Gamla teckningar blir som nya
Den danska Muhammedkrisen är åter här efter avslöjandet av förmodade mordplaner mot en av profettecknarna. Den här gången vill alla danska tidningar vara med och visa att de själva bestämmer vad de ska trycka - genom att alla trycka samma sak.
Bildmaterial
Kultur. Situation Köpenhamn
En tidning får själv bestämma vad den ska trycka. I annat fall skulle en av de viktigaste grund-pelarna i en modern demokrati, yttrandefriheten, gå förlorad.
Detta är en av de teser vi fått höra flera gånger under de omsider många turerna i Muhammedkrisen. Med anledning av att bråket kring teckningarna åter blivit aktuell demonstrerade minst elva danska tidningar på onsdagen sin yttrandefrihet genom att trycka exakt samma sak, nämligen teckningen av profeten med en bomb i turbanen som Kurt Westergaard gjort.
Med andra ord känner sig de olika tidningarna manade att trycka en bestämd sak för att visa omvärlden att de kan trycka vad de vill. Paradoxen är inte svår att se.
Anledningen till att krisen återupplivas är oroande då något så redligt och folkligt som en karikatyrtecknare hotas av ett mardrömslikt öde. Den danska traditionen för satir har alltid tagits för given, den kommer alltid att finnas där och det är svårt för oss danskar att begripa att någon skulle kunna bli så sårad att man kan vilja ta livet av upphovsmannen. Så länge offret för satiren nöjer sig med att känna sig så förlöjligad, förödmjukad och vanärad som möjligt, utan tanke på handling i affekt, är allt perfekt.
Hur kunde det gå så långt? Vi provocerarade ju bara precis intill gränsen, för att vi får och för att vi kan. De andra kan ju göra detsamma mot oss, utan att ta till våld.
Frågan är om de nu kan det. Att dra hela islam över en kam såsom fundamentalistisk och terrorfixerad är ungefär lika rättvist som att kalla Dansk folkeparti för rasister. Det finns rasister i Dansk folkeparti men de är inte representativa för partiet som helhet, något de flesta kan hålla med om.
Men om vi skulle leka med tanken att en lokal muslimsk tidskrift skulle publicera en teckning där Pia Kjærsgaard, partiets ledare, iklädd en Ku Klux Klan-uniform slår ihop två mörkhyade personers huvuden, skulle danskarna inte tolerera det. Det skulle betraktas som ett oerhört och motbjudande angrepp på en representant för något så dyrbart som det danska folkstyret. Även om det i sig inte är värre än att förbinda Muhammed med kärlek till bomber.
För yttrandefriheten är ett praktiskt begrepp för teckningarnas förespråkare bara så länge det är de som ska få smutskasta någon. Det vi tycker är heligt får man inte ge sig på men det som är heligt för de andra, det får vi trampa på. Vi bör faktiskt göra det, för att inte ge efter för mörkrets makter.
I den danska medierna är det fortfarande denna relativa yttrandefrihet som anses vara den springande punkten, även om historiens nya utveckling reser andra frågor som kan få det att vattnas i munnen på grävande journalister. Ännu en gång har PET (danska Säpo) visat sig vara en garant för borgarnas säkerhet genom att förebygga kriminalitet. Det säger de själva i alla fall och med den generella hotbilden i åtanke, är det inte svårt att tro dem. Å andra sidan väcker PETs handlingar och befogenheter också osäkerhet. Det är skönt för en köpenhamnare att veta att PET, givetvis, kan förhindra att metron sprängs i luften medan jag åker med den. Men det är inte så trevligt att veta i hur hög grad de kan övervaka och bestämma utan att ställa de inblandade inför en domstol.
Baksidan av frihetens medalj kan vara ordentligt nersmutsad med förringad rättssäkerhet. Att bli ett offer för terror kan man kalla att vara på fel plats vid fel tid. Att vara ett offer för PET kan tydligen lätt vara samma sak.
Den senaste utvecklingen i Muhammedkrisen visar hur långt ifrån den är från att vara avslutad. Tidningarnas ledarskribenter och politikerna är eniga i fördömande av planerna på att mörda den modige tecknaren som var med om att ändra sitt lands förhållande till resten av världen för lång tid.
Oenigheten om huruvida teckningarna var en bra idé från början har ställts åt sidan. När representanter för den fria pressen är i fara kan pressen samlas, oavsett hur mycket annat de än är oeniga om.
Men resultatet är dubbelmoral: plötsligt stödjer man inte yttrandefrihet om man inte yttrar sig på ett bestämt sätt.
Nämligen genom att trycka en teckning.
Och vad har vi då lärt oss om yttrandefrihet i Danmark?
Översättning:Diana Holmberg
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus