"Faran är en aningslös passivitet"
Kultur.
Problemen jag tar upp är tyvärr i högsta grad verkliga för massor av människor i Sverige. Så här skriver en kvinna i Helsingborg till mig efter att ha läst min artikel: "Vår förskola utsätts ofta för fönsterkrossning. Skräp som kastas in på gården, cyklar och barnvagnar stjäls, avföring kletas i barnens rutschkana, det springs på taken och man försöker sparka sönder det. Vi har ringt polisen och anmält, men ännu har ingen kommit dit. Jag blev rånad när jag cyklade hem en onsdagseftermiddag, ingen polis kom. Det finns så vitt jag vet inget åtgärdsprogram i staden, ingen strategi om hur man ska förbättra situationen för ungdomarna som inte förstår vad de gör. Tänk om våra politiker kunde inse problemet som finns i mångas närhet."
Jag har ingen ideologisk agenda, vilket däremot Petter Larsson tycks omgärda sig med, utan är intresserad av ett rationellt fungerande samhälle där alla medborgare oberoende av etnisk bakgrund eller klasstillhörighet får tillgång till en harmonisk boendemiljö. Det är inte rimligt att låta somliga stadsdelar förfalla såväl bokstavligt som socialt i en välfärdsstat. Som ett lika tråkigt som nu lägligt exempel rapporteras det i skrivande stund (14/1) från Södertälje om att stadens alla bussar stoppas på grund av ett stenkastande gäng. Det är ingen myt att skolbränderna är frekventa i en rad kommuner runt om i landet och att stenkastning mot bussar och räddningspersonal tyvärr inte bara har skett i enstaka undantagsfall. Det är tyvärr heller inget påhitt att rapporteringen mestadels kommer från invandrartäta förortsområden.
Samhällsutvecklingen i svenska arbetar- och miljonprogramsstadsdelar, där majoriteten invandrare råkar bo, är minst sagt problematisk på många håll i landet. Hur ser resursfördelningen ut mellan och inom kommunerna i Sverige? Ett välmående Vellinge kan hårdnackat vägra ta emot en enda flykting/invandrare, medan grannkommunen Malmö lever under hårt socialt tryck av resurskrävande anhöriginvandring. Petter Larsson raljerar över mina "ounderbyggda mardrömsscenarier" och hävdar att "det franska samhället består tämligen oförändrat efter upploppen". Ja, självklart fungerar "det vanliga" franska samhället utanför de drabbade förorterna. Men sådana sår som nu finns i deras samhällskropp är allt annat än normala. När medborgare bränner sina egna bibliotek och butiker och bilar i Frankrike är det inte alls taget ur luften att dra paralleller till det som händer här.
Nyanlända invandrare och redan fattiga medborgare är naturligtvis bland de första att drabbas av sociala problem. Varför hymla om vilka det är som kastar sten och varför? Fråga polisen och brandmännen vilka det är. Det är inte stenkastningen som är farlig — det är tänka rätt-etablissemangets vända bort ansiktet-attityd och den aningslösa passiviteten hos den politiska, juridiska och ekonomiska makten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus