Våra recensenter listar den bästa filmen 2008

Våra filmkritiker plockar russin ur filmkakan och listar sina tre största bioupplevelser under det gångna året.

Kultur. Gunnar Bergdahl väljer:

Maria Larssons eviga ögonblick
Att på den slitna gamla biografen Roxy i Fårösund med ganska bristfällig bioteknik och med Jan Troell närvarande uppleva hans stora återkomst med denna berättelse om kreativitetens roll i människans liv i en iscensättning av förfluten tid som med bildpoesins oövervinnliga kraft gjorde då till nu och dem till oss var en höjdpunkt.

Waltz with Bashir
Stora festivalpalatset i Cannes i maj. En animerad (!) dokumentär om kriget i Libanon på 1980-talet av en för mig okänd israelisk regissör vid namn Ari Folman... Den första sekvensen med ett gäng blodtörstiga hundar på vild jakt genom en av dessa mäns mardrömmar naglade fast mig och där blev jag sittande inför en film som var lika nyskapande som omskakande, lycklig som ett barn över att jag vet att den kommer till Sverige i vår.

Mellan väggarna
Hur nära kan man gå "verkligheten" när man berättar en historia? Tja, fransmannen Laurent Cantet har inga hämningar. "Mellan väggarna" handlar om en lärare på en skola i Paris. Om det lilla, om vardagen, om eleverna, om kollegorna. Det är en film som vann Guldpalmen för sin förmåga att se rakt igenom dramaturgiska väggar och filmiska hörn.

Mattias Dahlström väljer

I’m not there
För att den experimentella formen som på förhand kändes onödigt tillskruvad och konstruerad faktiskt visade sig vara det bästa sättet att förklara, berätta och i slutänden kanske också montera ned myten om vår tids hemligaste stora artist.

Sommarminnen
Årets kanske finaste film om ett av de viktigaste, men också, ironiskt nog, bortglömda ämnena – våra minnen och sakerna vi förknippar med dem. Vad kan få oss att ge upp våra minnen och hur lättvindigt? Vad får sakerna för värde utan deras minnestyngda kontext? Vad vill vi att våra barn ska ärva? Bryr vi oss ens, när världen snurrar allt snabbare?

The dark knight
På en och samma gång årets tätaste, mest fysiska blockbuster-upplevelse och en intrikat studie av en hjälte utan någon närhet till de han förväntas rädda, en dubbelnatur som förlorar allt och så Heath Ledgers gränslöst onda Joker. En av filmhistoriens mest minnesvärda skurkar.

Diana Holmberg väljer:

Försoning
Av Ian McEwans roman om kärlek, klass och ett litet felsteg som får ödesdigra följder gör Joe Wright en gripande, mycket vacker kärleksfilm, berättad på ett sofistikerat, självkommenterande sätt. Utsökt spel av Keira Knightly och James McAvoy.

No Country for Old Men
Bröderna Cohens filmatisering av Cormac McCarthys roman. Tommy Lee Jones spelar sheriffen som sörjer över den nya tidens brottslighet som hotar traditionella uppfattningar om heder och moral. Den mystiskt skrämmande våldsmannen spelas av Javier Bardem så håret reser sig i nacken på en. Oförglömliga bilder, välspelat och välgjort i varje detalj. Utspelas på 1980-talet.

Maria Larssons eviga ögonblick
I magiska bilder fångar Jan Troell en skärva svensk historia från tiden då industrialismen stod beredd att slå en kil i gamla patriarkala strukturer. Mikael Persbrandt och Maria Heiskanen lysande som försupen hustyrann och arbetarkvinnan vars liv blir så mycket större tack vare en kamera. En stillsamt vacker, episk film

Malin Krutmeijer väljer:

There will be blood
Paul Thomas Andersons filmatisering av Upton Sinclairs roman "Oil" porträtterar med uppriktig ambivalens den sortens entreprenör som möjligen byggde Amerika. Daniel Day Lewis demonstrerar i huvudrollen vilken stor skådespelare han är. Här är olja tjockare än blod. Kyrka och kapital kämpar om de fattigas kroppar, själar och markbitar. Den genialt valda musiken visar att förra sekelskiftets kärva nybyggarmiljöer också var en av modernitetens vaggor.

Import Export
Ulrich Seidl skildrar hur Öst- och Västeuropa är länkade ekonomiskt genom levande, arbetande människor. Han antar deras perspektiv med osentimental inlevelse och dokumentärkänsla. Kolsvart, angeläget och inte utan absurd humor.

3.10 till Yuma
James Mangolds remake bevarar västerngenrens dramatiska och moraliska resning utan att verka mossig. Den rättrådige Fadern/familjeförsörjaren möter Banditen och en rent elektrisk laddning uppstår mellan Christian Bale och Russell Crowe i huvudrollerna.

Johan Malmberg väljer:

No Country for Old Men
Samma år jag läste min första Cormac McCarthybok, "Vägen", nådde bröderna Coens filmatisering av hans apokalyptiska sydstatsmörker svenska biografer. Det börjar så fruktansvärt rått och sen släpper varken den eller Javier Bardems hypnotiska mördaransikte greppet om mig.
Alternativt filmvåld: Matteo Garrones "Gomorra".

Fjärilen i glaskupan
Julian Schnabels skildring av hur Jean-Dominique Baubys värld en dag svartnande och hur han därefter tvingades kommunicera med omvärlden genom ett blinkande öga är svårt klaustrofobisk, skräckfylld och samtidigt underbar filmkonst.
Alternativ filmpoesi: Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick".

De ofrivilliga
Ruben Östlunds scener av grupptryckets mekanik är höjdpunkten på ett alldeles fantastiskt svenskt filmår. En lista bestående av bland annat Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick", Jens Jonssons "Pingpongkingen", Tomas Alfredsons "Låt den rätte komma in" och så då framförallt Östlunds film som är bland det märkligaste, mest kvardröjande jag sett på film på länge.
Alternativt svenskt: "Låt den rätte komma in".