Passion för fingerfärdigt hantverk
Kunskapen om de riktigt gamla textilhantverken kan vara på väg att dö ut. Men i Stidsvig bjuder man slit-och släng-samhället motstånd.
Bildmaterial
Under överinseende av Anna-Lisa Osberg låter Elisabeth Assarson-Marsh sländan sno en sträng av ullen till garn.
Många hade tagit sig till Tingsgården i Stidsvig för att få lära sig mer om gamla textilhantverk.
En eftermiddag med fingerfärdighet på schemat. Det blir en del pillande innan tråden är på plats i sländan.
Sländan var det gängse spinnredskapet innan spinnrocken slog igenom.
STIDSVIG. Hantverk ska det vara om Anna-Lisa Osberg får bestämma. Och ju äldre hantverk desto bättre.
– Helst ska det vara från stenåldern. Det är fantastiskt att stenåldersmänniskorna kunde klara sig med sina enkla verktyg, säger hon.
Under några eftermiddagstimmar i går visade hon upp sina fingerfärdigheter i Tingsgårdens lokaler i Stidsvig. Då kunde besökarna pröva på att spinna eget garn, tova och nålbinda. Tekniker som går tillbaka till medeltiden, om inte längre.
Att visa upp gamla hantverk i Stidsvigs stolthet, den gamla Tingsgården, passar förstås som hand i handske. Gården, som går tillbaka till 1600-talet, ägs och drivs sedan 1977 av Östra Ljungby och Källna socknars hembygdsförening, vars kassör heter Gunnar Mattsson.
– Passar det bra med gamla hantverk någonstans, så är det ju här, säger han.
Intresset för gamla hantverk har Anna-Lisa Osberg haft så länge hon kan minnas. Men det är först nyligen som hon insett att det måste få ta en större del av hennes liv. När hon för länge sedan valde till gymnasiet så blev det raka motsatsen till hantverk – industriprogrammet.
– Sedan började jag jobba som processoperatör och andra fabriksarbeten.
Men så kom hon till ett vägval i livet och nu bar självförtroendet så långt att hon bytte yrkesliv. Det blev några terminers hantverksutbildning på Bäckedals folkhögskola utanför Sveg i Härjedalen, en skola som har profilerat sig mot forntida teknik och hantverk.
– Första terminen blev det smide, trähantverk och skinngarvning. Sedan blev det fördjupning i skinngarvning och textil som jag är mest intresserad av, säger hon.
Hon är optimist och tror inte att de gamla hantverken ska helt ska glömmas bort. Men då krävs förstås att fler engagerar sig och Anna-Lisa tycker sig se ett nymornat intresse. Många har tröttnat på slit-och-släng och vill i stället skapa något med sina egna händer.
– Det finns en sådan stolthet i att skapa något själv.
En som lockats till hantverksdagen på Tingsgården var Elisabeth Assarson-Marsh.
– Jag älskar att jobba med händerna och syr själv i fårskinn. Meditera behöver jag inte utan jag syr i stället, säger hon.
Hon har kommit på att hon kan använda pälsen på de små skinnlapparna som ofta blir över när hon syr. Genom att karda eller tova så kan ullen bli till värmande sittunderlag i stället för att använda ett i frigolit.
– Hur man gör då får jag lära mig på söndag för nu har jag anmält mig till en tovningskurs.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus