KRÖNIKA: Lars Vilks teckningar känns lika provocerande som en ögonbrynspiercing 2007
KULTUR.
Lars Vilks har gjort det igen, rapporteras det från Värmland. Provocerat. Stoppa pressarna! Konstvärlden och hela landet darrar av förväntan. Vad? Hur? Jo, genom att bidra med några teckningar till en utställning på temat ”Hunden i konsten” där den islamiska profeten Muhammeds huvud placerats på något som liknar en hundkropp. Jaha. Verkligen originellt.
Ingen person begåvad med hörsel, syn och läskunnighet har undgått att den danska dagstidningen Jyllands Posten för ett tag sedan publicerade några karikatyrteckningar där Muhammed förekom. Och att detta utlöste den så kallade ”karikatyr-krisen” med påföljande flaggbränningar, bojkotter och politisk kris.
Efter Jyllands Posten-debaclet känns Lars Vilks teckningar avsedda för utställningen på Tällbergs hembygdsgård i Värmland ungefär lika provocerande som en ögonbrynspiercing 2007. Varför ägnar han inte istället sitt konstnärskap åt något kreativt?
Att använda en oerfaren utställningsproducent för platta effektsökerier är ju bara banalt. Stackars Märta Wennerström på hembygdsgården verkar inte ha ens en rudimentär allmänbildning. ”Vi förstod först inte allvaret. Nu vet vi att det är en oerhörd kränkning att framställa profeten Muhammed som hund” säger hon. (Därför är teckningarna nu borttagna, censurerade om man så vill.) Lars Vilks, fortsätter hon förtvivlat, har ”betett sig jättesmart och försökt att låta oss föra ut de här bilderna.” Nå, ”jättesmart” är väl att överdriva. ”Jättesmart” karaktäriserar varken Lars Vilks eller Märta Wennerströms agerande. Att inbjuda Lars Vilks till en trivselutställning på en hembygdsgård och tro att det ska avlöpa friktionsfritt är ungefär lika ”jättesmart” som att bjuda in vargen på söndagsmiddag hos Rödluvan. Att ställa ut teckningar som kan provocera muslimer är ungefär lika ”jättesmart” som att på skoj i amerikanska tullen säga att man är terrorist. Bara trist och dumt.
Inte ens innehållet i teckningarna är särskilt nyskapande. Den negativa kopplingen mellan profeten och hundar använde redan Salman Rushdie 1988 i Satansverserna, där han lät en karaktär som påminde mycket om Muhammed heta Mahound. Detta hundliknande öknamn på profeten har i sin tur en cirka 1000-årig historia som löper ända tillbaks till medeltidens korståg, där kristna slagkämpar för att medvetet provocera fienden kallade Muhammed för just Mahound.
Teckningarna fungerar inte heller självständigt. De är helt textberoende. Utan upplysningen om att huvudet tillhör just Muhammed blir de teckningar av en skäggig man, vilken som helst, iklädd turban eller hatt. Yassir Arafat, en kristen koptisk präst, din granne?
Dessutom tvivlar jag på egenarten i det visuella uttrycket i Lars Vilks teckningar. Den hundfigur som visas på hans hemsida visar, åtminstone enligt mig, ett nära släktskap med de båda väktare som står vid porten till det mäktiga persiska palatsbygget i Persepolis (i nuvarande Iran). Dessa stenskulpturer är ett slags mytologiska blandvarelser, tjurar med människohuvuden. Perserkungen Xerxes (som slogs mot grekerna vid Thermopyle) lät uppföra dem på 400-talet före Kristus. De finns med på bild i varenda konsthistorisk översiktsbok som används i europeiska konstutbildningar och är således tämligen välkända. Varken bildidén, temat eller uppsåtet hos Lars Vilks är alltså originellt.
Nå. Vare sig man gillar det eller ej, är nu ändå Lars Vilks konstnär. En sådan brukar vara intuitiv, oförutsägbar och ofta provocerande. Det hör liksom till. Den konstnärliga friheten måste gälla även stolligheter som hans. Censur är om möjligt ännu dummare än Lars Vilks platta provokationsförsök.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus