Vem ska trösta Island?
Island är så vackert att det tar andan ur betraktaren. Det säger de som varit där. I konsertfilmen Heima får man följa isländska bandet Sigur Rós på dess gratisturné över öriket sommaren 2006.
Bildmaterial
Druknande islänningar i finanskrisens virvlar.
Kultur. Jag ser hur Sigur Rós reser runt det vackra, men ack så karga landskapet och fyller ett tomrum, erbjuder människor i lammullströjor en efterlängtad tröst.
År 2006 då Sigur Rós genomförde sin turné reste två svenska journalister till Island för att ta med sig berättelsen om den isländska ekonomin tillbaka hem till Sverige. Den ena var Johan Ehrenberg, chefredaktör för vänstertidningen ETC. Den andra var Ingegerd Hadenius, reporter på Aktiespararnas högertidning Stock Exchange. Det var två sinsemellan väldigt olika sagor de fick med sig hem.
Vid tidpunkten för resorna stod den isländska ekonomin på sin topp. Börsen hade stigit med 250 procent på tre år, tillväxten låg på 6 procent per år och bostadspriserna skenade uppåt. Om detta, och endast detta, var de båda överens.
Ingegerd Hadenius reportage "Det isländska undret" är en saga om en isländsk ekonomi som kunnat växa eftersom den inte lider av de mentala begränsningar som kännetecknar den svenska, som att våga riskera hög belåning. Framgångarna förklarades också med den låga bolagsskatten och kapitalvinstskatten, samt att islänningarna inte hört talas om förtidspensionering. "Det är ingen magik, utan bara hårt arbete", säger isländska börsens vd Thordur Fridjonsson och förklarar att islänningarna arbetar 50 timmar i veckan. Hadenius konstaterar sedan att snittet i Europa och Sverige ligger på 38 timmar. Slutsatsen får läsaren själv dra.
Johan Ehrenbergs reportage, som även finns utgivet som pocketbok, heter "Sagan om Bonusgrisen och Bläckfisken". Bläckfisken syftar på de 14 familjer som traditionellt varit mäktiga på Island. Bonusgrisen var en lågprismataffär vars ägare var den som utmanade Bläckfisken med ett nytt sätt att driva affärer. Ehrenbergs poäng är att Island förvandlades från en ekonomi baserad på fiske och energi, till en spekulationsekonomi, när den tidigare allmänna rätten att fiska torsk styckades upp och gavs som rättigheter till enskilda fiskare. Plötsligt kunde man köpa och sälja rätten att fiska. Torsken tog slut men rätten att fiska upp den fanns kvar som ett värde att handla med. Finansmännen gjorde entré och ironiskt nog kallar Ehrenberg dem just magiker. Trollkarlar som skapar värden ur ingenting. Som blåser bubblor.
De isländska unga finansmännen, i huvudsak åtta stycken, expanderar snart utanför ön och börjar handla upp företag i Stockholm och London med lånade pengar. Johan Ehrenberg går på stranden i nationalparken Landrangur och sparkar svarta stenar framför sig. Han är förbannad. Han tänker på hur den isländska ekonomin kommer att spricka och hur vanliga arbetande människor kommer att få betala notan, på att det inte går att skapa värden ur ingenting hur länge som helst.
Samtidigt filar Ingegerd Hadenius på slutklämmen i sitt reportage: "Spekulationer kring att islänningarna rider på en snart bristande finansiell bubbla samt att en stor del av finansieringen härrör från den ryska maffian har florerat, men det har egentligen ingen grund. De spekulationer man egentligen borde lyssna på rör frågan huruvida Island kommer att ta över platsen som Europas ledande finansiella centrum."
I dag är den isländska börsen punkterad och bankerna återförstatligade. Festen är över och Sigur Rós planerar ingen ny gratisturné. Vem ska trösta Island?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus