Eftersom Martin var så negativ angående projektarbetet måste jag vara lite positiv.
Projektarbetet kan vara något otroligt jobbigt som man skjuter fram hela tiden tills att man verkligen måste.
Men det kan även vara en chans att komma igång med något som man har drömt om, som det var för mig.
Jag har gjort en kokbok. Tyvärr kom jag inte ingång med den ”på riktigt” förrän i september, då hade jag gått och skjutit på det hela sommaren.Det är lätt hänt. Vem vill stå och göra fiskgratäng när det är strålande solsken ute? Jag måste dock skylla lite på att jag jobbade en himla massa. Men visst, där hade nog varit tid över till projektet också.
När man väl kommer igång är det himla kul! Efter att ha bakat kakor, lagat mat, fotograferat resultatet(som inte alltid blev som det skulle- gör om, gör rätt..) och terroriserat min familj och andra i min omgivning med konstiga frågor är boken nu klar. Äntligen!
Tryckt på skolan, spiral i sidan och plastat omslag. Kanonfin om jag får säga det själv;) Men det får man väl?
Vårt vardagsrum blev förvandlat till fotostudio i ett kick. Ett vitt lakan, diverse olika dukar. lampor i alla sorter och storlekar, i taket, från golvet, ja överallt. Det var jakten på att få bort alla konstiga skuggor som uppstod. Ju fler lampor, ju fler skuggor. Så i slutändan hamnade den ”portabla studion” i köket, på diskbänken under ett lysrör.
Den bild som engagerade flest människor är tårtbilden. Pappa, pappas kompis Johan, Johans bror Peter, min pojkvän Peter, min syster Cissi och mamma. Alla höll de i någon lampa, stående på tå. Vad jag ångrar att jag inte fotade dem när jag ändå var igång! Det hade blivit en himla rolig bild :D
Men tro inte att man är klar för att man har en produkt. Nu är det rapporten som ska skrivas klart. Hu. Där Martin, kan man prata om ångest. Men den kommer att bli klar den också på något sätt… Ska bara ta mig i kragen ännu en gång;)
Så för att sammanfatta kursen Projektarbete, 100 poäng: jobbigt, men kul. Mycket skrivande, men väldigt givande.
Så jobba på! :)
//Caroline Palm