Mer än hockey
Bildmaterial
Karin Müller Lindberg, Sprattelgubbe/gumma
Stina Wollter, Alarmerande klocka, collage.
Sofia Igelström, Docka, detalj, mix media.
Ann Blombergs "Nollor"
KONST. En tidsinställd bomb tickar i den nya konsthallen i Rögle, får jag för mig, men hör samtidigt fågelsång. Det som tickar är Stina Wollters sex "Alarmerande klockor", objekt gjorda av äggklockor, vars ytor genom collage av mediebilder blivit färgskimrande påskäggsgranna. Men också det vackra bedrar. Bilderna på de alarmerande klockorna visar massgravar, lidande och svält, de är utsnitt ur vår tids utsatthet.
Min fantasi inviteras till eftertanke. Det som kokar över är inte kastrullerna där hemma utan samtidens orättvisor, de är för dem de här klockorna tickar. Objekten spänner mentala broar mellan den lilla världen och den stora.
Kan Rögle konsthall bli en ny hotspot i Kullabygdens kulturella geografi? Varför inte! Den nya konsthallen består av ett enda halvstort rum i en oansenlig plåtkorrugerad industribyggnad. På platsen gjordes en gång Rögletegel och i lokalen lär ha tillverkats dörrar och pellets. Från och med i sommar är det inte bruksvärde som räknas här utan konstnärliga värden. Gertrud Alfredsson har samlat arton konstnärsvänner till en ambitiös premiärutställning på temat "Multipel".
Det multipla i Rögle står både för olika former av upprepning hos de medverkande konstnärerna och för utställningens mångfald av konstnärliga uttryck, mest i det mindre formatet.
Två av verken innehåller ljud, förutom Stina Wollters äggur också Anders Webergs fågelsångsmättade filmer från Rögletrakten.
Med köksregionens former arbetar också Liselott Nilsson, vars "Tårtbit" är en oätlig läckerhet av tyg.
Kvaliteten på utställningens verk skiftar en hel del. Mycket av det bästa i Rögle står kvinnliga temperamentsfulla konstnärer för. Josefin Axelssons "bronsteckning" "Förbannade svin" består av ett svin, en karslok väl, som i ett öde strecklandskap trampar på en liggande kvinnofigur. Den vägghängda gjutna skulpturen är gjord som en teckning med rejäla doser av både vrede och humor.
Reflexioner kring manligt/kvinnligt återkommer. Karin Müller Lindbergs "Sprattelgubbar/gummor", lite grovt tecknade sammanfogade kärlekspar, leker lättsamt med erotikens koreografiska rörelser. Åsa Maria Bengtssons "Skrew up" visar en manlig torso på ett runt fotografi, som sedd genom ett titthål. Fotot genomborras på det manliga organets plats av en skruv med mutter.
Astrid Göransson & David Skoogs "Family Business" består av tre fågelholkar av trä, försedda med videokameror som sänder bilder från fåglarnas compact living till en monitor. Idén är kul och får mig att tänka på Henrik Håkanssons biologiska installationer. Göransson/Skoog har dock inga fåglar i sina holkar och bilderna är rätt kass.
Sofia Igelström manifesterar en mytisk kvinnlighet i tre dockor. Hennes suggestiva och uttrycksfulla dockor är knappast några gosedjur utan full-i-faniga figurer, ett slags härligt spjuveraktiga häxor som verkar vara på rymmen från någon folksaga.
Ann Blomberg visade för inte så länge sedan läckra plastmobiler vid trappan upp till konsertsalen på Dunkers. I Rögle medverkar hon med några poetiskt vackra mobiler, "Nollor", gjorda av svävande siffernollor som för tankarna till dataflödenas binära talvärldar av ettor och nollor. Multipelt så det förslår.
Christer Svanberg har antagit temats utmaning på sitt sätt, genom fem oljemålningar av samma marina motiv, "Havskattbebbar", lika och olika.
Michael Johanssons "The abadyl board game" är något helt annat, ett spel med hundra brickor liggande i en vacker trälåda, som för tankarna till mahjong. På varje bricka finns ett ord. Tanken är att de spelande inte ska vinna utan skapa associativa berättelser genom brickornas begrepp. Konstnärens ambition är att den som spelar ska förbättra sin insikt om "vem vi är och vad vi gör och hur vi tänker". Staden Abadyls virtuella rum leder från spelbordet ut på nätet, http://abadyl.lowend.se/.
Gertrud Alfredsson själv medverkar med en serie färggranna och udda tygväskor.
Som helhet ger utställningen en hel del att både begrunda och betrakta och är multipelt väl värd en färd till ett Rögle som med konsthallen tar plats på kartan efter att för mig innan mest varit namnet på ett hockeylag.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus