Bevingad krigshistoria på himmelsfärd
Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap bjöd i dag på flyguppvisning i Ljungbyhed.
En stor skara flygentusiaster vände blickarna mot den gråmulna skyn för en
bländande show.
Bildmaterial
Flygplan brukar inte likt båtar döpas, men det behövs knappast med modellnamn som Vampire och Spitfire. Hundratals besökare hade hittat till Ljungbyhed och det Aeronautiska Sällskapets årliga uppvisning.
Vampirens jetmotor startar med ett öronbedövande dån. Mary-Ann Hagström gör sitt bästa för att stänga ute oljudet.
Jaktplanet Supermarine Spitfire blev legendariskt för sin insats under Slaget om Storbritannien 1940, dess elliptiska vingar ger en välkänd siluett mot himlen. Ett femtiotal plan av denna typ lär flyga i dag, dessa två ägs av Biltema.
Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap lockar stor publik till sin årliga medlemsträff med flyguppvisning. I september väntar en ännu större show då Svenskt flyg firar 100 år.
Flygmekanikern Kent Ahlberg kopplar Vampire till dragbilen. Jetplanet kan inte taxa ut på egen hand utan måste startas med en elgenerator.
LJUNGBYHED. Det är briefing i Gula Paviljongen. Bertil Gerhardt, ordförande i Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap, går igenom dagens flygning med sina rutinerade pilotkollegor. Väderförhållanden har orsakat manfall, Jak52 och Christian Eagle kommer inte.
— Vi som är här får flyga desto mer intensivt.
Först väntar en rote med Saab Safir, sedan Tiger Moth, Safir igen och därefter J28 Vampire. Uppvisningens dragplåster, två klassiska Spitfire från andra världskriget, går upp sist.
— Vi kör tail chasing, jagar alltså varandra, säger Bertil Gerhardt och får medhållande nickar till svar.
Att flyga det brittiska jaktplanet är speciellt.
— Det är en pojkdröm, man läste om planen i böcker som Biggles men trodde aldrig man skulle få den möjligheten.
Men först ska han krypa ner i hytten till Vampire, ett bidrag från schweiziska flygvapnet.
— Vi i sällskapet fick ta hand om den. Problemet är att Schweiz skänkte planet till Svenska flygvapnet, och det tror de fortfarande, vi har inte sagt något..., skrattar Bertil Gerhardt.
Aeronauterna har bildat en stiftelse för att kunna ta hand om sina plan. Det kostar en del tid och pengar att hålla dem i skick. Ännu finns det tillgång till reservdelar, men på några års sikt lär det bli tuffare, tror Bertil Gerhardt.
— En del är riktigt dyrt eller svårt att få tag i redan, som krut till stolarna. Det är färskvara, krutet blir egentligen bättre med åldern, men då blir explosionen för stor, förklarar han.
Än så länge har ingen av dem någonsin behövt skjuta ut sig ur ett plan.
— Peppar, peppar, säger Bertil Gerhardt och knackar i fikabordet innan han beger sig ut på startplattan.
Två gula Safir är redan i luften. Piloten Pär Cederquist försöker starta sin Tiger Moth, men den är inte samarbetsvillig.
— Det ska säga klick när jag drar runt propellern, men det gör det inte.
Men han tar saken med ro, han kan sin maskin, och någon minut senare kommer klicket.
Publiken låter "aaaaa", "ooooo", "nu flyger han upp och ner!". Per Cederquist gör loopar, skruvar och dykningar med motorn på tomgång.
Efter Vampirens öronbedövande konster är det så dags för pojkdrömmen. Tvås maskiner på 2 000 respektive 1 600 hästkrafter.
— Men de lär inte vara så roliga att meka med, lite som engelska sportbilar, säger flygmekanikern Kent Ahlberg.
— Men de byggdes ju för att flyga 10–15 timmar. Sedan blev de nedskjutna, så det var inte tänkt att man skulle byta delar på dem.
Motorerna startas, blå rökmoln skingras i den starka vinden från propellrarna och hjälpredan Hans Christiansson tar skydd bakom dragbilden. När planen flyger över publiken är hans leende stort.
— Åh, vilket ljud, det är så man ryser!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus