En flaska krossade vårt fönster
Linda Fagerström om 30:e november och vad demonstranter demonstrerar.
Bildmaterial
Kultur. Med en dov krasch krossas fönstret i vardagsrummet. En kastad tombutelj har träffat rutan. Sonen ropar på mig och grannflickan som är på besök börjar gråta. Jag sitter i fönstret bredvid med yngsta barnet i famnen. Han är helt obekymrad och exalterad över alla ”ääs-TA!” – det vill säga hästar utanför. Det är 30 november i Lund och Karl XII:s dödsdag orsakar strid. Vi har kravaller utanför knuten och nu plötsligt, nästan inne i lägenheten.
Gatan är fylld av människor och rop, piketbussar, hästar och hundar. Flaskor och facklor viner genom luften. Hovar klapprar mot gatstenen och brandrök försämrar sikten för djur och människor. Batonger far i alla riktningar. – Skäms ni inte? frågar en kille de poliser som med ryggen mot vår port uppmanar honom att ”backa! backa!” Killen syftar på att poliserna i kväll skyddar demonstranter som han menar är rasister. Gruppen Fria nationalister Skåne, som påstår att de vid sina träffar äter ärtsoppa med fläsk och omhuldar Nils Holgersson, har sökt och fått demonstrationstillstånd – och har därmed rätt till samhällets skydd, oavsett vad samhället tycker om Karl XII, Nils Holgersson eller nationalister. Yttrandefriheten går före.
Vid sin död 1718 hade Karl XII sitt högkvarter i Lund och var därmed lundabo. Så resonerade de göticister som 1853 instiftade firandet just här. Det är på grund av rysshatet och längtan efter ett mäktigt macho-stormaktstids-Sverige som firandet kommit att attrahera högerpolitiska och senare högerextrema grupper. ”Hur svenska stålet biter, kom, låt oss pröva på/Ur vägen moskoviter!/Friskt mod, I gossar blå” – som Tegnér uttryckte det. På 1980-talet gick hitlerhälsande skinnskallar i tåget bredvid trumslagare i karolineruniform.
– Mamma, varför bråkar de? undrar 6-åringen. I samma stund som jag begriper att Det Gyllene Pedagogiska Tillfället att ta föräldra-pratet med honom om rikets grundlagar infunnit sig, hörs Bolibompa-signaturen från teven. Snäpp! och ögonblicket är borta, intresset försvunnet. Skönt kanske ändå, att poliser och politik inte på ett bra tag kommer att vara viktigare i hans liv än Hotell Kantarell.
Just när nationalisterna/högerextremisterna/rasisterna svänger in på Freds(!)gatan ropar en ridande polis åt ett äldre par bland motdemonstranterna att flytta sig. Med myrsteg rör de sig sakta åt sidan. Bredvid skanderar några genomsnitts-gymnasister i täckjackor och glittriga hårspännen ”Inga rasister på våra gator!”
På 1960-talet omgavs tåget av vänstersympatisörer som för full hals sjöng Internationalen. I år är kritiken mer extrem; stenkastande killar attackerar nationalisterna och poliserna. Bråkande idioter saboterar för de fredliga motdemonstranterna; det gamla paret, gymnasisterna, lektorn med manchesterkavaj och tjejerna från Ung Vänster.
Jag undrar om upploppsviglarna på bägge sidor begriper ironin i att polisen leder tåget längs Karl XI-gatan och, jo: även Karl XII-gatan. I kväll känns både historien och politiken långt borta. 30 november har enkom blivit en ursäkt för våldsamma upphetsade unga män att slå skiten ur varann till en kostnad av skattemiljoner. Fast vänta nu lite: vad var det nu igen den unge kung Karl och hans karoliner sysslade med? Också det blir svårt att förklara för barnen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus