"Hon är som en storasyster"
Ebba Johansson och Frida Bylund träffas och gör saker tillsammans varje vecka. Men tjejerna är inte bara kompisar, Frida är ledsagare till Ebba som har ADHD.
Bildmaterial
Frida Bylund är ledsagare till Ebba Johansson fyra timmar i veckan. Men det låter krångligare än det är. De är vänner och gör saker tillsammans.
I dag väntar en shoppingtur på Väla. Att Frida Bylund har körkort ser Ebba Johansson som ett stort plus.
Bosse är ett av flera djur hos Johanssons, väldigt viktiga familjemedlemmar för Ebba.
KLIPPAN. – Vi sökte någon och så sa dom att det fanns en tjej som hette Frida, att hon var 21 år och hade körkort. Vi ringde och pratade – och så blev det vi!
Ebba Johansson är 13 år och går i sjuan. Diagnosen ADHD har ofta gjort det svårt med vänskapsrelationerna.
– Jag kan blänga på folk lite längre än andra. När jag blir arg blir jag lite mer arg. När jag är glad är jag jätteglad, beskriver hon sig själv.
Genom LSS har Ebba Johansson beviljats en ledsagare, en person som fungerar som stöd och vuxenkontakt, någon att prata med och göra saker tillsammans med. Sedan förra våren träffar hon Frida Bylund fyra timmar i veckan.
– Vi åker till Väla, kollar på bio, bakar, säger Ebba.
– Vi pratar om lite andra grejer än vad man pratar med sina föräldrar om, säger Frida.
– Hon är som en kompis, en storasyster, tycker Ebba.
Ebba har haft andra ledsagare tidigare men flyttar och nya jobb har gjort att de bytts ut.
– Vi är ju glada så länge vi har Frida kvar, Ebba behöver rutiner, säger mamma Jenny Johansson.
En shoppingtur står på schemat den här gången. Tjejerna tar bilen till Väla för att leta jeans till Ebba.
– I dag ska jag ha kassarna fulla, säger Ebba och travar in i en första butik.
– Fast du tycker ju allt är för dyrt, säger Frida.
– Jag är ekonomisk, kontrar Ebba och hennes sällskap skrattar till svar.
– Ebba är en väldigt positiv tjej, det är fart och fläkt hela tiden, säger Frida.
Provrummet nästa. Frida stannar utanför men kikar då och då in bakom draperiet för att se hur det går. Shopping är inte hennes favoritsyssla, säger hon, men Ebbas intressen måste ju få styra en del.
– Fast ibland får hon följa med på mina intressen också, hon måste ju utvecklas. Jag har tagit med henne till mina kompisar för att baka och julpyssla, jag tycker det är viktigt att hon får ta del av det också. Och mina vänner får lära sig något med, säger Frida.
Jeansen passar fint och har rätt prislapp.
– Dom tar vi, tycker Frida.
Men Ebba tvekar, vill resonera med mamma. Det behöver hon inte men hon envisas.
– Det är jobbigt för henne med beslut, det gäller att inte lägga fram för många alternativ. Hon behöver raka besked och inget velande, att man är konsekvent. Men vi kommer väldigt bra överens, säger Frida.
En bild och två telefonsamtal senare är Ebba klar.
– Jag ska ha dem.
Frida skiner upp i ett leende
– Bra val!
