Därför är jag kluven kring barnbilder på Facebook

13 september, 2012 klockan 07:37

”Inget outande på facebook om flytningar, inkontinens vid nysningar och sömnproblem? Ingen bebisnedräkning? Inga länkar till saker du vill ha? Inga offentliga vädjanden kring cravings – är du säker på att du är gravid? ”
Min kompis kommentar på att jag inte facebookat någon bild av min växande mage är under lagret av ironi inte tagen ur luften.
Det vanligaste sättet bland mina vänner och bekanta att berätta om sin väntande tillökning är genom en ultraljudsbild på sajten. När barnet är här tillkännages det i en uppdatering som snabbt får hundratals gillningar. Flera har förberett oss på att bild på skrynklig bebis är att vänta genom att checka in på BB redan vid ankomsten.
Jag uppskattar att få se gulliga barn, nya hem och spännande semestermål. Gillar man inte att läsa om andras liv förstår jag inte varför man alls loggar in, det är ju själva facebookkärnan.
Men när jag nu står inför att bli förälder omprövar jag plötsligt min delande inställning. Lägga ut bilder på mig själv, visst, men på någon annan? Det känns inte lika okej.
Ibland får vi mail till hd.se från barn som vill att vi ska ta bort bilder. De har varit med i en artikel när de var yngre men blir nu retade av kompisar som googlat fram fotografiet. Alla som varit tolv kan nog känna igen sig i skammen över barndomsfoton, men när jag var liten gick albumen att gömma när kompisarna kom över.
I dag finns bilderna på nätet. Den blåbärskladdiga treåring som pappa facebookar kanske måste leva med bilden även som 14-åring – hur det ser ut om tio år vet vi inte. Var finns bilderna då? Kommer de att vara lika skämmiga som albumen eller kommer det att vara så naturligt att alla finns sökbara sedan BB att det inte alls är pinsamt?
Jag vet inte. Men jag vill låta personen på bilderna bestämma, som när jag lägger upp bilder på vänner. Därför kommer jag att vara försiktig med att lägga upp bilder på mitt barn.
Säger jag nu. Kanske får jag äta upp den här krönikan när jag bara måste visa upp min telning. Lika lite som jag vet om hur vi hanterar bilder på nätet i framtiden vet jag ju om att vara förälder. Men jag hoppas att mitt föräldrajag kommer att vara varsam med den nya personens integritet så länge den ligger i mina händer.

Webbtips: Trött på bebisbilder på Facebook? Insticksprogrammet unbaby.me (för Chrome och Firefox) byter ut ungarna i ditt flöde till bilder på annat, som hundar, bacon eller politiker.

Tove Hansson

Att sälja sina kompisar för ett gratis samtal

24 mars, 2011 klockan 04:00

I min förra krönika tipsade jag om möjligheten att mot en kostnad ringa från exempelvis en Iphone via Skype till en fast telefon. Efter det har jag fått en del reaktioner från människor som har börjat använda program som What’s App och Viber.

Båda gör det möjligt för dig som användare att sms:a eller ringa gratis till en annan person som har samma program i sin telefon. Det låter väl smart? Ringa och sms:a gratis till en telefon borde tilltala alla som har den minsta önskan om att spara in en krona.

Många är vi i samhället som har fostrats med mantrat att ”låter det för bra för att vara sant, är det nog det”. Det finns också ett liknande amerikanskt uttryck som säger att ”det finns inga gratis luncher”, det vill säga: allt kommer med en kostnad.

Vid första anblick är program som What’s App och Viber väldigt användarvänliga. Det räcker med att du tar hem dem gratis till din telefon, trycker igång dem, går med på att programmet får tillgång till din kontaktlista i telefonen, kollar vilka av dina kontakter också använder programmet och sedan sätter igång ett samtal med dem via sms eller genom att ringa upp dem.

Någonstans i mitten av min förra mening hoppas jag att ni läsare höjde ett ögonbryn. Vad betyder det egentligen att jag som användare ger ett nedladdat program tillgång till hela min kontaktlista? Det vet få. För mig rimmar det tämligen illa.

När jag gräver lite djupare i Vibers användarvillkor inser jag att människor genom att ge dem samtycke till att de får tillgång till telefonens kontaktlista, också har gett dem rätt att lagra alla telefonnummer och tillhörande namn som finns inskrivna, på en server. Eftersom utvecklarna bakom programmen är vinstdrivande företagare kan man aldrig med säkerhet veta var de inskickade kontaktuppgifterna till slut hamnar.

Helt plötsligt känns det där kostnadsfria samtalet lite som den amerikanska lunchen. Är dina vänners kontaktuppgifter värda att bytas in för gratis telefonsamtal? Tänk efter ett varv innan du sätter igång. Mina är definitivt inte det.

Just nu gillar jag…
Att debatten om naket på nätet och vad olika sociala sajter tillåter har blossat upp igen. Facebook tillät inte en bild av en Zorn-målning föreställande en naken kvinna på sin sajt. De hänvisade till sin policy om nolltolerans mot nakenhet på sajten och bilden plockades, med ljusets hastighet, ner.

Just nu gillar jag inte…
Att vi inte kontinuerligt diskuterar effekten av olika nätföretags värdegrunder på vårt samhälle. Facebooks nolltolerans mot nakenhet och Apples liknande policy kan sätta djupa spår i det offentliga konstrummet när nätet blir en allt större del av våra liv. Hur många är medvetna om det?

Sandra Jakob

Om identitet och integritet i Sommar

7 juli, 2010 klockan 10:30

I går sommarpratade it-debattören Nicklas Lundblad, som nu jobbar som samhällspolitisk rådgivare på Google, om det vardagliga skrivandet i radioprogrammet Sommar. Intressant för oss som gillar diskussioner kring identitet och integritet på nätet. Lyssna här.

Cecilia Franck

Huvudnyheter