Hyllstofta har Sveriges bästa korthållsskytt

Bäst i Hyllstofta och Sverige. Gevärsskytten Emma Persson. "Det är jag kanske men det finns ju fler åldersklasser," säger hon.

Kul att vinna men inget att skryta över. Tycker Emma Persson. Hon är ändå rikets bästa 13-åring på korthållsskytte. Det visade hon vid riksfinalen i elitserien.
— Att jag skulle vinna trodde jag aldrig. Jag hade inte så stora förväntningar, det kändes jättekul att bara komma med till finalen.
Gevärsskyttar från Hyllstofta skytteförening har tidigare tagit hem någon andra- och tredjeplats i elitseriens riksfinal. Emma Persson har tagit föreningens första guld. Ledarna är stolta som kyrktuppar men i stationssamhället är stora ord lika sällsynta som tolvtaggare i älgjaktstider.

Tolv skyttar hade kvalificerat sig till tävlingarna i Eskilstuna. Sju killar, Emma och fyra andra tjejer. De elva konkurrenterna darrade var och en till vid något av de många skotten. Det gjorde inte Emma. Hennes jämnhet fällde avgörandet.
Efter de två serier om vardera fem skott som sköts först var hon en poäng efter. Men när det var dags för det avgörande finliret visade hon klass. I de sista fem enkelskotten räcker det inte att träffa inom 10-poängsringen. Här räknas det tiondelar till skjuttavlans absoluta mittpunkt. 10,9 poäng är max. När de andra skyttarna sköt utanför tiopängsringen satte Emma sina fem mellan 10,2 och 10,8.

Det är hon rätt så nöjd med. Minst sagt. Även om det är självklart att tjejer är bäst, så hon tycker det kändes helt okej att tvåla till killarna.
— Ja, det är det ju. Men tjejer brukar ha lättare att koncentrera sig än killar.
När visste du att du var framme vid guldet?
— När han som ledde sköt en åtta.

Emma började skjuta när hon var sex år. Tidigare än så får man inte skjuta. Någon tvekan om att det var skytte som gällde fanns inte.
— Nej... pappa var ju skjutledare i klubben.
Är det någon i din familj som inte skjuter?
— Mamma, men hon sköt rätt mycket innan. Nu är det bara jag, pappa som heter Jan, och min lillasyster Josefin.
Det lär också vara oskriven lag i Hyllstofta att alla vid namn Persson, det är ungefär hälften i byn, också är med i skytteföreningen.

Med guldet i Eskilstuna har Emma och övriga i föreningen avslutat årets utomhussäsong. Vintern tillbringas med luftgevärsskytte ett par gånger i veckan i Stenevistugans källare. Denna kväll är det stående skjutning som ska tränas.
— Jag har tagit de märken som finns för sittande skjutning. Stående har jag inte tränat så länge. Nästa år ska jag börja skjuta rem.
Skjuta rem?
— Ja, man tar bort stöden och får skjuta helt utan. Det är mycket skillnad.
Framtiden. Blir det satsning mot VM och OS?
— Det vet jag inte. Det är väl bara att fortsätta.
Om något år är det dags för gymnasiet. Funderar du på att söka till skyttegymnasium?
— Jag har inte tänkt på det. Får se.

De är bra på att skjuta i Hyllstofta. Inte lika bra på att fira guldskyttar.
— Firade? Nä, det gjordes ju inte det. Vi åkte hem direkt efter tävlingen och det var länge att sitta i bussen innan vi var hemma.
Det blir nog fest. Föreningen lär då uppmärksamma även sina två andra skyttar i riksfinalen: Christoffer Ahlin och Cecilia Carlsen som i klassen för elvaåringar blev landets tionde respektive elfte bästa korthållsskyttar.

Thorbjörn Petersen