Klippans punkpionjärer blickar bakåt med samlingsplatta

1977. Sverige, Klippan. Bombadill. Stry Terrarie. Knugens kuk. Örkelljunga musikkår. Mats P. Vårdad klädsel. Affe. 36 patroner. Sticky Bomb. KLOAAK. 25 års historia. Välkommen till en värld av Kriminella Gitarrer.

Klippan. Året var 1976. Skäralidsfödde Stry Terrarie befann sig i London, på en spelning med Sex Pistols. Fullständigt uppslukad av Johnny Rottens energiska scenutlevelse åkte han hem till Klippan, fast besluten att dra i gång Sveriges första punkband, blivande Kriminella Gitarrer. Stry tittar mycket frågande på mig. Mats P och Affe ser inte mycket klokare ut.

- Va fan, ni två hade ju egna band innan Rotten, säger Affe.
- Det där måste vara en grov förenkling, någon sorts mediaförsköning, säger Stry.
- Men det lät ju jävligt bra, flikar Affe in och skiner upp med ett brett flin.
- Njae, det låter väl inte helt bra, säger Stry.
- Nej, okej, förlåt då, ursäktar sig Affe.

Det är inte mycket de är överens om, de tre fjärdedelar Kriminella Gitarrer som samlats i Klippan denna dag. Senare i höst släpps "Förbjudna ljud med Kriminella Gitarrer", en skiva med samlat material från den korta period i slutet på 70-talet då bandet var aktivt. Olika anekdoter från tiden med bandet berättas ivrigt, men med olika händelseförlopp och detaljer. Inte så konstigt kanske, det är ändå 25 år sedan bandet upplöstes.
Mats Pettersson är ändå den med bäst koll. Ideligen rättar han de andras historier, inflikar årtal och detaljer med precision. Möjligtvis beror det på hans nuvarande yrke. Den forne punkgitarristen jobbar i dag som bibliotekarie och en sådan bör onekligen ha ett sinne för ordning och reda.

Mina uppgifter om varför bandet bildades beslutar jag mig därför snabbt att glömma bort, ingen av medlemmarna stöttar dem.
- Jag och Stry gick i samma klass på gymnasiet i Klippan och tillsammans med Pål Spektrum höll vi på med lite inspelningar redan runt 74-75. Men så träffade vi Affe och bildade bandet sommaren 1977, berättar Mats.

- Jag kom ju med 76, säger Affe.
- 77, säger Mats.
- Plattan kom ju 77! kontrar Affe.
- Nej, den kom 78, säger Stry.
- Detta är noga kartlagt, säger Mats och garvar.

I vilket fall som helst träffade de den sex år yngre Affe på Klippans musikfest, Parkfesten, och upptäckten av delad kärlek till Stooges band dem snabbt samman. När de tillsammans lyssnade på Sex Pistols "Never mind the Bollocks" var Kriminella Gitarrer ett faktum.
- Tanken med bandet var att spela punk, så långt kan vi vara överens. Vi var alltså inte ett band innan vi tänkte att vi skulle spela punk, säger Stry. All min inspiration kom ju från Stooges och New York Dolls, men också från the Doors, det var de stora grejorna.

Till en början hade bandet ingen fast trumslagare. Ingen platsade riktigt. Den förste var förvisso ganska duktig men fick ändå bara spela med bandet två gånger.
- Konstigt. Han spelade ju i Örkelljunga musikkår samtidigt, säger Affe med ett något uppgivet tonfall.
Mats flinar något generat.
- Dessutom bowlade han, det ledde till diskvalificering direkt. Andra gången vi repade ringde hans far för att de skulle bowla tillsammans, då bestämde vi oss för att vi inte kunde ha med honom längre, säger Affe.
- Men sen så var det inte mer med det och så fortsatte vi repa, fortsätter Mats.
Sedan anslöt Sticky Bomb. Tydligen lyssnade han på Kiss vilket diskvalificerade honom till en början men sedan fick han vara med på nåder.

Första singeln, "Vårdad klädsel", släpptes efter ett halvår, i början av 1978. Den pressades i bara 500 exemplar och räknas som den absolut första svenska punksingeln. Kanske därför samlarvärdet i dag uppgår till närmare 1 500 kronor.
- Det var högt prioriterat eftersom det var skitsvårt att få spelningar. Det var roligt att repa men det fanns ingenstans att spela så då tyckte vi det var kul att göra en skiva i stället, säger Stry.
Denna singel var också den första som släpptes från skivbolaget KLOAAK, vilket ledde vägen för kommande Klippanband. Strax därpå släpptes andra singeln, "Silvias unge", som pressades i en dubbelt så stor upplaga som "Vårdad klädsel".

Bandet återfinns även på ett flertal samlingsskivor, däribland Svenska Popfabrikens "Svensk pop" där de bland annat har med den nära sex minuter långa låten "Knugens kuk" som på den lite mer familjära Svensk pop-plattan fått ändra namn till det mer oskyldiga (?) "Knugen skuk".

Sommaren -78 slutade Stry.
- Egentligen var det bara för att jag flyttade till Malmö. Vi hade inga stålar att ta oss fram och tillbaka med, det var inte att tänka på, säger han.
De andra fortsatte dock ett tag till, nu med Mats på sång och nya medlemmen Olle Bop på gitarr. Ännu en singel, "36 patroner" släpptes innan den totala splittringen.

Vi bestämmer oss för att lämna den sunkiga men charmiga lokalen i Svenska Popfabriken för att ge oss ut på en rundtur i Klippan. Undertecknad har som av en händelse lyckats att ta med sig samlingsplattan "Svenska punkklassiker" vilket genast skapar stor glädje då Kriminella Gitarrer givetvis representeras med en låt på skivan, "Vårdad klädsel". In åker skivan och ut åker vi, i Affes gamla Jaguar.

Vi åker förbi parken där den årliga Parkfesten hålls.
- Det var på Parkfesten Stry blev sparkad från Riot, hans band innan Kriminella Gitarrer. Han var för full för att uppträda, säger Mats Pettersson.
Färden går vidare mot Klippans Gymnasieskola. Det var här, i Komvux nuvarande lokaler, som Kriminella Gitarrer spelade in sitt material, i studio Bombadill, på skivbolaget KLOAAK.

Replokal stod Studiefrämjandet för.
- Vi ingick nog i Sveriges första musikcirkel, säger Affe och skrattar. Min mor jobbade på Studiefrämjandet så vi utnyttjade det.
- Va fan, har de plockat bort fönstret, utbrister både Stry och Affe när vi når den före detta replokalen på Järnvägsgatan. Det är ju för jävligt.

Vi åker vidare genom Klippan med nervevade rutor och "Vårdad klädsel" på hög volym. Mats läser högt ur häftet till "Svenska punkklassiker"; "Man skulle kunna hävda att den svenska punken föddes i ett pojkrum i en gul tegelvilla i Skäralid utanför Klippan."
Med andra ord, i Strys pojkrum.

I dag finns det flera anledningar till att en fullängdsplatta släpps. Dels cirkulerar det en bootleg-platta som inte direkt uppskattas av någon av de berörda, dels har demonproducenten Pål Spektrum drivit på och dels är det lite av ett 25-års jubileum i år. Dessutom har skivbolaget, Hot Stuff, varit intresserat en längre tid av att ge ut det inspelade materialet. Plattan kommer att innehålla allt inspelat, vilket är betydligt fler låtar än de som hamnade på de tre singlarna.
Vi åker vidare och tittar på, för bandet, fler historiska platser, däribland Affes barndomshem. Nostalgin går inte att undgå. Frågan om en eventuell återförening måste komma. Så den kommer.

- Vi har ju snackat om det, The Tivoli har varit på oss flera gånger, men det blir mest snack. Men det hade ju varit skitskoj, säger Affe.

Har hört från en bekant till dig, Mats, att du inte vill återförenas för att du inte längre vet hur man spelar punk. Stämmer det?
- Jag kan inte spela de låtar vi spelade då, det går alldeles för fort, säger Mats och garvar.
Nåväl, den som lever får väl se. Punksverige får nöja sig med en platta än så länge.

olofbroddesson@hotmail.com

FAKTA / KRIMINELLA GITARRER

Aktuella med samlingsskivan "Förbjudna ljud med Kriminella Gitarrer" som släpps senare i höst.

Medlemmar: Mats P. (Mats Petterson) – sång och gitarr, Stry Terrarie (Anders Sjöholm) – sång och gitarr, Sticky Bomb (Per Åke Holmberg) – trummor, Affe (Alf Olofsson) – bas, Olle Bop (Olle Drejare) – gitarr (ersatte Stry 1978).

Bandet gjorde sammanlagt femton spelningar, sex med Stry och nio efter hans avhopp.

Existerade mellan 1977 och 1979.

Pål Spektrum (Anders Pålsson) var demonproducenten i Klippan som spelade in flertalet av de skivor som släpptes från Svenska Popfabriken. Samtliga av Kriminella Gitarrers singlar producerades av densamme.

———————————————————

Klippanbanden skapade sitt eget sound

Efter Kriminella Gitarrers skivdebut för 25 år sedan poppade det upp massor med band i Klippan som släppte skivor under etiketten Svenska Popfabriken. Klippan blev och förblev under sent 70- och tidigt 80-tal Sveriges rockmetropol.
Musikrecensenter landet över jublade och framförallt i Stockholmsområdet haglade lovorden över de lokalpatriotiska Klippanbanden som inte sällan sjöng om allehanda ting och fenomen i Klippan och närliggande kommuner, långt från storstädernas myller. På något sätt lyckades Klippanbanden hålla sig borta från yttre påverkan och allt vad trender hette. De skapade sig ett eget sound, Klippansoundet, kännetecknat av ganska snäll garagerock, poppiga punklåtar och lokalpatriotiska texter, kanske bäst exemplifierat med Torssons låt "Klippan Centrum". Expressens inflytelserike rockskribent Mats Olsson var lyrisk över det mesta som lämnade
kommunen och menade att "rockens framtid" fanns i Klippan.

Några av de mer kända nya banden var Kommissarie Roy, Noise, the Push, Johnny & dom andra och Torsson, som alla släppte fullängdsskivor. Även Wilmer X spelade in sin första platta här, för att de gillade "det råa soundet" som producenten Pål Spektrum odlade fram. De passade också på att värva Klippanborna Sticky Bomb, som ännu i dag sköter trumstockarna, samt Thomas Holst som spelar bas i samma band.
På grund av vissa mytomspunna personligheter såsom Sven Tall byggdes också en viss mystik upp kring kommunen och dess musikliv. Det gick till och med så långt att Kvällsposten i början på 80-talet skickade en reporter till Klippan enbart i syftet för att reda ut huruvida Sven Tall, som blir tackad på ett flertal skivkonvulut, verkligen existerade eller inte. Vilket han gjorde (även om Kvällsposten aldrig fann Tall), och fortfarande gör, i allra högsta grad.
Sven Tall var bekant med de flesta av musikerna och något av en allt-i-allo som ofta hjälpte till, hängde i studion och körde Torssons turnébuss. Dessutom sjunger Bo Åkerström om honom i Klippan Centrum ("Bäst är Pålles gatukök för där jobbar morsan till Sven Tall") och så figurerar hans namn i olika sammanhang på ett flertal skivkonvulut, därav mytbildningen.

Så hur är det möjligt att allt detta kunde hände i en så liten kommun som Klippan med knappa 16 000 invånare? Den frågan finns det såklart inget givet svar på, men man kan spekulera kring ett flertal teorier.
Bo Åkerström, sångare i legendariska Torsson, brukar säga att "när vi började spela fanns det inte någon svensk småstad i musiken så det föll sig naturligt att skriva om det". Att tristess föder kreativitet kan många som vuxit upp på småorter instämma i, denna gång ledde det till rockmusik.
Men det viktigaste är såklart att det, av en slump, råkade befinna sig många mycket duktiga popsnickrare på en och samma ort som tillsammans fann en gemensam samlingspunkt.

Och att det hände just då är mycket Kriminella Gitarrers förtjänst. De visade att det inte var överdrivet svårt att varken spela in, producera eller distribuera skivor i mindre upplagor.
- Hade inte vi släppt vår skiva tror jag inte att några andra band i Klippan skulle gjort det heller. Vi visade att det gick och att det gick ganska lätt, säger Mats Pettersson. Det fanns överhuvudtaget inga andra band i Klippan när vi började spela.

Olof Broddesson