Krönika: Problemet är inte islam utan fundamentalismen
Kultur. Det har förts en beklämmande debatt om islam och terrorism. Petter Larsson har redan varit inne på ämnet här i HD (6 juli) i sin replik till Svenska Dagbladet.
Även i Skånska Dagbladet har det förts en debatt. Chefredaktören har blivit angripen så stickor och strån rykt. I det avseendet har det varit föredömligt, debatten har inte censurerats för att skydda publicistiska makthavare. Dessutom är det bra att debatten förs, ty tydlighet är av nöden. Det är en svår debatt där yttersta tankeklarhet är en nödvändighet.
För det första handlar det om hur man generellt skall betrakta onda ideologier. Onda ideologier uppstår inte i ett vakuum oberoende av
världens maktförhållanden. En viktig drivkraft i en perverterad ideologi är ofta revanschism. Onda ideologier har också använts och används som ett sätt att ideologisera och maskera maktambitioner. Som marxismen i Sovjetunionen lydigt fick tjäna denna stats maktambitioner. Men man kan inte reducera ideologier till att bara vara intressenas tjänare. De är också en självständig kraft. Och förklaringen till deras uppkomst är ofta mångfaldig.
Nazismen kan delvis ses som ett svar på den tyska förödmjukelsen i Versaillesfreden. Men det är ingen uttömmande förklaring. Antisemitismen till exempel har antagligen sina rötter i kristendomen, beroende av att kristendomen från början är en judisk sekt och sekten är som bekant alltid värst. Det är det närliggande man måste profilera sig mot. Så uppstod måhända fördomarna och lever därefter sitt självständiga liv genom historien och kan slutligen kopplas till vulgärdarwinism i form av rasbiologi.
Hur skall dessa allmänna insikter om ideologiernas roll kopplas till dagens debatt om terrorismen? Ja, man kan för terrorismens uppkomst inte bortse från maktförhållandena. Ideologin kan vara ett svar på en förödmjukelse, liksom ett redskap i maktens hand. När det gäller våldspräglad fundamentalistisk islam kan det vara både ett revanschistiskt svar på östs förhållande till väst, som en sorts tjänare till lokala teokratiska makter. Och onda ideologier, en gång etablerade, kan också fungera som sjävständiga onda makter. De är inte bara intressenas tjänare, utan också en styrande faktor.
Naturligtvis är det olämpligt att tala om en islamisk våldskultur eller om den våldsinriktade fundamentalismen som ett problem
inom islam. Det finns inget skäl att misstro islam. Problemet är inte islam utan fundamentalismen. Och fundamentalismens spridning inom islam, varför är fundamentalismen i dag mer spridd inom islam än inom kristendomen? Kan förklaras historiskt och ligger inte i islams väsen.
Kristendomens historia är rätt gräslig men dess utveckling bort från våld och teokrati ger samtidigt- för den fördomsfrie- hopp om islam. Fundamentalismen kan alltså sägas vara ett problem inom islam liksom den är det inom kristendomen. Som Petter Larsson påpekar är inte fundamentalismen nödvändigtvis våldspräglad. Det gör inte den fredliga fundamentalismen oproblematisk men den saknar alltså kopplingen till terrorism.
All islamisk fundamentalism är inte våldsbenägen men all våldsbenägen islamism är fundamentalistisk. Den våldsbenägna
fundamentalismen bör naturligtvis bekämpas. Den kan inte ursäktas som ett svar på världens maktförhållanden och framstår den som en självständig ond kraft.
Lars Westerberg
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus