Litteraturen på undantag?
Marie Pettersson spårar litteraturens revansch i dagens tidskriftssvep, men frågar sig samtidigt om alla nya tidskrifter ägnade läsande och litteratur är av godo?
TIDSKRIFTEN. Böcker. Inte nog med att det ges ut fler och fler böcker för varje år, det verkar också finnas ett alldeles outsinligt behov av att läsa texter som handlar om böcker. Eller? Kanske är det snarare så att det finns ett behov av att göra tidskrifter som handlar om böcker. Missförstå mig rätt, jag älskar naturligtvis litteraturen likväl som intelligenta texter om den. Jag begråter inte alls det faktum att nya fora ständigt tycks poppa upp för dessa texter. Atlas litterära tillägg hette sommarens nyhet i genren, DN har en nystartad sajt som heter Bok, Tidningen Vi startade nyligen avknoppningen Vi läser (recenserad här bredvid), på bokbloggarna brinner det av diskussion och läslust.
Redaktionen på Ordfront magasin älskar också böcker, det vittnar man om i de personliga programförklaringar som följer med specialutgåvan Ordfront litterära magasin (december 2008) som är ett tidskriftnummer helt ägnat litteraturen. Såhär skriver till exempel en av skribenterna, Carl Michael Edenborg, om sitt förhållande till litteraturen: ”Böckernas ålder gör mig lugnare. De låter mig leva i en så mycket större historia. Känslan av att livet förrinner och att dess återstod krymper lavinartat blir svagare.” Det är en vacker kärleksförklaring.
Texterna i numret är genomgående välskrivna: noggranna, omsorgsfulla, nej, kanske inte kärleksfulla men präglade av en stor kunskap om och insikt i litteraturens värld. Flera av skribenterna är dessutom personliga favoriter: Annina Rabe, Arne Johnsson, Johan Berggren, Gun-Britt Sundström. Här finns variation och återkomster, lättsamt och tungt, poetiskt och journalistiskt, svenskt och internationellt, långt och kort, det borde vara perfekt.
Jag fastnar för Annika Hallmans intervju med Johan Jönson, som verkligen säger något väsentligt om poeten och för in klassperspektivet på ett intressant sätt.
Texten är alldeles omedvetet helt rätt i tiden, då Jönson i dagarna nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris för mastodontdiktsamlingen ”Efter arbetsschema”. Boken är också en av byggstenarna i Annina Rabes gedigna och intressanta genomgång av det politiska i samtidslitteraturen, där hon plockar in olika sätt att definiera politisk litteratur, och menar att begreppet idag blivit så populärt att nästan all litteratur kan få epitetet politisk.
Att dikta i ett svårbegripligt fält, det vet vi nuförtiden, är en politisk handling i sig, själva språkhanteringen borgar för det politiska värdet. Men då befinner sig den politiska handlingen långt ifrån de människor vars rättigheter den kanske kämpar för: idén att den politiska litteraturen ska nå ut till massorna ligger inte direkt i tiden. ”Dagens författare går sällan ut och läser för fabriksarbetare”, skriver Annina Rabe, ”fast det kanske dagens fabriksarbetare bara är glada för.”
Rabe ser glappet, inte som en ofrånkomlighet men som ett uttryck för den komplexitet som i dag måste finnas kring frågor om klass, kön eller arbete: ”Plakatens och förenklingarnas tid är förbi”.
Så ska man låta litteratur vara litteratur och samhälle samhälle? Och det politiska i litteraturen vara en angelägenhet enbart för kultursidorna? Jag tänker på glappet och sedan på det faktum att Ordfront gjort detta specialnummer om litteratur.
De senaste tio åren har litteraturen tagit allt mindre plats i det ordinarie magasinet, till förmån för samhällsdebatten. Är det detta man nu försöker kompensera för? Jag undrar varför ”kärleken till litteraturen” måste ta sig detta specialuttryck, och inte vara en integrerad del av den gängse verksamheten. Det är som att säga åh jag kan inte leva utan glass, jag äter det säkert en gång om året, men då trycker jag i mig riktigt jävla mycket. Kanske hade det varit mer kärleksfullt mot litteraturen att portionera ut dessa viktiga texter i vanliga Ordfront magasin?









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus