De flesta av oss får mängder av länkar från vänner och bekanta, länkar som guidar oss till allt från intressanta artiklar till smarta och användbara sajter. Sedan de sociala medierna tågade in i de flestas liv har en stor del av oss börjat lägga upp länkarna i våra Twitter- och Facebookkonto i stället för att mejla dem vidare.

Men har ni, som jag, märkt att kvalitén på dessa länkar numera är rätt hög? Delar era vänner med sig av högklassig läsning på sajter runt om i världen? Jag vet i alla fall att mina gör det, något som resulterar i tidigare nämnda små tårpärlor i ögonen.

Den senaste tiden har jag bland annat läst om polisen på Balkan som blev vän med en femårig, hemlös flicka och hjälpte henne till ett drägligare liv. Riktigt glad blev jag i veckan när jag såg ett klipp på Youtube där ett par bjöd på sig själva genom att sjunga riktigt bra karaoke på en bensinmack. Sist men inte minst har vi den fantastiska historien om det amerikanska arbetarklassparet Vogel som strävsamt sparade sina pengar och lyckades bygga upp en ansenlig och beundransvärd konstsamling genom sin livstid. Konsten var deras största intresse och de levde och andades den så länge de kunde. Inspirerande!

Berättelserna kommer från höger och vänster och varvas med, för mig ovärderliga, tips på nyheter runt om i världen, tekniknyheter och annat som intresserar mig.

De sociala medierna har således blivit en guldgruva, en oändlig källa till bra läsning som jag nu undrar hur vi klarade oss utan. Men det är ju klart att vi klarade oss, vi hittade läsningen på andra sätt och tog till oss mängder av information då också.

Skillnaden är dock att chansen att nås av ett intressant människoöde har ökat markant och jag tror att det gör oss alla gott i slutändan.

Just nu gillar jag…
Facebooks delafunktion som finns inbäddad intill artiklar på nästan alla större mediesajter i Sverige och utlandet. Den är genial i all sin enkelhet. På två klick har man delat med sig av en intressant text till fler människor. Bästa spridningsfaktorn på nätet!

En vidareutveckling av funktionen är sajten socialanyheter.se – en sajt som sammanställer de mest delade svenska artiklarna på Facebook varje dag.

Numera bryr vi oss (förhoppningsvis!) inte om sådana saker. Men det finns annat som har blivit en allt viktigare faktor när många av oss väljer hotell. Den stora frågan för oss är: finns det gratis wifi på hotellet?

Ingenting retar mig så mycket som hotell där jag först betalar rätt mycket pengar för den service som erbjuds, för att sedan behöva betala ytterligare en avgift för att kunna använda deras trådlösa nät.

Majoriteten av de hotell som jag har bott på i Sverige har numera insett att gratis wifi på rummet är ett grundläggande behov och erbjuder det vid incheckning. Tyvärr kan man oftast bara koppla upp en pryl mot kontot. Utomlands är det lite si och så med tillgängligheten. På de flesta hotell i storstäderna går det att få wifi på rummet men mot en kostnad.

Jag ringde upp några representanter för de största reseföretagen i Sverige och diskuterade wififrågan med dem. Anna Hagberg, informatör hos Ving, bekräftade mina tankar. Hon berättade att närmare sju av tio av deras kunder efterfrågar wifi på hotellet vid bokning av resa. De flesta använder sedan uppkopplingen under sin vistelse på hotellet för att vara sociala; de håller kontakten med nära och kära men vill också ha tips på vad de kan se och göra under semestern – och allt det via sociala medier. Reseföretagen var också överens om att de i största möjliga mån försöker erbjuda gratis wifi till sina kunder på sina familjehotell, till stor del för att barnen har med sig sina tekniska prylar på semestern och vill använda dem för spel och surfande.

På närmare håll har politikerna i Helsingborg förstått vikten av att erbjuda gratis wifi som en service till medborgare och besökare. På Helsingborgssidorna i HD kunde man häromdagen läsa om att det i sommar invigs åtta surfzoner i staden, områden där gratis trådlöst internet kommer att erbjudas.

Trenden är alltså tydlig. Fler och fler ser det som ett måste att ha tillgång till trådlöst internet på hotell, under semestrar och på allmänna platser. Men låt oss inte tro att trenden är en fluga som försvinner med sommarvärmen lagom i september. Vår uppkopplade tillvaro är här för att stanna.

Fakta: Gratis surfzoner i Helsingborg i sommar
Furutorpsparken, Gustav Adolfs torg, Stadsparken, Kungstrappan, Stortorget, Hamntorget, Rådhustorget och Sundstorget.

Känner du igen dig? Jag tror att många gärna använder tjänsten men inte drar full nytta av dess potential. Här kommer därför tre tips på hur du kan göra för att sortera och organisera ditt flöde i syfte att göra det bättre.

1. Fundera på vad och vem du vill ha i ditt flöde
Du kan välja exakt hur mycket du vill se av en persons uppdateringar. Detta regleras genom att du går in på personens profil och under knappen ”Vänner” väljer vilken typ av uppdateringar du vill se från personen, samt i vilken omfattning du vill se dem.

Ibland vill man ha kvar en person som vän men vill inte se några uppdateringar från personen. Då kan du välja att helt stoppa dennes/dennas uppdateringar i ditt flöde under ”Vänner”-knappen. Enkelt och effektivt. Eller så vill du kanske se allt som någon annan lägger upp. Det regleras på samma ställe.

2. Skapa intresselistor och organisera dina gillasidor
Du kan skapa listor där du sorterar in all sidor du gillar och som du vill hålla koll på. Efter att du har gjort det kan du dölja dem i flödet på startsidan. På det viset tar du lättare del av deras uppdateringar genom att gå in på respektive lista. Man kan sortera sina gillasidor efter kategorier eller intressen så som sport, nyheter, mode, matlagning o.s.v.

3. Blockera irriterande program och spel
Inbjudningarna står som spö i backen och du är totalt ointresserad av att lägga till din födelsedag i någons kalender, spela poker eller gissa låtar? Det finns en enkel lösning. Gå till App Center i din vänsterspalt och blockera programmens utvecklare där så slipper du framtida inbjudningar, oavsett speltyp om de kommer från en och samma utvecklare. Efter att du har gjort detta några gånger kommer du märka av en markant minskning av inbjudningar.

Lycka till!

Vi kan kalla det för en nostalgisk tillbakablick till en svunnen tid som jag är rädd för att vi inte kommer att få uppleva igen. Numera är det obligatorisk laddning varje natt som gäller. De dagar när jag mest är på språng brukar sluta med att jag får ladda telefonen någon gång under eftermiddagen också.

Vi förstår ju alla att en smartphone drar mycket mer batteri än de gamla vanliga GSM-telefonerna där du, på sin höjd, kunde ringa, sms:a eller spela ett torftigt utformat spel. Missförstå mig inte. Det är inte så att jag längtar tillbaka till min Nokia 3310. Jag hade inte bytt min smartphone mot något annat i hela mobilvärlden. Men jag längtar till ett batteri som håller på riktigt, som inte laddar ur efter 5-6h användning. Just nu känns det, tyvärr, som en utopi.

Min kollega H. har ett Iphoneskal som är utrustat med ett extra batteri och som kan slås på som energikälla om mobilen skulle laddas ur. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt skalet när jag såg det. Tänk er en Iphone med en stor och bullig baksida! Ännu roligare blev det när jag insåg att det väger runt 300-400 gram. Skalet är som en klump som omger Iphonen.

Själv tänker jag att halva tjusningen med Iphone är att den ska vara lätt, stilren och ligga naturligt i handen.

Men sen går jag också ofta runt med en laddare i handväskan så frågan är vem som bär runt på mest vikt i slutändan.

———–

Just nu gillar jag…
… SVT gör alltid bra grejer på nätet, så även med deras nya sajt ”Öppet arkiv” där de samlar hela säsonger av älskade serier för vuxna och barn. Snart tänker jag återuppleva barndomen genom att titta på ”Ika i rutan”. Tack SVT!

Just nu gillar jag inte…
… människor som lägger till min mejladress på diverse olika mejllistor utan att först ha frågat om de får göra detta. Nej, jag är inte intresserad av utemöbler på rea eller långa haranger fyllda med konspirationsteorier riktade mot läkemedelsindustrin.
Lär er näthyfs och fråga om det är okej innan ni börjar spamma folk med galna mejl!

Sandra Jakob

”Sandra ska du titta på mig eller i telefonen när jag simmar?”

Som en boxares högerkrok satt den rakt i mellangärdet. Jag blev helt ställd. Vad är det hon säger, den smarta femåringen som alltid lägger märke till detaljer i sin omgivning?

”Jag ska självklart titta på dig!” svarade jag efter att ha hämtat mig en sekund.

De stora blå ögonen skimrade till av glädje, hon sprang upp från bänken och tog sig till bassängen. Lektionen satte igång. Kvar satt jag och förstod inte riktigt vad hon menade. Det var väl klart att jag hade följt med till simhallen för att titta på när hon simmar. Varför skulle jag annars sitta där med blöta och kalla fötter?

Efter uppropet och uppvärmningen var de på plats i bassängen för de första övningarna. En grupp söta fem- och sexåringar som tar stora simtag och sträcker på kroppen. Och som alla hela tiden vänder sig om för att leta efter mammas eller pappas blickar.

Men mammornas och pappornas blickar var inte på barnen. De stirrade in i sina telefoner. Ett tjugotal vuxna som alla, kollektivt, hade böjt på nacken, tagit ett fast grepp om sin telefon och inte släppte den med blicken.

Det var vad den kloka femåringen hade menat när hon några minuter tidigare hade frågat mig vad jag skulle göra medan jag väntade. Under 40 minuter ändrades inte scenariot. De vuxna tittade ner och barnen, barnen simmade och vände sig om för att titta på sina föräldrar. Men de tittade aldrig tillbaka.

Jag blev helt bedrövad. Skämdes för oss alla som satt där på rad. 40 minuter i en simhall där barnen vill bli sedda och påhejade av sina föräldrar. 40 minuter i en simhall där föräldrarna ser sin chans att jobbmejla, läsa den där intressanta artikeln, spela ett spel eller besvara ett sms.

Det är ju det vi gör, vi vuxna. Vi tar alla små pauser som finns för att hinna ikapp eller kanske unna oss en stunds frid. Och det kan man förstå. Men barnen, de behöver vår uppmärksamhet mer.

Forskning visar att barn som blir sedda också får med sig en massa positiva egenskaper genom livet. Självkänslan och självförtroendet växer och de blir tryggare som människor.

Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker tillbaka på helgens upplevelser. Min glädje över att ha fått se en för mig älskad liten persons viktiga framsteg blandades med en känsla av besvikelse över vuxnas beteende.

Vad är vi för förebilder som inte kan rikta vår uppmärksamhet åt rätt håll?

Sandra Jakob

(Texten är en gästkrönika som jag skrev till HD:s avdelning Familjeliv och som publicerades i HD/NST/LP 14 april 2013)

Båda orden används (men kanske mest det engelska grooming) och innebär att en vuxen person tar sexuell kontakt med ett barn genom att skapa en känslomässig relation till det genom internet.

Att sjuka vuxna söker olämplig kontakt med barn har funnits i alla tider. Förr försiggick det på lekplatser, bostadsområden, idrottsföreningar och även i hemmen där bekanta till familjer kunde skapa osunda relationer till barnen.

I dag finns en stor del av barnen inomhus och framför datorn. På nätet finns i dag inte bara stora sociala forum som Facebook, utan även mindre sajter som erbjuder samtalsmöjligheter mellan användarna. Många sådana är riktade till barn och är byggda för barns kommunikation. Det är i min mening viktigt för barn att kommunicera på alla sätt som de finner är intressanta men de måste också tidigt lära sig att det finns människor med onda uppsåt, i alla världar. Att inte låta barnen få tillgång till internet är inte rätt väg att gå men att prata om problem som kan uppstå och att de ska vara aktsamma med att ge ut information om sig själva och prata med främlingar är ett absolut måste. Men det bästa är att hitta en fin balansgång mellan barnets integritet och föräldrars behov och rätt att hålla koll på de yngres vanor på nätet. Det kräver tid, uppmärksamhet och kunskap – något som inte är lätt att få ihop med alla andra krav som ställs på stressade föräldrar. Men det är den enda vägen som föräldrar kan gå.

Grooming är förbjudet i Sverige sedan 2009 och den som döms för brottet kan få böter eller fängelse i högst ett år.

En 44-årig man från västra Sverige sitter just nu häktad misstänkt för grooming mot sju flickor och han antas ha bidragit till den tonåriga Kumlaflickans död.

De stackars föräldrarna, släkten och kompisarna till den tonåriga flickan får leva med att deras dotter och vän inte kommer tillbaka. Det möjliga ettåriga straffet blir i det sammanhanget rent löjeväckande.

Sandra Jakob

Brukar ni delta i dem? Kanske hoppas ni vinna ett par snygga jeans, en ny surfplatta eller en klocka. Ofta är priserna rätt lockande och insatsen för dig som tävlar är… Minimal. Två klick bort är vinsten. Kanske är det er tur den här gången?

Låt oss stanna där ett tag. Ni känner väl till den där regeln som säger att om något är för bra för att vara sant så stämmer det oftast inte? Den teorin kan vi applicera direkt på alla ”gilla och dela”-tävlingar på Facebook, men även i den sociala bildappen Instagram.

Det finns två problem med majoriteten av tävlingarna i de sociala nätverken. Dels är de olagliga, dels är chansen att vinna något minimal.

Vi börjar med lagen. Den vanligaste tävlingstypen på Facebook handlar om att ett företag vill lotta ut en pryl, ber sina vänner att dela på bilder av prylen och drar sedan en vinnare bland de som har delat bilden. En tävling innebär att den deltagande personen utför något typ av prestation: exempelvis skriver en slogan eller svarar på några frågor. Allt annat är ett lotteri.

Svenska lotterilagen reglerar den verksamheten och säger klart och tydligt att det är skillnad på en tävling (som kräver en motprestation av deltagaren) och ett lotteri (där slumpen avgör vinnaren). Lotterier får bara anordnas av dem som har tillstånd av Lotteriinspektionen. Ett sådant tillstånd kan inte fås av privatpersoner och företag. Alltså strider alla ”gilla och dela-tävlingar” mot lagen.

Sedan har vi vinstchansen. Genom att horder av användare delar bilder som företagen lägger upp kan de ibland få en massiv spridning av sina produkter. Samtidigt minskar deltagarens chans att vinna tävlingen ofantligt mycket. Lägg till att deltagarna också spammar sina vänners flöden med oönskade reklambilder, något som retar folk och gör Facebookflödet mycket mindre intressant.

Vad kan man själv göra för att få stopp på dessa märkligheter? Det är väldigt enkelt: genom att vi alla kritiserar företagen som gör fel och genom att helt enkelt inte delta i några tävlingar som strider mot lagen.

Sandra Jakob

Upphovsmännen har vid upprepade tillfällen genom åren försökt att få till en långfilm om hobbydetektiven Veronica Mars efter att serien abrupt lades ned men ingen har velat finansiera den. Förrän nu.

I förra veckan bestämde sig en av seriens författare att lägga ut en insamling på nätet via tjänsten Kickstarter. Hans tanke var att om alla som kunde och var intresserade av en film, bidrog med lite pengar skulle de kanske få ihop de två miljoner som krävs för att göra filmen. Tv-bolaget som en gång stod bakom serien gick med på att låta författaren prova och seriens stjärna, skådespelerskan Kristen Bell, ställde också upp. Om fansen kunde få ihop pengarna skulle alla göra sitt bästa, en schysst överenskommelse.

Vare sig man donerade den minsta summan på en dollar, cirka 6,50 kronor, eller den högsta som låg i 10 000-dollarklassen fick man i gengäld något av seriens författare och Kristen Bell. Beroende på den donerade summan kan du få allt från en personlig t-shirt med skådespelarnas underskrifter till att gänget bakom serien kommer till din hemstad, hyr en biograf och ger dig en privat visning av filmen.

I skrivande stund har filmen redan nått och överstigit sitt mål. Med 23 dagar kvar av insamlingen finns 3,7 miljoner dollar (cirka 25 miljoner kronor) redo för inspelningen.

Jag brukar ofta tjata om att nätets möjligheter är fantastiska. Just insamlingar, så kallad crowdfunding (gräsrotsfinansiering på svenska), brukar värma mitt hjärta. Exemplet ovan med Veronica Mars-filmen är en rolig grej. Desto finare är det när insamlingar gynnar människor som har det svårt eller vill förverkliga sina drömmar. Då kan andra hjälpa till om de går samman.

För det är väl det som, om något, är gemenskapen på nätet.

Tips: Förutom en mängd amerikanska tjänster som fungerar som Kickstarter finns också svenska tjänsten Funded by me, baserad i Stockholm.

Sandra Jakob

För övrigt: Gamla versioner av hd.se, eller andra sajter, finns faktiskt bevarade. Kolla själv på waybackmachine.org.

Tove Hansson