Livet kring Stora Mölla flyter på i jämn ström
En magnifik allé leder oss in till Stora Mölla, gården som är granne med den forsande Pinnån, Källna och ängelholmska Össjö. Här trampar folk och fä på gamla tassemarker med anor från åtminstone 1500-talet.
Bildmaterial
STRID STRÖM. Vattenfallet vid Stora Mölla är ett av Skånes största. Varje år alstrar vattnet två miljoner kilowattimmar. 90 procent säljs till Sydkraft. Resten går till den egna gården och de intilliggande husen.
Blommehönorna Selma, Sally och Svarte Petter äter allt hushållsavfall. Till och med skalen från räkorna.
-- Då blir gulorna nästan orange, säger Maria Nemeti.
Dottern Cornelia Ekberg tycker också om att titta till "kackorna".
Nyinflyttade flickorna Nielsen trivs på landet och kaninen Jenny har snabbt blivit en kär vän."Hon är jättesöt", säger Patricia Nielsen och kaninungen. "Jag vill ha en hund också. En stor vit", säger Cecilia Nielsen.
STORA MÖLLA.
Den har en lång historia i ryggen, Stora Mölla. För kanske 500 år sedan var kvarnverksamheten huvudsaken, och inom en sträcka på en kilometer fanns så många som sju möllor. Numera tronar gården bakom sandfärgade murar i slutet av allén och blir därmed det självklara blickfånget.
— Förr fanns till exempel Övre Mölla, Össjö Såg, Stora Mölla och Nedre Mölla, säger Jan Eklund som ärvt gården av sin far.
Faktum är att det fanns fyra möllor som kallades Stora Mölla. I dag bär gården, som med åren har blivit traktens största, detta namn. En gång i tiden löd den under danske kungen och Tomarps kungsgård.
— Det är egentligen ingen släktgård. Min far köpte den under andra världskriget, säger Jan Eklund och kör händerna i jeansfickorna.
Han har dragit sig tillbaka från lantbruket sedan 15 år. All mark och de fem hyresfastigheterna arrenderas ut. Trots det skulle Jan Eklund kunna jobba dygnet runt, året runt, om han ville.
— Jag driver skogen, kraftverket här nere och sköter underhållet av fastigheterna. Det är svårt att hinna med. Bara att måla fönstren här på huset tar tid, säger han och tittar upp mot boningshusets vackra, men underhållskrävande gluggar.
Längst ner i trädgården, där gångstigen kröker svagt åt vänster, vilar den gamla benkrossen vid kraftverksdammens kant. Förr stöttes här ben till djurfoder. Fast det slutade man med någon gång under 1800-talet. Sedan en tid driver paret Eklund bed & breakfast på ägorna, och det är i benkrossen gästerna inhyses.
— Där nere ligger Skånes största vattenfall. Eller det beror på hur man ser det. Det är i alla fall Skånes största enskilda fall, säger han med betoning på enskilda.
Vissa hävdar, liksom Jan Eklund, att Stora Möllas åtta meter höga vattenfall är störst. Andra menar att Degebergas Forsakar med sina två fall på 7,4 respektive 10,6 meter är större.
Klart är i alla fall att det nordvästskånska fallet tränger fram genom vidunderligt vackra marker. Här sprider jasminbuskarnas blommor ljuvliga dofter. Betesängar och sädesfält gör mjuka krumbukter och bryts endast av välansade grusvägar och mindre lövskogsdungar. Här var det, under Jan Eklunds uppväxtår, liv och rörelse. I dag är det lite lugnare.
— Då fanns det en, två, tre, fyra... ja, nio familjer som bodde och verkade i Stora Mölla. I dag har jag inga anställda, säger han.
Inga anställda kanske, men gårdens gamla hus är fulla av liv och rörelse ändå. I ett av husen, bortom hästhagen, bor Maria Nemeti och hennes familj. Just denna dag är hon hemma med tvååriga dottern Cornelia Ekberg som har ögoninflammation och därför bör hålla sig borta från dagis.
— Vi har bott här i fyra år. Huset är en gammal arbetarbostad till Stora Mölla. Min sambo, Martin Ekberg, tog över huset efter att morfar dog. Jag tror det var Martins morfar som friköpte huset från gården en gång i tiden. Vi flyttade hit och har renoverat upp lite grann. Det är inte så stort, men det är på landet och vi har ändå nära till Ängelholm och Helsingborg, säger hon.
Huset ligger i ytterkanten av en mindre grupp hus, med utsikt över fälten och den stora gården. I ena hörnan av trädgården bor husets hönor och så tuppen Sture, förstås. Han gillar att gala och därför drar Maria Nemeti en lättnandens suck över att deras hus inte ligger mitt i smeten, så att säga.
— Jag fick en höna när jag fyllde år förra året. Hon låg på tio ägg. Det blev sex kycklingar och det är några av dem som vi har kvar i dag. Två dog för ett tag sedan, så det är bara tre hönor kvar, säger hon.
— Jag tycker att det är mysigt att gå här och plocka ägg, säger hon och sticker in några maskrosblad till sina ständigt hungriga fjäderfä.
Sammanlagt ger hönsen 28 ägg i veckan. Det håller familjen Nemeti-Ekberg väl sysselsatt.
— Vi steker och kokar och så bakar jag jättemycket. Och jag ger bort en del till min mamma. Och till jobbet.
I Stora Möllas inspektorsbostad, som ligger en bit ner i allén bor familjen Nielsen. En dansk-peruansk familj, nyss inflyttad från England.
— Jag pratar inte så bra svenska än, ursäktar sig Marlene Nielsen på engelska.
Hon har precis bjudit döttrarna Patricia och Cecilia på varm choklad. De var frusna efter simskolan i Östra Ljungby.
— Här är gott om plats för barnen. Min man arbetar för ett svenskt företag och eftersom vi bodde på landet i England annonserade vi efter ett större hus på landet, förklarar hon och rusar i väg för att hjälpa ett och ett halvtårige sonen Sean som verkat fastna i en av brevlådorna.
— Så fort Sean har blivit lite äldre ska jag gå och lära mig svenska. Jag köper magasin för att lära mig lite, säger hon.
Annat är det med flickorna som redan snappat upp svenskan perfekt. Fyra språk kan de fem- respektive sjuåriga tjejerna. Spanska, danska, engelska och så nu svenska.
Nya generationer läggs på de gamla. Och alla njuter de av naturens mjukhet. Familjen Nielsen föll direkt för huset vid grusvägkanten.
— Det här var första huset vi tittade på. Det är så fint. Här vill vi bo, säger Marlene Nielsen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus