Möt konsten på internet!

Ett decennium har gått sedan nätet slog igenom på allvar. Flera konstnärer var snabbt ute med att pröva mediets möjligheter och redan 1997 fanns en Internetsektion på "Documenta X". Trots detta är nätet ännu inte en självklar arena för samtidskonst.

Kultur. Det finns flera skäl till det: området är svåröverskådligt, tekniken utgör en barriär för många konstnärer och det kan kännas trist att stirra på en skärm.

Många missar att Internet är ett radikalt annat forum med sina egna förutsättningar att presentera konst i. Konstupplevelsen förmedlas ofta genom en skärm i hemmets privata miljö - en omgivning konstnären sällan kan råda över.

Det finns ett initialt motstånd från användarna som aktivt måste söka upp och vilja välja att uppleva konst. Att förmedla en konstupplevelse genom att visa måleri eller skulpturer är svårt på nätet. Den tekniska återgivningen ger sällan rättvisa åt verken, internet inte ersätta det fysiska objektet.

Många förleds också att tro att bilden i sig själv är stark nog att förmedla sitt eget konstnärliga budskap. Man underskattar sammanhanget där upplevelsen förmedlas. Det finns konstnärer som försöker arbeta med skärmens visuella uttryck med hjälp av programmering, till exempel jodi.org. Det finns till och med konstnärer som vill göra programmeringen till en konstnärlig akt. Viss nördvarning utfärdas.

Den intressantare nätkonsten utnyttjar däremot nätets egna förutsättningar, vilket ofta innebär en konceptbaserad konstsyn med intresse för distributionsformen. Bland det första som går förlorat i nätbaserad konst är idén om originalet.

Det som finns på nätet kan kopieras i oändlighet. Det gör i sin tur att det kommersiella intresset för nätbaserad konst är lågt. Istället vill många konstnärer bruka nätet för fri distribution av konst. På www.e-flux.com kan man skriva ut affischer och tryck av kända konstnärer.

Curatorn Hans Ulrich Obrist har på samma adress även initierat projektet "do it" där ett hundratal konstnärer givit instruktioner på konstverk man kan realisera på egen hand i hemmet. Man kan snabbt bygga upp en egen konstsamling med verk av konstnärer som Rirkrit Tiravanija eller Pipilotti Rist utan större kostnad.

För flera konstnärer utgör själva existensen av Internet det konstnärliga materialet. Yunchul Kim, till exempel, visualiserar i installationer den datortrafik som passerar hans server.

Konstnärsgruppen Etoy fick 1995 den lagliga rätten domännamnet www.etoy.com. 1997 registrerade ett amerikanskt företag namnet eToys.com med syftet att sälja leksaker online. Företaget ansåg gruppens domännamn låg för nära sitt eget så man erbjöd en stor summa pengar för deras adress.

Etoy svarade nej genom att skicka en smiley. Företaget vidtog då juridiska åtgärder mot gruppen och försökte med alla medel att tvinga Etoy att stänga sin domän. Det upprörde många och blev början till "toywars". Slagfältet var nätet, strategin var ekonomisk krigsföring. Etoy svarade företaget med att utsätta eToys sidor med speciella program som gjorde företags servrar olidligt långsamma för kunderna. Minskad försäljning gjorde att aktiekursen föll.

Företaget kröp till korset, tog tillbaka sina aktioner och ersatte Etoy för de kostnader man hade åsamkat. Gruppen blev även omtalad år 2000, i samband med det amerikanska presidentvalet, då de initierade en marknad på nätet där väljare kunde handla med sina röster.

Det är också vanligt att nätet fungerar som stöd för större projekt. Heath Bunting, ett stort namn inom nätkonsten och medlem i "irational" (www.irational.org), arbetar så i projektet BorderXing Guide. Konstnären ämnar passera varenda nationell gräns inom Schengenavtalet på ett sådant sätt att han inte riskerar att bli kontrollerad av gränsvakter.

Passagen kan ske via underjordiska grottor eller genom en skog (han har även försökt att gående ta sig över Öresundsbron). På nätet presenteras kartor, bilder, svårighetsgrad och annan information hur han går till väga - rutter som både flyktingar och terrorister har nytta av. Guiden går bara att besöka från vissa utvalda domänadresser, ett antal konstinstitutioner och länderna utanför Schengenavtalet där många av de presumtiva guideanvändarna finns.

Internet ger en också en god möjlighet att arbeta med interaktivitet. Verket blir en pågående process och användaren medproducent till verket. Ett exempel är "East.Art.Map" (www.eastartmap.org), initierat av slovenska konstgruppen IRWIN, där man kan medverka till att konstruera den östeuropeiska konsthistorien.

Det finns även nätprojekt baserade i Skåne. Föreningen Electrohype (www.electrohype.org) i Malmö, som sorgligt nog ska lägga ned, har gjort mycket för att främja datorbaserad konst. Själv är jag aktiv i Ladonien, mikronationen som utropades 1996 av Lars Vilks på området där "Nimis" ligger och som nu har ca 11 500 medborgare från olika delar av världen. Ladoniens existens upprätthålls till stor del via nätet (www.ladonia.com).

Läsaren minns säkert när tusentals Pakistanier sökte medborgarskap i landet i hopp om ett bättre liv.

Med en stor portion tålamod vid surfandet finns det mycket konst att upptäcka på nätet. Bristen på ett kommersiellt intresse gör att nätet samlar både konstnärer som vill experimentera och de som har en mer social agenda. Det är ingen tillfällighet att många nätkonstnärer har en bakgrund bland hackers. I takt med teknikutveckling och prisfall kanske mer kommer att ske via nätet. Kanske kommer man att kunna ladda ned "veckans konstvideo" på platta LCD-skärmar i hemmet.

Nu invigs ett konstgalleri där konstprojekt kommer att presenteras speciellt för hd.se:s läsare. Inledande konstnär är en tidigare konstkritiker på kultursidan, Conny Blom. Han går nu på konsthögskolan Valand i Göteborg, och fick Helsingborgs kulturstipendium 2003.

Fler konstnärer kommer att presenteras i konstgalleriet under våren. Conny Bloms konstnärskap pendlar mellan juridiken kring kopiering och metaforer för spridning. Han har till exempel anammat kaninen som symbol för okontrollerad spridning, och har spridit ut morötter för att hjälpa kaniner att föröka sig.

Bloms bidrag till nätkonstsidan är ljudverket "4´33 Minutes of Stolen Silence" som går att ladda ned till en egen cd. Det enda man behöver är en tom cd, cd-brännare, en skrivare och sedan följa instruktionerna. Ljudverket alluderar på John Cages komposition 4´33 som består av 4 minuter och 33 sekunder av tystnad.

När Cage framförde stycket, som inte innehåller en ton, på piano ville han visa att absolut tystnad inte existerar. Under framförandet hörde man hostningar, rörelser och annat vilket utgör själva verket. Blom har samplat tystnader från skivor, tystnaden mellan en låt och nästa. Inte heller denna tystnad är absolut utan består av brus och annat som hörs om man höjer volymen. Tystnaden finns inte, den låter annorlunda var gång.

Gå till konstgalleriet och hämta hem ditt eget exemplar av verket på hd.se/kultur/galleri.

Martin Schibli