Om att bli omsprungen av de äldre

17 april, 2014 klockan 07:55

Jag älskar att få mejl av er läsare. Ni ställer smarta frågor, kommer med funderingar som ger mig nya perspektiv och ibland får jag kritik som jag tar till mig. Nästan alltid leder era mejl till en ny krönika eftersom ni ställer smarta frågor. Ni undrar ofta hur vissa tjänster fungerar eller varför man ska prova något som jag har rekommenderat i mina spalter. Ibland är ni också väldigt kritiska och tycker att man kan klara sig utan allt det som jag tipsar om här; sociala medier och appar. De roligaste mejlen är just de som är kritiska eftersom jag då får en chans att fundera lite kring det som jag predikar.

De vanligaste mejlen är de som frågar om råd kring hur de ska göra en viss sak – exempelvis registrera sig på en sajt eller hitta rätt app. Då brukar jag hänvisa till yngre familjemedlemmar, släktingar, vänner eller grannar. Ta hjälp av de som finns runtomkring er och som förstår sig på tekniken! De är säkert mer än glada av att se att ert nyfunna intresse för smarta telefoner, internet, datorer och sociala medier. Fråga om de kan förklara hur saker och ting fungerar, om de vill vara er vän på Facebook och på det viset lära er mer om sociala medier och så vidare. Samtidigt kanske ni också får bättre kontakt? Det kan bli en positiv snöbollseffekt! Jag glömmer aldrig när min kollega berättade om hennes farfar som skaffat Facebook och kommenterade alla barnbarnens bilder med små berättelser från sin egen barndom/ungdomstid. Barnbarnen blev jätteglada och deras vänner initierade roliga små diskussioner i anslutning till berättelserna. Kanske hade det aldrig hänt annars (farfadern bodde på en annan ort och de sågs inte så ofta) och historierna hade fått vara kvar endast i minnet.

Nu slumpade det sig så att jag häromdagen själv fick hjälp av en äldre person. Helt otippat hade min mamma skaffat en ny typ av mobilapp som gör att man enkelt kan skicka pengar till en annan person med samma app. Hon hade försökt skicka mig en slant men gått bet. Alltså ringde hon och undrade lite förvånat varför jag inte redan hade appen som hon just hade skaffat. ”Du menar att jag ligger före!” utbrast hon glatt när jag sa att jag inte tagit mig tiden att prova det nya systemet.

Jag erkänner att jag blev lite smått irriterad men insåg efter en stund att gammal verkligen är äldst.
Även i de mest otippade sammanhangen.

#deträckernu

3 april, 2014 klockan 07:45

Helgens fruktansvärda händelser har präglat alla i Helsingborg. Överallt talas det om Djurgårdssupportern som så tragiskt miste livet i söndags. Hans familj är i mångas tankar och måndagens manifestation vid Terrasstrapporna var en vacker samling där alla slöt upp över klubbgränserna, som människor.

På nätet har kampanjen #deträckernu fått starkt fäste i flera sociala medieforum. På Instagram fanns det under onsdagen mer än 5000 bilder. På Facebook delas artiklar, krönikor, bilder, upprop och personliga reflektioner kring händelsen. Samma sak händer på Twitter där det också mycket åsikter och länkar till texter kring händelsen.

Nätet är verkligen den samlande platsen för händelser. Vi har pratat om det länge men vi påminns hela tiden om det. Det är via nätet som informationen sprids, som människor manar varandra till samling eller hittar sätt att sprida information om exempelvis minnesstunder.

Alltid när jag pratar om dessa saker med människor vill en del lyfta upp de jobbiga aspekterna av dessa saker – så även runt denna händelse.

Anonyma kommentatorer vill att huliganerna som deltog i helgen ska hängas ut med namn och bild i ett forum som är känt för sådana aktiviteter. Där har det spekulerats vilt i vem som står bakom misshandeln av den avlidne Djurgårdssupportern. I detta forum sprids också osanna rykten, exakt som det brukar göra när något stort händer i Sverige.

Men det är en så liten del av allt som har hänt på nätet sedan dödsmisshandeln och upploppen i helgen. Vi måste välja bort det. Det finns alltid människor som kommer med osmakliga kommentarer, både på nätet och i samtal med varandra. Nätet skiljer sig inte därifrån. Rötägg finns överallt.

Se i stället kampanjen #deträckernu som ett sätt för oss alla att uttrycka oss kring det hemska som har hänt och att verkligen ta hashtaggens ord på allvar. Det räcker nu.

PS. När jag sökte igenom Instagram för att se vad som har delats i #deträckernu-kampanjen stötte jag på en del selfies av människor som taggat sina bilder med allt relevant som gick att hitta. Först hade jag inte tänkt nämna dem i krönikan men jag känner att jag i alla fall måste fråga: hur tänkte ni där? Tagga med något annat om ni vill ha fler följare eller uppmärksamhet!

Svindlande goda och onda summor

6 mars, 2014 klockan 07:30

I begynnelsen fanns IT-bubblan. Det pratades om svindlande summor kring företag som knappt ens fungerade. Det är klart att de inte kunde hålla. Bubblan sprack så småningom och förtroendet för it-företagen fick sig en törn. Det tog lång tid för exempelvis e-handeln att komma igång efter det men det tog sig. Numera tänker vi inte mycket på det som hände utan erkänner att branschen var omogen och att alla lärde sig något av det.

De svindlande ekonomiska summorna kring it-företag finns dock kvar, numera med mer korrekta värderingar. När grundarna av mobilappen WhatsApp sålde sitt skötebarn till Facebook häromveckan fick de svindlande 123 miljarder kronor. Nätjätten Facebook köpte för två år sedan bilddelningsappen Instagram för (då!) rekordhöga 1 miljard dollar. Den allmänna åsikten är att Facebook är på hugget. De köper mobilappar som de ser kan vara ett komplement till deras tjänst och säljarna ser till att Facebook får betala ordentligt för deras skapelser.

När sådana affärer uppstår diskuteras alltid om själva företagen och dess appar/tjänster är värda de svindlande summorna. Det får tiden utvisa men jag tror inte att det vi i dag ser är någon form av IT-bubbla. Företagen har miljontals användare och kan mycket väl skapa sig stora inkomster på dessa; de har bara inte riktigt hittat hur de ska göra det.

En svindlande summa som jag dock har svårt att förstå, acceptera eller hitta någon som helst rättfärdigande tanke till är notan som svenska polisen har betalat för sitt havererade ärendesystem, kallat ”Pust”. Rikspolisstyrelsen beställde ett nytt datasystem, fick ett som ingen i organisationen kunde hantera, vilket i sin tur kostade dem enorma summor, och fick till slut skamset lägga ner hela systemet.

Tidningen Computer Sweden har de senaste veckorna grävt djupare i fallet. Deras gedigna artikelserie visar inte bara på inkompetens och aningslöshet hos beställaren utan också på leverantörer som säljer in extremt dyra licenser via dyra konsulter – allt för att tjäna så mycket som möjligt . Notan för kalaset? Enligt rikspolischefen Bengt Svensson kostade allt 85 miljoner kronor. Men det är det bokförda värdet. Computer Swedens utmärkta genomgång av hela fiaskot visar på en slutsumma på svindlande 300 miljoner kronor.

Det finns svindlande summor som man chockeras och samtidigt imponeras av. Sedan finns det svindlande summor som man chockeras och samtidigt skäms för.

Ni kan själva räkna ut vilka som faller under vilken beskrivning.

Om sajter som gör mig grinig

20 februari, 2014 klockan 06:30

När jag för ett tag sedan blev mamma påbörjades också en separation från min bärbara dator. Det är ett faktum att det inte blir mycket surfat med datorn när man har ett barn på armen. Desto mer hinner göras i mobilen och ibland i surfplattan.

Mitt förändrade beteende har fått mig att reta mig på saker som jag tidigare uppskattade och tyckte var smidiga. Störst av alla dessa irritationsmoment är webbshoppar som inte har förstått någonting när det gäller användarupplevelse.

Låt mig ge er ett exempel. En av de ledande babybutikerna på nätet kör med aggressiv sökordsmarknadsföring, vilket gör att minsta Googlesökning på en babyrelaterad pryl direkt leder in till dem. De har onekligen ett enormt utbud och jag förstår att de, som vilken ambitiös webbshop som helst, gärna vill att konsumenterna går till dem och lägger sina pengar i deras kassa.

Efter att ha använt sidan flera gånger har jag insett att de uppenbarligen inte har fattat någonting kring hur deras kunder fungerar (förutom då att hitta sätt att lura in dem från Google). Därför tog jag mig friheten att göra en helt ovetenskaplig studie bland mina ”nyblivna föräldrar-vänner”. Då kom det fram att:

  1. Inköpen görs av en förälder när det finns en kort stund över. Det handlar om minuter.
  2. Alla handlar via mobilen. Ingen tar fram datorn.
  3. Ett köp föregås av informationssökning kring prylens användbarhet, säkerhet, hållbarhet, material o.s.v. Informationen hämtas in från nätet via mobilen.

Det som gör mig grinig är att webbshoppen, som jag nämnde ovan, inte har någon som helst koll på detta. Deras sajt är gjord för datorer med stora skärmar. Den är seg att surfa på, har bristfälliga artikelbeskrivningar och deras sökfunktion är under all kritik. Det som kanske retar mig mest är att de inte plockar bort saker som har utgått ur sortimentet eller visar tydligt att prylen är slut, utan det framkommer först efter mycket klickande. Vem har tid med det?!

En webbshop som riktar sig till en publik som så tydligt handlar via mobilen kan inte på något sätt komma undan med att ha en undermålig sajt som år 2014 först och främst inte är mobilanpassad (vi ska inte tala om resten av bristerna).

Min grinighet riktar sig inte bara till babybutiken på nätet. Denna kritik gäller alla typer av sajter som vill ha kunder.
Börja mobilanpassa!
Ni kommer verkligen att vinna på det.

Mot vinter-OS med mobilen

6 februari, 2014 klockan 07:30

För fyra år sedan ställde jag mobilens väckarklocka på ”mitt i natten”. När den ringde stängde jag av larmet men gick inte upp. Läs mer

Dags att ta tag i mobbningen

23 januari, 2014 klockan 07:30

15-åriga ”Elin” sitter i tv och berättar med klar stämma om ångesten, hur hon tar tabletter för att dämpa den och hur hon har svårigheter att lämna hemmet vissa dagar. ”Elin” är förföljd och har blivit mobbad och trakasserad på nätet under närmare två års tid av en anonym man på internet. I TV4:s Nyhetsmorgon beskriver hon hur han varje dag skickar obehagliga bilder, skriver våldsamma saker och mordhotar henne och hennes kompis.

Programmets redaktion tog in en researcher och en it-expert som har jobbat med ”Elins” fall och de har kommit mannen på spåren. Polisen, då? De har tagit emot ”Elins” anmälan men också nonchalerat henne och varit allmänt ointresserade av hennes problem.

Justitieminister Beatrice Ask säger att det finns kompetens och kunskap hos polisen för att hantera liknande fall men efterlyser en nationell it-polis när TV4 intervjuar henne apropå ”Elins” fall.

Jag håller inte med justitieministern. Det som behövs är ett bredare intresse för brott på internet, och då främst när det gäller trakasserier och hot, genomgående i poliskåren.

Det är inte lätt, jag förstår det. Internet kräver andra saker av oss. Dagens ungdomar har andra utmaningar än de flesta av oss hade när vi växte upp. Men det är inte acceptabelt att inte deras problem tas på allvar och vi måste sätta oss in i deras värld. Vem ska vara där för dem, stå upp för dem och försöka guida dem rätt om inte de vuxna som finns i deras omgivning? Vem ska ungdomarna lita på om den myndighet som är satt att hjälpa oss när vi blir attackerade, polisen, inte tar dem på allvar?

Det är dags att vi på riktigt sätter oss in i vad barnen och ungdomarna gör på nätet och försöker hjälpa dem så gott vi kan. Var ska man då börja?

Ett bra föredöme är en förälder i Båstad som la ut en uppmaning på Facebook häromdagen. Föräldern rådde andra föräldrar att hjälpas åt att se till att deras barn håller en schysst ton i de sociala medierna, säga till när barnen går över gränsen och diskutera vad som är ett okej beteende med dem.

Har du barn och tonåringar hemma eller i din omgivning? Följ förälderns råd! Börja prata med dem om deras aktivitet på Instagram, Facebook, Kik eller Ask.fm. Fråga! Kräv svar och se till att få dem att förstå vad det innebär när någon är taskig på internet. Kanske kan vi så börja diskutera problemen och få fler att inse effekterna av nätmobbingen. Kanske vågar vi också då börja hoppas på att den begränsas.

Fotnot: ”Elin” heter egentligen något annat.

Just nu funderar jag kring…
… att de stackars poliserna ändå inte har det så lätt. I HD rapporterades det häromdagen om att polisens nya it-system kostar dem både tid och pengar. Det går knappt att lägga in en bild i systemet och det tar timmar att göra klart en anmälan. Finns det något som står i vägen för kunskapsutveckling kring internet så är det dåliga system som förstör allt intresse och engagemang på vägen. Konsulterna som byggde systemet åt polisen borde skämmas. Gör om, gör rätt!

Apropå stora förluster och vinster

9 januari, 2014 klockan 07:30

Den brittiska ansedda tidningen Financial Times rapporterade för några månader sedan att mobiloperatörerna världen över väntas förlora stora summor på sms-trafiken under de närmaste åren. Läs mer

Vi tar det en gång till…

17 december, 2013 klockan 19:44

Min största hjärtefråga är tjejer och teknik, till stor del därför att jag sedan barnsben själv har haft ett stort intresse av teknik. Jag programmerade videon, suktade efter en dator och pillade hellre med alla typer av tekniska prylar som vi hade i hemmet än att leka med mina leksaker. Min pappa, som själv är en tekniknörd, uppmuntrade mitt intresse och tog sig tiden att förklara hur saker och ting fungerade. Kanske var han inte alltid jätteglad för mitt teknikintresse; som när jag tryckte ner enkronor i vår första videos ventilationshål för att jag var nyfiken på vad som fanns där under (förlåt!).

Med åren växte mitt intresse och slog ut i full blom när vi fick hem den första datorn och fick tillgång till internet. Jag ägnade all min lediga tid åt att utforska maskinen och lära mig hur den fungerar. Som vuxen har jag fått privilegiet att jobba med mina två stora passioner i livet, journalistiken och internet, som webbredaktör på hd.se.

Varför berättar jag då detta?

Därför att jag för någon vecka sedan fick jag en kommentar på hd.se/taggat till min förra krönika. Signaturen ”marmorhall” sa att: ”blogga, gilla, kommentera, surfa efter inspiration – är inte det ganska traditionellt kvinnliga sysselsättningar i modern skepnad?”.

Det skrev han/hon apropå min krönika om att tjejerna är starkast på internet och är i majoritet i de sociala forumen. Och det är nog en relevant fråga med tanke på min otydliga formulering. Låt mig därför göra ett förtydligande.

I min krönika lyfte jag fram tjejernas kommunikativa intresse, något som tydligt återspeglar sig i statistiken som redovisades. Tyvärr nämnde jag inte att det inte på något sätt handlar om ”traditionella kvinnliga sysselsättningar”, som kommentatorn ville låta påskina. På nätet finns det många, många tjejer som ägnar sig åt alla typer av utveckling, och då speciellt teknisk. Att de skriver bloggar betyder exempelvis också att de kodar, lär sig fixa med blogginstallationer och ställer in domäner – inte bara surfar efter bilder att publicera.

Genom mitt engagemang i organisationen Geek girl meetup och i mitt jobb har jag mött hundratals tjejer från många länder som ägnar sin tid åt att utveckla nätet och olika tekniska prylar. De är passionerade kring sitt teknikintresse och ser inte det på något sätt som en typisk manlig sysselsättning (som en del vill kalla det). De gillar teknik. Punkt.

Tekniken är något som intresserar oss som människor, oavsett kön. Och ett teknikintresse hos människor, speciellt barn, ska uppmuntras. Kanske blir det därigenom senare ett jobb av intresset (tack pappa!) eller så återstår det som en hobby. Men en sak är säker, det handlar inte om tjejer och killar. Det handlar om engagemang hos människor som gillar teknik.

Tjejerna har hittat sin plats

28 november, 2013 klockan 07:30

För någon vecka sedan kom den årliga studien av svenska folkets internetvanor, Svenskarna och internet. Medan andra läser deckare, löser sudoku eller ägnar sin tid åt en sport, kastar jag mig huvudstupa in i statistiken kring vårt nätanvändande. Läs mer

Huvudnyheter