Dags för lite hederlig främlingsfientlighet!
DEBATT.
Europas högerpartier har gjort kalkylen att lite hederlig främlingsfientlighet är ett lågt pris för att vinna regeringsmakten. Nu har också moderaterna dragit den slutsatsen – och kopierar Sarkozys recept från Frankrike, där denne krossat Nationella Fronten genom att överta dess politik.
I andra länder – Danmark, Österrike, Italien – har istället högerradikala partier direkt tagits in i regeringen eller fått samarbeta med den.
Det är svårt att inte tolka den samlade utvecklingen som ett tecken på att den breda antifascistiska allians av allt ifrån kommunister till konservativa, som erfarenheterna av nazismen skapade i Europa, nu är på väg att undergrävas.
Fascism låter drastiskt, och där är vi inte än. Den nya europeiska högern skulle aldrig ta ordet i sin mun. Men den bär otvetydigt på starkt auktoritära och repressiva drag, främlingsfientlighet, hets mot de svaga och, givetvis, mot den ”politiskt korrekta elit”, som undertrycker folkets påstått naturliga fördomar.
Moderaternas omgörning till de nya moderaterna bygger i grunden på att ställa de skötsamma mot de kostsamma: vi som arbetar mot dem som inte arbetar. Men fram till nyligen har man undvikit att peka ut samhällets fiender som just de invandrade. Nu är också den gränsen passerad. Den 27 augusti gick tre moderatpolitiker i Dagens Nyheter djärvt till storms mot landets invandrare: De lever på bidrag och jobbar svart, erkänner inte barns, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, utan prioriterar familj, klan, grupp och kultur. Under hösten har man följt upp med symbolladdade idéer om styrd bosättning och svenskkontrakt. Hade sverigedemokraterna sagt något liknande – vilket de gör – så hade de brännmärkts som rasistiska tokskallar. Den etablerade högern kommer billigare undan. Inte skulle väl de? Möjligen är en del av detta mer testballonger för att vinna röster till höger än avsett att faktiskt genomföras. Men det finns också skarpa förslag.
I dag, måndag, läggs regeringens utredning om försörjningskrav för anhöriginvandring fram. Bara den som har inkomst och bostad ska kunna återförenas med sin familj. Om utredningen går i linje med vad som sas då den tillsattes innebär det den allvarligaste inskränkningen i svensk invandringspolitik på bra många år.
Höstens andra stora reform går ytligt sett i precis motsatt riktning: regeringen gör det lättare att komma till Sverige för att arbeta.
Ska man begripa detta måste man inse att moderaterna inte är några galna främlingshatare så där i allmänhet. De vet att Sverige måste importera arbetskraft om man ska lyckas bibehålla tillväxt och välfärd de nämaste årtiondena.
Projektet är därför inte att stänga gränserna, utan att byta ut de förment olönsamma invandrarna – flyktingar, anhöriga – till lönsam arbetskraft, helst högutbildad. På så vis hoppas man i denna dubbla rörelse både förse företagen med arbetskraft och vinna högerradikala röster.
Dessvärre tycks delar av socialdemokratin inte heller helt främmande för ny-auktoritära metoder. Desperata kommunpolitiker har länge drivit på för att begränsa invandrares möjligheter att bosätta sig där de vill. Och när ”svenskkontraktet” lanserades välkomnades idén av partiets integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo.
Vänstern kan förstås inte ensam upprätthålla den antifascistiska överenskommelsen. Den måste räddas av uppriktiga liberaler och humanistiska flyktingvänner inom borgerligheten. Om de låter sig köras över av en makthungrig höger, vars spärrar släpper en efter en, finns risken att 2008 i efterhand kommer att betraktas som det år Sverige anslöt sig till den nya tidsandan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus