Roy Andersson, Stasi och sanningen

Dela denna artikel

Gunnar Bergdahl Publicerad 9 januari 2004 kl. 10:45

Att lyssna på det mediekritiska radioprogrammet "Vår grundade mening" kan ofta vara en eftertankens lindring i mediebruset.

Dock sällan med filmen som föremål för debatt och granskning. Men i helgen hade Cristoph Andersson, medieforskare vid Södertörns högskola, ett reportage som väckte blandade känslor men också frågor om konstnären och makten.

1987 antog filmregissören Roy Andersson ett uppdrag från Socialstyrelsen att göra en informationsfilm om aids och hiv. Roy hade vid den här tiden sedan mer än tio år ägnat sig åt reklamfilm och slickat såren efter motgången med långfilmen "Giliap".

Detta var innan han återkom till spelfilmen - först med kortfilmen "Härlig är jorden" och så småningom med den storslagna "Sånger från andra våningen".

Nu skulle han göra en film som var tänkt att visas för landets alla värnpliktiga och i skolorna. Det blev - som så ofta när den omutlige Roy Andersson är igång - en annorlunda film. Den kopplade samman hans tankegångar om den komplexa bildens möjligheter med ett kontroversiellt innehåll: Roy hävdade att hiv-viruset med stor sannolikhet hade uppkommit i militärlaboratorier i USA. Det var inte naturen vi skulle frukta - det var människan.

I filmen tvekar han inte att sätta uppkomsten av hiv i samband med andra omänskliga medicinexperiment. Bland annat i en fruktansvärd scen där han återskapar nazistiska aktiviteter i Auschwitz.

Men 1987 hade Muren ännu inte fallit i Berlin. Världen var fortfarande delad. I Östberlin funderade den östtyska säkerhetspolisen Stasis särskilda utlandsavdelning HVA över hur man kunde "destabilisera" motståndarna på den andra sidan.

En idé blev att lansera en fabricerad teori om att hiv hade konstruerats i Fort Detrick, Maryland, USA och därifrån spridits över världen.
I radioprogrammet berättar en av dessa gamla före detta Stasiagenter om syftet att misskreditera USA och om upplägget. Via aningslösa forskare, som fick sin världsbild bekräftad av en sådan teori, skulle den få fäste runt om i västvärlden.

Redan 1986 lyckades Stasi ge sin konstruerade teori stor spridning i västmedia och Roy tog tanken till sig som en bärande del i sin dokumentärfilm.

Snart kom Roy Andersson i konflikt med Socialstyrelsen som ifrågasatte hans underlag. Filmen blev ofullbordad och Socialstyrelsens tjänstemän anklagades för censur. Det var Konstnären mot Makten i en klassisk uppställning.

I sin för övrigt utmärkta bok "Vår tids rädsla för allvar" från 1995 ägnar Roy Andersson närmare 20 sidor åt historien om den stoppade filmen. Hans slutsats i kritiken av Socialstyrelsen lyder: "Det är ingen idé att bedriva historieförfalskning för vi kommer förr eller senare bli upptäckta".

I dag är det ingen som längre hävdar med trovärdiga argument att aids är en skapelse av USA:s militärmakt. I dag lyssnar jag på Stasiagenten som berättar hur det gick till och hur han fick utmärkelser för en lyckad propagandakampanj.

Roy Anderssons oavslutade film "Nånting har hänt" är en märkvärdighet. I sin hårt stiliserade form med sina strikta och genomarbetade tablåer, utan klipp och närbilder är den ett viktigt steg i Roy Anderssons utveckling som filmare. Estetiskt magnifik men nu med denna etiska reva i fundamentet.

Filmen bär i dag sin egen skugga. Den är inte vad den utger sig för - en dokumenterad analys av ursprunget för aids och hiv. Just därför att vårt behov av Roy Andersson känns oändligt stort blir problemet så påträngande. Frågorna om konsten och världen blir plötsligt belysta från fel håll. Snett underifrån. Från mörkret nere i Stasis propagandakällare.

Vad finns då att lära av denna historia om en svensk annorlunda dokumentärfilm som fortfarande visas då och då när Roys livsverk blir uppmärksammat? Källkritik, visst. Men framförallt den avgörande skillnaden för konstnären att bestämma sig för dokumentär eller fiktion. Det skapar två helt skilda överenskommelser med publiken.

Men också att vi lever i de stora konspirationernas tidevarv. Ingen ska få mig att tro annat än att samma slags manipulativa propaganda existerar också i dag. Ibland förklädd i vetenskapliga rön, ibland som konstruerade "sanningar" i medierna. Och ibland, till min förtvivlan, som konstnärligt nyskapande dokumentärfilmer.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se
Tel 042-489 90 06

Gunnar Bergdahl
042-489 90 06

Textförstoring

Kommentarer

I dag: 19.00 Rögle-Karlskrona 19.00 FC Helsingborg-Höllviken

Kultur

Huvudnyheter