And the winner is: Bonniers
Kultur. Ulf Adelsohn, förre moderatledaren, manade i mitten av december offentligt till bojkott av Svenska Dagbladet. Svenskan är en starkt bidragande orsak till regeringens låga opinionstal, slängde han ur sig.
I radions P1-morgon sa han att ja, vi har det mycket trevligare vid frukostbordet nu sedan vi sagt upp vår prenumeration. Adelsohns ton var hätsk, ja oförsonligt rabiat. Han slog mot ledarsidan, debattsidan, insändarsidan och den allmänna redaktionens nyhetsvärdering, med argument som ett efter ett sakligt tillbakavisades av de ansvariga på tidningen.
I fredags presenterade fru kulturminister Adelsohn på Svenska Dagbladets debattsida sitt bidrag till familjefriden vid det adelsohnska frukostbordet, att Svenska Dagbladet fråntas 40 miljoner eller 75 procent av sitt årliga presstöd. Storstadspresstödets regler ska göras om, heter det. När räven kommit in i hönsgården och fjädrarna yr drabbas också presstödsberoende Skånska Dagbladet, som kan komma att läggas ner eller köpas upp.
And the winner is: Bonniers.
Och Ulf Adelsohn.
”När jag läste Ulfs bittra brev suckade jag och tänkte ömt på vilken fin kvarleva han ändå är. Han fullföljer en storartad tradition inom ädelhögern att jaga inte bara gravt oliktänkande med blåslampa utan även dem som är det minsta fria i anden.”
Så skrev Svenska Dagbladets förre chefredaktör Bertil Torekull i Expressen 23 december i en välformulerad reaktion på herr Adelsohns decemberutspel. ”I den mörka högerns katakomb har det aldrig varit högt. De som inte jamsat med i allt har lätt betraktats som nationens fiender”, fortsatte Torekull.
Och nu kniper fru Adelsohn alltså huvudet av ”nationens fiende”, den tidning som herr Adelsohn fann vara illojal mot moderaterna och alliansregeringen.
Men, säger vän av ordning, visst var det väl EU-direktiv som ledde till kulturministerns förslag?
Inte alls.
I sin ovan nämnda artikel i Svenska Dagbladet (4 april) utnämner kulturministern på blodlös kanslisvenska EU-kommissionen till vargen, men bara som ett hot. ”Regeringen har alltså valt att på egen hand föreslå förändringar”, heter det rakt på sak. Regeringen, inte EU.
Frukostbordets argument alltså. Det hätska kläs i bortförklarande floskler, ”vi hade riskerat att tappa initiativet i processen.”
Ägget knäcks. Heureka!
Efter herr Adelsohns argsinta sluggning mot Svenska Dagbladet känns det absurt att fru Adelsohn nu så skamlöst attackerar tidningen. Kaffet rinner ut – på mitt frukostbord. Får det gå till så här?
Morgontidningarnas roll som fördjupad informationskälla står för mycket av syret i den svenska demokratin. Presstödet har, fastän ofullkomligt hittills, bidragit till ökad mångfald. Men det bör reformeras, också med tanke på många dagstidningars utsatta situation. Fru Adelsohns promemoria, som nu ska på remiss, är det grövsta angreppet på den svenska demokratins förutsättningar på bra länge.
I en ledare i lördags skrev Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder ”att regeringen gör som den gör beror inte minst på en mycket intensiv uppvaktning från ägarna till Dagens Nyheter.”
Den här byken verkar vara smutsigare än man kan ana.
Det är ett väsentligt demokratiskt intresse att det finns två stora morgontidningar med nationella ambitioner och hyggliga resurser. På senare år har många morgontidningar haft upplageproblem. Svenska Dagbladet har med växande upplaga gått mot strömmen under en följd av år och är därtill, menar jag, nu en klart bättre tidning än Dagens Nyheter.
Fotnot: Helsingborgs Dagbladet har aldrig haft och har inte något presstöd.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus