Minnen som förknippas med 9/11
Bildmaterial
Stockholm, 11 september 2003.
Santiago, 11 september 1973. Foto: Scanpix
New York, 11 september 2001.
Kultur.
Den elfte september, det är ett datum som blir allt mer mytologiskt. Och ändå har vi alla våra egna minnen från just det datumet, dagen då det är 111 dagar kvar på året, och då Dagny och Helny har namnsdag i Sverige.
För en av mina nära vänner, som varit mycket i Latinamerika, är det Chilekuppen som ägde rum den 11 september 1973 som han tänker på.
För min son var det länge den dagen 1988 då Imperiet gjorde sin sista spelning.
Själv brukar jag tänka på att Anna Lindh dog den dagen 2003 och att samma dag mördades ett dagisbarn plus att en tonårsflicka som varit försvunnen ett tag hittades död.
Men de flesta, tror jag, tänker trots allt på World Trade Center och Pentagon 2001. (Inom parentes: Exakt samma dag släppte Dylan ett nytt album på vilket han, och det är spöklikt, sjunger: ”Sky full of fire, pain pourin’ down...”)
Attacken på World Trade Center och Pentagon har, åtminstone för mig, blivit lite som Palmemordet. Jag har läst så oerhört mycket om det, utan att riktigt förstå det. När jag nu läser Martin Amis ”The Second Plane” (Jonathan Cape) så får jag fjorton nya infallsvinklar; det är noveller, essäer och recensioner som alla kretsar kring WTC-attacken och som skrivits 2001-2007.
Amis är mästerlig på att ta det självklara, vrida lite på det, utmana, visa på nya sätt att tänka och skärskåda konspirationsteorier. Samtidigt kommer jag på mig med att gång på gång utropa att nu får du ge dig, Amis, nu hetsar du, nu är du för generaliserande, mest när det gäller muslimer. I nästa ögonblick blir han än en gång starkt personlig och högst konkret. Som när han gör en lång rundresa med Tony Blair och skriver ett oerhört skarpt porträtt. Det är nästan så att jag inte fattar att Blair (som, precis som alla politiker, har sju, åtta slags leenden) vill vakna på morgonen. Inte för att han kallas Blairaq och Bliar, det biter inte. Mer för att Blair, som när Amis undrar vad Blair kommer att vara då han lägger av, en före detta politiker? – svarar: Nej, jag kommer att vara en före detta kändis.
Det som verkligen, till min förvåning, dröjer sig kvar är ändå Amis korta men vassa resonemang om benämningen nine eleven, 9/11, eller 11/9 som det också kan skrivas, beroende på var i världen man befinner sig. Det är ju bara siffror, det anonymiserar, det döljer. Dessa datumsiffror upprepas till förbannelse av politiker och andra ledare just för att alla andra använder dem så.
Som om det är meningen att vi alla så småningom ska ha samma syn på just detta datum.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus