Är du sökbar lille vän

Birgitta Lööf Publicerad 28 oktober 2012 kl. 22:20

Molnen ligger lågt. Som grå vintervantar på bilrutan. En vägskylt varnar för vilt och på en stubbig åker står ett trädgårdsmöblemang. De väderbitna stolarna har lutats mot bordskivan som man gör för att sitsen inte ska bli våt i regnet. I somras, tänker jag. Vad mycket roligt vi gjorde då.

Höst doftar mer än sommar. Fukten lösgör tunga aromatiska molekyler från jorden och trädens bark. Jag står rakt upp och ner på våta löv en morgon och känner. Allt på en gång.

Julhjulen har redan börjat snurra. Det snurrar överallt när man tänker på vad vi ska dra hem. Som om vi inte alltid gör det. Mormor bad om en kotlett med lagom stor fettkappa. Två fina tomater. Ett rött, friskt äpple. Fyra tunt skurna skivor skinka och en liten bit leverpastej. Tack, så var det bra för i dag.

Det är många som säger sig slå vakt om det goda. Sen urminnes tider har vi protestantism, buddism, hinduism... Egoismen är ändå den största av ismer. Men danska morgonteven berättade om en kvinna som fått ett hostanfall på bussen. Chauffören körde in till trottoarkanten, parkerade och gick bak i vagnen för att dela ut en halstablett. Och en av passagerarna sträckte fram sitt flaskvatten. Den sortens positiva vardagshändelser lär ha fått en egen sajt i Danmark. Det skulle vi också behöva.

Häromdagen hörde jag en ung man säga: "Jag slår ut..." Och förklara att han lägger ut allt om sig själv på nätet och är "extremt sökbar". Men de flesta av oss är kanske inte så mitt i livet. Vi går vid sidan om det. Och en del står utanför. De ungas läsförståelse har blivit sämre. Men även vår. Hur ofta som helst fattar man inte vad man hör och läser. Vad är "streama", "nudge", "hashtag"? Man hade behövt en sök-app i glasögonen.

Jag blev ändå inte förvånad när ny forskning visar att fåglar liksom däggdjur och reptiler har ungefär samma hjärnfunktion. Det är bara olika strukturer bakom de högst utvecklade cellerna, som styr det mesta av vårt tänkande. Hjärnorna ser olika ut men gör samma jobb. Och denna kognitiva förmåga stammar från samma förfader. Det tog människan 65 miljoner år att inse det? Är vi så klipska?

1900 plastpartiklar sköljs ut i havet varje gång vi tvättar ett syntetplagg. Risken är att det blir kvar i den marina miljön och kommer in i vår föda och sen via tarmarna in i vårt cirkulationssystem. Sen lagras de i cellerna. Och där har vi vårt liv. Häromdagen slog det mig att en människa är ett land. Nej en kontinent. Med en egen valuta och arbetare som gör underverk i det tysta. Hundra biljoner celler och tio gånger fler bakterier som ska ha feedback...

Är det klokt då attvar tredje skolflicka skulle vilja ändra på sin kropp? När vi firade utmärkelsen "Årets tidning" och "Årets redaktion" tänkte jag med smaken av grädde och maräng kvar: I konditoribranschen är man inte heller särskilt emanciperad. Där heter tårtorna fortfarande Snövit och Prinsess.

En skata drog uppmärksamheten till sig. Fågeln hoppade omkring med ett melankoliskt läte framför en av Drottninggatans gräsbeklädda entréer. Den signalerade en sorts sorg och förvirring. Och jag noterade att den inte verkade bry sig om min närvaro, fast jag hade kunnat böja mig ner och ta på den. När den gav sig ut på trottoaren och följde efter mig som en sällskapssjuk katt kändes det läskigt. Skulle den aldrig tröttna och vända tillbaka? Bli en vanlig fågel. Jag är ju bara en vanlig människa. Som inte förstår allt jag ser.

Lämnar tomrummet plats för något?

Birgitta Lööf
042-489 90 18

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Krönika