Avtal till döds
Gunnar Bergdahl kommenterar det nya filmavtalet
Gunnar Bergdahl . Inför Guldbaggegalan i måndags minglade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på röda mattan bland filmbranschens uppklädda potentater och svenska filmstjärnor.
Hon tog då tillfället i flykten och deklarerade frankt att hon inte hade sett Ruben Östlunds "Play". Det gångna årets mest omdiskuterade svenska kvalitetsfilm. Att öppet deklarera att så är fallet i stället för att på politikervis manövrera sig bort från pinsamheten är förstås rena spottloskan på det filmiska kvalitetsbegreppet.
Så finns heller inte något sådant i det nya svenska filmavtalet som blev klart i går kväll. Återigen skjuts skapandet av en svensk kulturpolitik på filmens område upp några år och alla andas ut. Under produktionsstoppets galge skrev de kvarvarande förhandlingsdelegationerna under.
Det vi bevittnar är dock ännu ett nederlag för tanken att det ska vara kulturpolitik som styr kulturpengarna på filmens område. Nu har vi åter ett avtal där kommersiella intressenter har stort inflytande.
Kulturministern förklarade sig förstås igår mycket nöjd med resultatet. Kanal 5 är tillbaka! Det känns verkligen betryggande.
Bredbandsbolagen och andra kommersiella aktörer i det nya medielandskapet, som kommer att dra nytta av detta avtals innehåll, har sedan länge dragit sig ur förhandlingarna.
Ur ett kommersiellt perspektiv ytterst begripligt. Att betala för något om man inte behöver är ju rena tjänstefelet.
Våra kulturpolitiker – från höger till vänster – har sedan decennier låtit filmavtalet vara ursäkten för sitt ointresse för filmens villkor. Således kan vi nu se fram emot ytterligare tre förlorade år.
Att med lagstiftning och punktskatter tvinga bredbandsbolagen till att bidra finns inte på kartan. Inte heller att ålägga varje kommun att ansvara för en alternativ biograf (eller digitalt hus som det heter numera). Det skulle både bryta det kommersiella monopolet och säkerställa svenska folkets möjligheter att se den film de bekostar genom Filminstitut, regionala fonder, statliga bidrag, tevelicenser och andra former av allmänna medel. Nu lär filmintresserade utanför Stockholms tullar sannolikt hänvisas till nättjänster av kommunpolitiker med sparbeting.
Det är möjligt att Filminstitutets produktionspengar på långfilmsområdet med det nya avtalet kan spridas lite bredare och omfatta mer experimentiella filmer. Kravet på att produktionsstödet bara ska omfatta film som siktar på biografvisning är borttaget. Något som förstås SF och Biografägareförbundet motsatte sig in i det sista.
Å andra sidan visade den undersökning Filminstitutet genomförde häromåret av svensk filmkonsumtion att alla, från den mest piratnedladdande nätfundamentalisten till mormor Agda i inre Norrland, allra helst såg film på biograf. Alla nya "visningsfönster" till trots.
Men kulturminister Adelsohn ska kanhända kolla in "Play" i mobilen!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus