Än sitter Banjo-Billy på sin veranda
Peter Andersson.
Några sekunder med en banjo i knät. Det var vad han behövde.
Få skådisar i filmhistorien har haft ett sånt genomslag per arbetad sekund som Billy Redden.
Det var 1972.
Fortfarande är han, ofrivilligt, den oöverträffade symbolen för en av de vanligaste stereotyperna i amerikansk film: rednecken/hillbillien. Den inavlade, obildade, främlingsfientlige lantisen med det begränsade ordförrådet. En man som aldrig reser längre än till granngården - och då med hagelgeväret till hands i passagerar- sätet på pick-upen.
Grabben som lirar ena halvan i "Dueling banjos" i "Den sista färden" sittande på en veranda är intimt förknippad med amerikanernas - och mina och dina - fördomar om sydstaterna. Sitt på en New York-bar och se en nyhetssändning där en Georgia-kille i flanellskjorta blir intervjuad - och det dröjer sekunder innan någon börjar nynna "dededededong"...
Så döpte hiphop-rednecken Bubba Sparxxx också sitt senaste album till "Deliverance". I skivhäftet poserar han med slaktkniv.
Men vart tog Billy Redden vägen efter sina film- sekunder 1972? Regissören Tim Burton ville erbjuda honom en roll i filmen "Big fish". En helt vanlig söndag körde därför två utsända från Burtons crew till Georgia och frågade alla de såg: "Är det någon som vet var banjokillen bor?".
Billy Redden fick rollen som Lonny i "Den sista färden" efter att ha dykt upp på en casting på en skola. Filmfolket fastnade för 16-åringens stumma stenansikte.
I sin klassiska scen möter han de fyra män som snart ska få erfara hur det är att vara "up shit-creek without a paddle" - big time. En av männen ser honom och säger: "Snacka om genetiska brister - är det inte eländigt?".
Nej, Billy Redden blev inte världsberömd för något smickrande.
Till sist hittade Tim Burtons män honom i den lilla staden Dillard.
Billy är i dag 47 år gammal. Han jobbar tio timmar om dagen som kock och diskare på Cookie Jar Café i närheten av Dillard, Georgia. Han har alltid ångrat att han ställde upp på att bli Lonny. Han ogillade dessutom filmens stjärna Burt Reynolds.
- Han var inte hövlig. Han fick oss alla att se dåliga ut - han sa på tv att allt folk i Rabun County gör är att se bilar passera och att spotta, säger Billy i The New Yorker.
Billy kunde inte spela banjo och hade också bekymmer med att låtsasspela. John Boorman fick därför använda en annan kille som gömde sig bakom Lonny/Billy för att "spela" vänsterhanden på banjons hals.
Efter scenen skänkte Boorman banjon till Billy och sa: "You pick a mean banjo!".
Kort därefter sålde hans mamma banjon.
- Jag sa till henne att jag inte var arg. Min pappa hade dött när jag var bebis och hon behövde pengar till räkningarna. Men den betydde ändå nånting för mig, den där banjon.
Billy var tveksam till Burtons förslag. Men när han fått löften om att "Big fish" skulle bli respektfull, både mot Billy och mot lantislivet, sa han ja.
Än en gång satte han sig på en veranda med en banjo.
- Jag sa bara åt honom att vara sig själv: älskvärd och lite kuslig. Om du ser filmen och inte känner igen den ensamma, gåtfulla figuren på verandan, så är det fint. Men om du gör det, well...det gör mig glad att se honom, och jag tror att andra kommer att känna likadant, säger Tim Burton till The New Yorker.
För Billy Redden är rollen en mänsklig gest från branschen som gjorde honom till ett världsfreak. Och Billy säger att Burton var "mycket trevligare än Burt Reynolds".
I den färdiga filmen är han i bild i några få sekunder medan man hör en vag glimt av "Dueling banjos".
Enligt uppgift ser det ut som om Billy ler.
Fotnot: "Big fish" har amerikansk premiär i början av december. Till Europa kommer den i början på nästa år.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus