Möda och skratt när instrument ska tämjas
De har fostrat stjärnor och hobbymusikanter, gett underlag till både rockunder och orkestrar. Nu har Klippans musikskola funnits i tre decennier.
Bildmaterial
"Nästa gång ska jag förhöra dig tills du blir blå!" skojar Bengt Wikström med nybörjaren Christina Dahlén.
Anton Oscarsson och läraren Therese Lindberg spelar Für Elise samtidigt.
Piano är ett av omkring 20 instrument som det undervisas i på Klippans musikskola.
Sofia Miram-Olsson övar in en sång till systersonens dop.
Christina Dahlén har länge drömt om att få lära sig spela.
De har lärt sig spela här
Marie Fredriksson, Roxette
Ola Nilsson, hornist vid Kungliga hovkapellet, Köpenhamn
Niklas Ekelund, musiklärare Klippans gymnasieskola
Marie Brandt, organist i Ängelholm
Jonny Jannesson, klarinettist vid Norrköpings symfoniorkester
Jeanette Persson, klarinettsolist och lärare, Stockholm
Sabine Kurtz, flöjtist vid länsmusiken i Karlshamn,
Elisabeth Ivarsson, pianopedagog, London
Visste du detta om musikskolan?
Startade 1978 av Klippan-popens andlige fader, musikläraren Bo Ingvar Olsson.
Har omkring 250 elever. Yngst elev i enskild undervisning är fyra år, äldst 62 år. Varje år slutar omkring tio procent.
Sysselsätter ett tiotal lärare som undervisar i 20 olika instrument. Några lärare samarbetar med vanliga skolor och förskolor.
Populäraste instrumenten är gitarr, piano, elgitarr, slagverk och sång.
Musikskolans orkestrar: Juniororkestern, kammarorkestern, stråkgrupper, körer, och gitarrensembler.
Har rätt att examinera enligt Associated Board. Systemet har utformats av musikhögskolor i England. I Klippan examineras mellan 25 och 30 elever om året vilket är mest i Skåne.
Klippan. Trappan upp till andra våningen på Klippans kulturcenter är sliten av många fötter. I korridoren ovanför sitter Sofia Miram-Olsson på en stol och väntar. I knäet ligger de noter hon just nu jobbar med, pianostycket The Enterteiner som visat sig krångligare än hon trott, och några sånger.
— Det blir dubbellektion, både sång och piano, säger hon och tittar mot dörren till pianostudion, sedan på klockan. Några minuter kvar.
Innan för dörren håller pianopedagog Therese Lindberg-Sunyi på att avsluta sin lektion med Anton Oscarsson. Han har spelat två år och avancerat till Für Elise, spelad med tydliga ansatser till musikalisk dramatisering. Ibland sätter nervositeten in och det blir lite fel, sedan ljuder temat igen, fint och sprött.
— Anton är en projektkille, ibland sätter han igång och jobbar jättemycket. Ibland mindre, säger läraren Therese och tittar på Anton, som ler tillbaka och förklarar han att det beror lite på hur mycket läxor han har.
— Men när jag känner mig ledsen så brukar jag sätta mig vid pianot och spela en trudelutt.
I andra änden av korridoren står det Bengt Wikström på dörren. Gitarrläraren och konsertgitarristen har i dag lämnat över undervisningen till sin musikhögskolepraktikant David Johnson. Han håller som bäst på med att inviga Christina Dahlén i notskriftens mysterium. Från väggen mitt emot blickar några av historiens gitarrgiganter ner på arbetet.
Efter en stunds plinkande och plonkande är lektionen redan slut. Tjugo minuter går fort.
— Du är lite osäker här, noterna måste vara dina bästa vänner, summerar Bengt Wikström och pekar på takter med olika varianter av fyra fjärdedelsnoter.
Blir det inte rätt från början är det svårt att lära om. Christina Dahlén får bakläxa men fyrar av ett soligt leende ändå, hon har längtat länge, länge efter att få lära sig spela gitarr.
— Det är ett instrument som används mycket och så är det kul! säger hon glatt.
Rummet intill är musikskolans spartanskt möblerade kontor. Här arbetar Karin Frisk som i 19 år har hållit ordning på rullorna. Hon var med i början av 1990-talet när musikskolan var nedläggningshotad.
— Då låg vi under barn- och utbildningsnämnden och det var prat om sparande varenda höst. Det har blivit lugnare nu när vi räknas som kultur och fritid, säger hon.
Längst in i rummet sitter musikskolans rektor sedan fyra år tillbaka, Mats Bengtsson. Det är lätt att vara stolt över sitt jobb tycker han. Musik kan vara så mycket, inte minst ett extra språk.
— Bara detta, här sitter jag och stammar när jag ska försöka hitta de rätta orden. Men ge mig min saxofon så kan jag uttrycka mig som jag vill.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus