapptryck i mobilen, läsplattan eller datorn bort. Smidigare, enklare och snabbare.

Så vad väntar ni på, byggbranschen?

Om att bli omsprungen av de äldre

Dela denna artikel

17 april, 2014 klockan 07:55

Jag älskar att få mejl av er läsare. Ni ställer smarta frågor, kommer med funderingar som ger mig nya perspektiv och ibland får jag kritik som jag tar till mig. Nästan alltid leder era mejl till en ny krönika eftersom ni ställer smarta frågor. Ni undrar ofta hur vissa tjänster fungerar eller varför man ska prova något som jag har rekommenderat i mina spalter. Ibland är ni också väldigt kritiska och tycker att man kan klara sig utan allt det som jag tipsar om här; sociala medier och appar. De roligaste mejlen är just de som är kritiska eftersom jag då får en chans att fundera lite kring det som jag predikar.

De vanligaste mejlen är de som frågar om råd kring hur de ska göra en viss sak – exempelvis registrera sig på en sajt eller hitta rätt app. Då brukar jag hänvisa till yngre familjemedlemmar, släktingar, vänner eller grannar. Ta hjälp av de som finns runtomkring er och som förstår sig på tekniken! De är säkert mer än glada av att se att ert nyfunna intresse för smarta telefoner, internet, datorer och sociala medier. Fråga om de kan förklara hur saker och ting fungerar, om de vill vara er vän på Facebook och på det viset lära er mer om sociala medier och så vidare. Samtidigt kanske ni också får bättre kontakt? Det kan bli en positiv snöbollseffekt! Jag glömmer aldrig när min kollega berättade om hennes farfar som skaffat Facebook och kommenterade alla barnbarnens bilder med små berättelser från sin egen barndom/ungdomstid. Barnbarnen blev jätteglada och deras vänner initierade roliga små diskussioner i anslutning till berättelserna. Kanske hade det aldrig hänt annars (farfadern bodde på en annan ort och de sågs inte så ofta) och historierna hade fått vara kvar endast i minnet.

Nu slumpade det sig så att jag häromdagen själv fick hjälp av en äldre person. Helt otippat hade min mamma skaffat en ny typ av mobilapp som gör att man enkelt kan skicka pengar till en annan person med samma app. Hon hade försökt skicka mig en slant men gått bet. Alltså ringde hon och undrade lite förvånat varför jag inte redan hade appen som hon just hade skaffat. ”Du menar att jag ligger före!” utbrast hon glatt när jag sa att jag inte tagit mig tiden att prova det nya systemet.

Jag erkänner att jag blev lite smått irriterad men insåg efter en stund att gammal verkligen är äldst.
Även i de mest otippade sammanhangen.

#deträckernu

Dela denna artikel

3 april, 2014 klockan 07:45

Helgens fruktansvärda händelser har präglat alla i Helsingborg. Överallt talas det om Djurgårdssupportern som så tragiskt miste livet i söndags. Hans familj är i mångas tankar och måndagens manifestation vid Terrasstrapporna var en vacker samling där alla slöt upp över klubbgränserna, som människor.

På nätet har kampanjen #deträckernu fått starkt fäste i flera sociala medieforum. På Instagram fanns det under onsdagen mer än 5000 bilder. På Facebook delas artiklar, krönikor, bilder, upprop och personliga reflektioner kring händelsen. Samma sak händer på Twitter där det också mycket åsikter och länkar till texter kring händelsen.

Nätet är verkligen den samlande platsen för händelser. Vi har pratat om det länge men vi påminns hela tiden om det. Det är via nätet som informationen sprids, som människor manar varandra till samling eller hittar sätt att sprida information om exempelvis minnesstunder.

Alltid när jag pratar om dessa saker med människor vill en del lyfta upp de jobbiga aspekterna av dessa saker – så även runt denna händelse.

Anonyma kommentatorer vill att huliganerna som deltog i helgen ska hängas ut med namn och bild i ett forum som är känt för sådana aktiviteter. Där har det spekulerats vilt i vem som står bakom misshandeln av den avlidne Djurgårdssupportern. I detta forum sprids också osanna rykten, exakt som det brukar göra när något stort händer i Sverige.

Men det är en så liten del av allt som har hänt på nätet sedan dödsmisshandeln och upploppen i helgen. Vi måste välja bort det. Det finns alltid människor som kommer med osmakliga kommentarer, både på nätet och i samtal med varandra. Nätet skiljer sig inte därifrån. Rötägg finns överallt.

Se i stället kampanjen #deträckernu som ett sätt för oss alla att uttrycka oss kring det hemska som har hänt och att verkligen ta hashtaggens ord på allvar. Det räcker nu.

PS. När jag sökte igenom Instagram för att se vad som har delats i #deträckernu-kampanjen stötte jag på en del selfies av människor som taggat sina bilder med allt relevant som gick att hitta. Först hade jag inte tänkt nämna dem i krönikan men jag känner att jag i alla fall måste fråga: hur tänkte ni där? Tagga med något annat om ni vill ha fler följare eller uppmärksamhet!

Svindlande goda och onda summor

Dela denna artikel

6 mars, 2014 klockan 07:30

I begynnelsen fanns IT-bubblan. Det pratades om svindlande summor kring företag som knappt ens fungerade. Det är klart att de inte kunde hålla. Bubblan sprack så småningom och förtroendet för it-företagen fick sig en törn. Det tog lång tid för exempelvis e-handeln att komma igång efter det men det tog sig. Numera tänker vi inte mycket på det som hände utan erkänner att branschen var omogen och att alla lärde sig något av det.

De svindlande ekonomiska summorna kring it-företag finns dock kvar, numera med mer korrekta värderingar. När grundarna av mobilappen WhatsApp sålde sitt skötebarn till Facebook häromveckan fick de svindlande 123 miljarder kronor. Nätjätten Facebook köpte för två år sedan bilddelningsappen Instagram för (då!) rekordhöga 1 miljard dollar. Den allmänna åsikten är att Facebook är på hugget. De köper mobilappar som de ser kan vara ett komplement till deras tjänst och säljarna ser till att Facebook får betala ordentligt för deras skapelser.

När sådana affärer uppstår diskuteras alltid om själva företagen och dess appar/tjänster är värda de svindlande summorna. Det får tiden utvisa men jag tror inte att det vi i dag ser är någon form av IT-bubbla. Företagen har miljontals användare och kan mycket väl skapa sig stora inkomster på dessa; de har bara inte riktigt hittat hur de ska göra det.

En svindlande summa som jag dock har svårt att förstå, acceptera eller hitta någon som helst rättfärdigande tanke till är notan som svenska polisen har betalat för sitt havererade ärendesystem, kallat ”Pust”. Rikspolisstyrelsen beställde ett nytt datasystem, fick ett som ingen i organisationen kunde hantera, vilket i sin tur kostade dem enorma summor, och fick till slut skamset lägga ner hela systemet.

Tidningen Computer Sweden har de senaste veckorna grävt djupare i fallet. Deras gedigna artikelserie visar inte bara på inkompetens och aningslöshet hos beställaren utan också på leverantörer som säljer in extremt dyra licenser via dyra konsulter – allt för att tjäna så mycket som möjligt . Notan för kalaset? Enligt rikspolischefen Bengt Svensson kostade allt 85 miljoner kronor. Men det är det bokförda värdet. Computer Swedens utmärkta genomgång av hela fiaskot visar på en slutsumma på svindlande 300 miljoner kronor.

Det finns svindlande summor som man chockeras och samtidigt imponeras av. Sedan finns det svindlande summor som man chockeras och samtidigt skäms för.

Ni kan själva räkna ut vilka som faller under vilken beskrivning.

Huvudnyheter