Jag frågade om film
Kultur. Det var några månader efter Berlinmurens fall. Det var före krigen i Jugoslavien och innan Sovjetunionen rasade samman. Det var en tid för förhoppningar. De växte sig högt denna dag i mars 1990 då Nelson Mandela med ANC kom till Sverige strax efter frigivningen för att hålla möten och ge sin första stora internationella presskonferens, på Vinterträdgården, Grand Hotel i Stockholm.
De stora internationella mediernas manliga journalister ställde sig upp, presenterade sig med emfas och ställde de stora politiska frågorna. Men min fråga handlade om film, eftersom jag läst att Mandela före frihetsberövandet var en passionerad biobesökare. På senare tid hade det gjorts en del film om apartheid, men utifrån ett vitt perspektiv, till exempel Richard Attenboroughs ”Cry for Freedom”.Vad ansåg Mandela om det?
ANC-ledarskapet lutade sig fram för att kolla om jag var riktigt klok. Men Mandela svarade att det var bättre med ett vitt perspektiv än ingenting alls, att alla filmer mot apartheid var bra i nuvarande läge.
– Men som du vet, log han, har jag inte haft tillfälle att gå på bio på senaste tiden.
I dag fyller Mandela 90 år, och en god nyhet är att han äntligen blivit av med den terroriststämpel som USA försett honom med.
Men ännu finns det ingen film om honom som gör honom rättvisa. Bille Augusts ”Goodbye Bafana” ger ett konventionellt porträtt utan ett uns av den kraft och värdighet som Mandela har visat upp för världen efter frisläppandet. Men under tiden som man väntar på filmen om Mandela, han som kunde så frön av hopp i det yttersta mörkret, kan vi se en glimt av honom i Zola Masekos ”Drum”, en spelfilm där en skådespelare gör en ung Mandela. CinemAfrica visar filmen på Kulturhusets tak i Stockholm den 16 augusti.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus