Hon skrevs ut efter åtta år i särskolan
Revanschlust, ilska och glädje. När 18-åriga Jessica Olsson insåg att det fanns en möjlighet att göra om den utredning som placerat henne i särskolan tog hon sitt öde i egna händer.
Det var flera år in på särskolegymnasiet som Jessica Olsson förstod att något inte stod rätt till med utredningen om henne. Bland annat borde den ha gjorts om vart tredje år.
– De hade gjort en på mig när jag var tio och ett halvt år, sedan aldrig mer. Så jag bad att få titta på den och fick träffa skolpsykologen, säger hon.
Utredningen om Jessica Olsson från 2004 visade sig ha brister. Det fanns en pedagogisk, psykologisk och social utredning, den senare bara några rader lång. Medicinsk bedömning saknades helt trots att det var en rekommendation. Klippans elevhälsa beslöt att göra en ny och mer omfattande utredning och kom nu fram till ett helt annat resultat. Jessica Olsson är inte "lätt utvecklingsstörd" och hon skrevs därför ut ur gymnasiesärskolan under våren.
– Jag blev både arg, ledsen och glad på samma gång. Mest kände jag att det var åtta år som gått åt helvete, säger hon.
Mamma och pappa Marie och Mikael Olsson minns våndan och de sömnlösa nätterna innan de beslöt att tacka ja till erbjudandet om särskola för dottern. Hon skulle börja femte klass och skolan hade berättat om inlärningssvårigheter. Samtidigt led Jessica av barnreumatism, fick starka mediciner och var på täta läkarbesök.
– Läkaren sa att det tog mycket energi att läka ut, men ingen tog fatt i om det kunde påverka resultaten, säger Marie Olsson.
Föräldrarna tycker att informationen till dem var knapphändig, bland annat kring vad särskolan skulle innebära för dotterns framtid i form av begränsade utbildningsmöjligheter och yrkesval. Det gick också fort, helst skulle de bestämma sig över sommarlovet så att flickan kunde börja i den nya skolan till hösten. De väntade i det längsta med att berätta för henne.
– Vi tänkte att vi gjorde det bästa för henne. Man förlitar sig på skolan, att de vet vad som ska göras, säger Mikael Olsson.
I efterhand tänker han att de borde ha begärt en assistent i stället. Föräldrarna anser också att de fått för lite stöd när de genom åren flera gånger ifrågasatt placeringen.
– Vi har alltid bara fått ett kort svar att hon är på rätt ställe, säger Marie Olsson.
I dag är Jessica Olsson 18 år och siktar mot att arbeta inom vården. Vägen dit går just nu via introduktionsprogrammet på gymnasiet, där många elever med ofullständiga betyg befinner sig i en övergångsperiod. Föräldrarna är nöjda med hur överlämningen gått till
– Vi har egentligen sagt att vi inte litar på skolan mer, men vi har träffat alla lärarna och de har lovat göra allt i sin makt för att hjälpa henne. Det känns bra, säger Marie Olsson.
Jessica Olsson har varit arg länge, ofta på sina föräldrar som tog beslutet att sätta henne i särskolan där hon aldrig kände sig hemma. I dag har hon en annan syn.
– Jag anklagar inte dem längre, utan skolpsykologen och alla andra runtomkring som inte lyssnade på mig.
Nu har familjen anmält ärendet till Skolinspektionen. De förbereder också ett skadeståndskrav mot Klippans kommun.
– Någon upprättelse ska hon ha, viktigast är ett erkännande att kommunen gjorde fel, säger Marie Olsson.



