Förläggarnas Roskildefestival
Kultur. Sedan Textmässan i Stockholm startade för fem år sedan har de alternativa bokmässorna i Sverige tagit fart. I Malmö hade till exempel småförlagsmässan med det närmast göteborgsvitsiga namnet Smått förlagt premiär på Inkonst i Malmö i februari, med över 500 besökare, och i Umeå är man visst också på g. Textmässan, i Vertigoförläggare Carl-Michael Edenborgs regi, är dock den näst största i landet efter bokmässan i Göteborg.
I år gick Textmässan av stapeln den 21–22 april, och hade flyttat från de tidigare lokalerna på restaurang Kvarnen på Söder i Stockholm, till Debaser Medis, på andra sidan Götgatan, och när jag anländer tänker jag att det var verkligen på tiden – att jag kom hit, alltså! I entrén sitter kassören Daniel Berg med sin nyutkomna seriebok "Kassören" och hälsar välkomna, tillsammans med Edenborg i sedvanlig sjömanskostym. Med sin pampiga Folkets hus-entré, socialdemokratiska trappuppgångar i marmor och den gamla fina biografsalong där programmet av uppläsningar och samtal hålls, i anslutning till caféet men avskilt från den fullpackade mässlokalen som är på våningen ovanför, kan detta vara den ultimata platsen. Trängsel eller avskildhet, klassfest eller helt enkelt en bokfest. Men trots utbudet är kommersen lugn, till skillnad från räliga bokmässan i Göteborg, och folk är här lika mycket för att träffas som för att köpa eller sälja. "Textmässan är förläggarnas Roskilde", säger Ola på Alastor Press.
Här samlas alltså ett hundratal utställare, mestadeles från Sverige men också med en hel del viktiga norska aktörer.
Det enda molnet på min himmel är egentligen det nordiska kritikseminarium som har blivit inställt – hade gärna hört mer om nya tidskriften Kritiker och deras arbete. Och eftersom the Ark tydligen tydligen ska soundchecka på söndagen (!), hamnar vi istället rätt in i ett gäng poesiuppläsningar som har fått flytta på sig. I övrigt rymmer programmet (som gärna får utökas ytterligare!) ett samtal om klass mellan Susanna Popova och Anneli Jordahl – en veritabel publiksuccé – men även samtal om skräcklitteratur på svenska, klassikerutgivningen och censurerad litteratur över historien (en favorit). Vidare talar Stig Saeterbakken med sin översättare Niklas Darke (som enligt honom gjort hans bok "Sauermugg" – på svenska "Sauermugg redux" – bättre på svenska än vad den var på norska), och det är uppläsningar av bland andra Martina Lowden, Anna Jörgensdotter, Agneta Klingspor och Karin Wiklund. En dramatisk höjdpunkt är tre redaktionsmedlemmar i Gläntas uppläsning av skrivarkollektivet Sharks debutpjäs. Och mest förtjust blir jag nog ändå i uppläsningen av OEI:s tre poeter Kajsa Sundin, Martin Högström och Karl Larsson, där den senare läser så osannolikt bra (och osäkert, och stammande) att publiken vrider sig av skratt.
Om jag inte sagt det förut så är alltså Bonniers och Norstedtsförlagen portade från Textmässan. Men det är inte så man saknar dem – här finns helt enkelt tillräckligt mycket engagemang, kvalitet och diversitet för att alla ska få sitt lystmäte. "The underground goes overground" menade Saeterbakken om årets Textmässa. Med tanke på detta, och Textmässans tusen besökare, borde den uppmärksammas mer. Men när jag i andra sammanhang träffar folk från dessa större förlag, verkar de nästan inte intresserade. Om de ens vet om att den pågår! Är glappet mellan fin- och fulkultur i Sverige verkligen så stort i dag? Är man intresserad av litteratur så är man, tänker jag, och då är den ens förbannade plikt att pallra sig hit.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus