Fler hittar tillbaka till Hjälpas Åt
Föreningen Hjälpas Åt fick en trög start efter flytten till Storgatan för snart ett år sedan. Men nu är besöksantalet tillbaka på samma nivå igen.
Bildmaterial
Mia Särvegård och hennes assistent Anna Nilsson på väg hem.
Föreståndare Pia Kjellsson ser en uppåtgående trend i statistiken.
Både gamla och nya medlemmar gör att Hjälpas Åt i slutet av hösten besöktes av lika många som innan flytten till Storgatan.
Hjälpas Åt
Lokalavdelning av RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa. Har ett 80-tal medlemmar i Klippan, där föreningen funnits sedan 1983.
Fick förra året 234 000 kronor i hyresbidrag av socialförvaltningen, samt verksamhetsbidrag på 52 000 kronor. Ses av kommunen som ett väl fungerande komplement till den lagstadgade verksamheten.
Klippan. Vid en sidoingång till det rödvitrandiga huset på Storgatan 47 vajar Hjälpas Åt flagga. En trappa upp är det eftermiddagsfika med en handfull medlemmar. Mia Särvegård är en ganska nybliven medlem.
– När jag flyttade till Klippan hade jag inte en enda vän. Nu har jag flera stycken, säger hon med ett leende.
Per-Olof Karlsson har just avslutat ett mindre snickeriprojekt i verkstaden och Jan Nilsson går runt och serverar kaffe. De har varit med om hela flytten i början av förra året, när föreningen fick lämna en mindre villa i kvarteret Väpnaren som skulle rivas för att ge plats åt Klippans nya äldreboende. Flytten var arbetssam för medlemmarna, varav många lider av olika former av mental ohälsa. Men Jan och Per-Olof trivs.
– Vi har försökt göra det bästa av situationen. Lokalerna är jättebra, större och bättre handikappanpassade än på förra stället, säger Jan Nilsson.
För de som varit vana vid att kunna träffas nästan varenda dag var det dock tufft att verksamheten tvingades hålla stängt i nästan två och en halv månad i samband med flytten. Det har märkts på besökssiffrorna. Statistiken visar att antalet besöksantal gick ner med 40 procent, från över 6000 år 2010 till 3 696 besök förra året.
– Det finns medlemmar som slutat komma efter flytten, de klarade inte av röran i sin redan dämpade tillvaro. Men sakta men säkert får man dem att komma och titta. De har behövt den här tiden för att komma igen, utan stress, säger föreståndaren Pia Kjellsson.
Och sakta men säkert har besökarna kommit tillbaka under hösten. I oktober var besökssiffrorna så gott som normala igen och i december var det till och med mer folk än året innan.
– Det är gemenskapen man kommer för. Som sjukpensionär har jag inte så mycket för mig. Och har man problem så fixar det sig i regel här, säger Per-Olof Karlsson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus