Stråket av rasism

På tisdag går amerikanerna till val. Frågan är om de för första gången väljer en svart president, eller om rasismen kommer upp till ytan när de närmar sig valbåsen. Det har kallats ett ödesval. Det sker i tider av finansiell kris, av en kollapsad bostadsmarknad, av Irakkrigets kvardröjande ok. Och det märks ute på gatorna att mycket står på spel. I dag rapporterar Åsa Sandell, Sören Sommelius och Mats Holm från skilda håll i detta vidsträckta land om hur det ser ut ett par dagar innan valet och vad människor pratar om.

Kultur. ”Obama kan man inte lita på”, säger en oidentifierad kvinnlig röstare.

McCain: ”Jag hör det”.

Kvinnan: ”Jag har läst om honom och han är inte, han är inte – han är ju arab.”

McCain: ”Nej ma’am. Nej ma’am. Han är en anständig familjeman.”

I San Francisco såg jag för dryga veckan sen CNN:s Larry King intervjua dokumentärfilmaren Michael Moore. King spelade upp ovanstående snutt ur ett nyhetsinslag, där republikanernas presidentkandidat John McCain svarade på en fråga från en konfunderad äldre kvinna.

Moore kommenterar inslaget. John McCain är inte rasist, säger Moore. Men när McCain säger att Obama inte är arab utan en anständig man – då väljer han att gå ”en mörk väg”.

Det finns rasistiska undertoner i årets valdebatt.

Barack Obamas huvudmotståndare i valet är inte McCain utan okunnigheten, menar Moore.

– Kommer okunnighet och hat och rasism att segra, frågar han sig.

I Kalifornien ligger några mil norr om Los Angeles lilla Solvang, som kallar sig ”Danish Capital of America”. Längs huvudgatan finns falska korsvirkeshus, Kronborg Inn, ett danskt bageri och ett HC Andersen-museum.

Vid Valdemar Atterdagplatsen i Solvang träffar jag Mike. Vi blir stående i skuggan under ett träd, en trettiogradig oktoberdag i det danska vindistriktet. Han bär en t-tröja med stort cocacolamärke.

– Varför tycker ni européer så illa om USA, undrar han.

Vi tycker inte illa om USA, men vi ogillar presidenten och hans krig, svarar jag.

– Obama kommer att vinna valet, suckar Mike, som håller med om att Bush är den värsta president landet haft.

Hans favorit är Sarah Palin, den republikanska vicepresidentkandidaten från Alaska.

– Hon kunde ha varit min flickvän.

Mike är öppet rasistisk.

– Man kan aldrig lita på en svart. Visst, jag har svarta vänner, men man vet aldrig vad de gör bakom ens rygg. De svarta har fått bidrag i alla år, till ingen nytta. Det har bara gjort dem lata. Har du någonsin sett en svart arbeta. Nu ska alla få bidrag, om Obama vinner. Vad ska det bli av det här landet?

Mike har ”sett världen”, han har varit soldat i marinkåren. Han tror på ”den starkes rätt”.

– Bara den som är stark blir aldrig angripen, säger han. Obama är en fara för landet. Därför kommer jag att rösta på John McCain.

Michael Moore menar att det har varit en besynnerlig valdebatt.

– I stället för att diskutera historiens största stöld på Wall Street, när fem procent av befolkningen berikar sig, har man spelat på människors okunnighet och inskränkthet.

– Michael, vad är det som händer, frågar King. Moore svarar:

– Republikanerna har varit vid makten under 20 av de senaste 28 åren och jag tror att de inser att de nu är på väg ut. Och då beter de sig som tjuvar, som gäster som efter en fest försöker ta med sig silvret ut genom dörren.

CNN har gjort en undersökning som visar att 75 procent av människorna utanför USA är starka anhängare till Obama. Moore kommenterar.

– Vi vet hur resten av världen verkligen älskar det här landet. … De önskar att det gamla Amerika ska komma tillbaka. … De tror att vi alla kommer att leva i en bättre och fredligare värld om de människor som styrt landet de senaste åtta åren avlägsnas och Barack Obama blir vald till president.

President Bush och hans vicepresident Cheney har inte synts i valdebatten. Moore uttrycker förhoppningen att det efter valet tillsätts en kommission som granskar alla deras lögner och brott.

– Jag kan inte tänka mig ett värre brott än att ljuga ett land in i ett krig så att amerikanska skattepengar hamnar i deras vänners fickor via industrier de äger.

Det känns uppfriskande att höra en sådan åsikt på ”prime time” i ett av USA:s stora medier.

Kriget kostar tio miljarder dollar i månaden – och är förstås en av flera orsaker till dagens kris i den amerikanska ekonomin.

I Sausalito norr om San Fransisco äter jag fisk tillsammans med ett svenskamerikanskt par, båda är pensionärer. Vi tillbringar en eftermiddag på en restaurang med hänförande utsikt över Golden Gatebron och stadens skyline. Båda kom 1946 till USA med drömmar om ett bättre liv, drömmar som i mycket har realiserats. Han har arbetat inom oljeindustrin och de har rest över hela världen. Vi talar förstås en hel del om valet. De är båda engagerade anhängare av Barack Obama och starkt kritiska till Sarah Palin.

För dem handlar det mycket om att återupprätta USA:s anseende i världen. Utomlands har de liksom så många andra unga och äldre amerikaner mötts av stor USA-skepsis.

Vad händer om McCain vinner.

– Det blir kaos, säger mannen.

Är valet en kamp mellan de ”kloka” och de ”dumma” i USA? Och vad händer om McCain segrar? Kommer USA att kunna fortsätta att fungera som stat med så starka interna motsättningar – eller kommer federationen att brytas upp på liknande vis som Sovjetunionen? Den norske fredsforskaren Johan Galtung trodde för några år sedan att en sådan upplösning mer var en fråga om när än om.

Om Barack Obama väljs till president kommer han inte att kunna uträtta mirakel. Men han är inte bara en karismatisk talare, som knyter an till framförallt Martin Luther King, utan också en intelligent och pragmatisk politiker, med en förmåga att väcka överväldigande folklig entusiasm och inte bara hos unga väljare.

Vad är det som står på spel, undrar prestigefyllda New York Review of Books i sitt nya nummer (daterat 6 november), ett temanummer inför valet. På omslaget finns de båda kandidaterna avtecknade, Obama med en uppåtriktad mikrofon i handen, McCain med en stor nedåtriktad klubba, som en stenåldersman. Rubriken är ”A Fatefull Election”, ett ödesval.

Det nya seklet har inletts med en period av amerikansk nedgång, konstaterar Russell Baker, Pulitzerprisvinnande författare. USA har förlorat sitt goda rykte runtom i världen. Medelklassen har utarmats, budgetunderskottet är astronomiskt, det finansiella beroendet av Kina oroar, liksom alla operationer i vicepresidentens kontor för att inte tala om tortyren. Och nu Wall Streets kollaps…

Filosofen Ronald Dworking menar att rasfrågan har spelat in. Situationen i USA är så bedrövlig att också en medelmåttig demokratisk kandidat borde ha vunnit lätt. Om en oerhört kompetent kandidat som Obama förlorar kan det bara vara av ett enda skäl. Han slutar sitt bidrag så här:

”Vi amerikaner kan göra något stort i november. Men vi kan också bli skyldiga till ett val som är fullständigt förfärligt och sedan kommer att tvinga oss att leva med skammen av våra inskränkta, självdestruktiva rasfördomar för ännu en generation”.

Redan har många förhandsröstat innan den officiella valdagen på tisdag.

Sören Sommelius soren.sommelius@hd.se042-489 90 45